Mjölkbonden Hilver Nilsson hade bara tur en gång förra året. Beviset är den klarröda Volvo V50 som rullar in på gårdsplan. ”Bingolottovinst”, säger Nilsson på bredaste skånskan, samtidigt som barnbarnet hoppar ur bilen.
Resten av året var skit. Det började när djurinspektör Mattias Gårdlund dök upp på eftermiddagen den 27 mars. Besöket resulterade i ett djurförbud.
– Jag hade släppt ut djuren några dagar för tidigt. De jagar fel folk, säger Hilver Nilsson.
Två och en halv mil från Hilver Nilssons ägor sitter Mattias Gårdlund i sin bil. Han är på väg hem från ett dystert möte på länsstyrelsen.
– Ledningen ville att vi skulle göra en arbetsmiljökartläggning. Det behövdes inte, vår arbetssituation är känd, säger Mattias Gårdlund.
Han är en av landets inspektörer som skulle göra kontrollerna effektivare och höja rättsäkerheten i hela landet. Kommunernas ojämna inspektion skulle bort.
Sedan länsstyrelserna tog över kontrollerna har flera fall av djurplågeri avslöjats, trots 20 procent färre inspektörer. En tjänsteman på Jordbruksverket uppger att övergången från kommunerna varit misslyckad, inspektörerna gör för få kontroller och resurser saknas. Det visar också DN:s sammanställning. Färre fall blir går till åtal och inspektionerna har sjunkit drastiskt.
På Mattias Gårdlunds skrivbord växer, kollegerna mår allt sämre och hela tiden upptäcks fler fall av plågade djur.
– Vi släcker bränder, men hinner nästan aldrig ägna oss åt förebyggande arbete, säger Gårdlund, som samtidigt tycker att överflytten från kommunerna till länsstyrelsen var bra.
Larmet om Hilver Nilsson i Degeberga minns han väl.
– Djurägarna brukar reagera på två sätt, antingen blir de inåtvända eller går till attack, säger Mattias Gårdlund.
Hilver Nilsson valde det senare. Attacken.
– Plötsligt stod den där Gårdlund här utanför ladan, utan förvarning. Förr, när inspektionen var kommunal, kunde vi komma överens på ett bättre sätt. Inspektörena kände väl till gårdarna och lantbrukarna, så är det inte nu när det är statligt, säger Hilver Nilsson.
Mattias Gårdlund och en veterinär kunde konstatera att Hilver Nilssons djur hade vuxit för dåligt. De skrev i sin rapport att lantbrukare Nilsson gett djuren för dåligt foder.
Nu står bara tio kor av rasen charolais och fyra kalvar i den lilla ladan. Utanför värmer vårsolen de degebergska kullarna där Hilver Nilsson brukade ha sina mjölkkor.
– Djuren som står här har min svärson tagit över, säger han.
Fortfarande är han upprörd över hur inspektörerna ”trängde” sig på då de synade djuren.
– Vår uppgift är att göra oanmälda kontroller. Det är ett krav som EU ställer eftersom det går väldigt mycket pengar till den svenska jordbruksnäringen, säger Mattias Gårdlund, som pekar på att kontrollerna är bristfälliga.
– Vi har en bra djurhållning i Sverige, men det finns en svans som inte sköter sig och om vi inte har uppsökande verksamhet kommer vi aldrig åt den sämsta djurhållningen. I dag klarar vi inte det, säger Mattias Gårdlund.
Hilver Nilssons djur var ett fall som inspektörerna inte kunde förbigå. Själv säger han att tjänstemännen överreagerat och fixerat sig vid att sätta dit just honom.
– Förr har aldrig inspektörerna haft några invändningar om hur jag sköter mina djur. Varför skulle det blivit sämre just nu? säger han.
Uppmärksamheten kring Hilver Nilsson djur hade ett högt pris. Han tvingades lämnade politiken och det lokala partiet Kristianstadsbygdens framtid.
– Jag har hållit på med gården sedan jag var tio år, så visst känns det när man får djurförbud, säger han.
– Nu har jag en jurist som ska titta på detta, men man vinner väl inte mot de där byråkraterna på länsstyrelsen, säger Nilsson.