Slaveriet i Sverige

Julia bor mitt i Stockholm med sina två barn. Hon är en liten kvinna, som utstrålar moderlighet. Familjen har varit i Sverige i fem år. Julia har sökt asyl men fått avslag. Nu lever de gömda, fast mitt ibland oss. I ett rum står tre sängar, mellan dem finns smala gångar och på en bokhylla står en teve och många slitna gosedjur. I hörnet står några fotografier, ett ljus brinner framför ett kort på ett äldre par.

- Mina föräldrar i Bolivia har dött, det är därför jag har ett ljus brinnande, berättar Julia och frågar om vi vill ha kaffe.

Förra sommaren arbetade Julia tre månader med att bland annat storstäda en skola. Hon skulle få 30.000 kronor för arbetet - men hon fick ingenting. Och sedan dess har hon knappt fått några städjobb alls.

Om hon anmäler arbetsgivaren till polisen kommer han att se till att hon och sönerna kastas ut ur landet. Om hon klagar ser han också till att ingen annan latinamerikan anlitar henne.

- De flesta av oss latinamerikaner utan papper blir utnyttjade, berättar Julia. Andra latinamerikaner hotar oss med polisen om vi inte arbetar för dem. Vi är sårbara, har inget skydd. Det är för att de mänskliga rättigheterna inte gäller oss som vi kan utnyttjas så här, säger Julia.

Victor Cifuentes från Internationellt flyktingcentrum säger att det finns minst 6.000 människor som utnyttjas som gratis eller billig arbetskraft i Sverige just nu. Inför hotet att bli utkastade ur landet tvingas de arbeta hårt för några kronor i timmen.

- Landsmän förser dem med en falsk berättelse att berätta för Migrationsverket, sedan hotar de med att berätta för polisen om lögnen, säger Victor Cifuentes.

Angela är en stilig kvinna med ett vackert leende. Men blicken fladdrar och hon tvekar. Hon vill egentligen inte berätta. "Kom tillbaka senare, jag mår inte bra av att prata om det", säger hon. Men hon berättar ändå.

Hon och ettåriga Lena bor i en mellanstor stad i Sverige. Hon ville långt bort från Stockholm. För Stockholm är inte en plats hon vill tänka på. Det var därifrån hon flydde och fick hjälp av Amnestys flyktinggrupp. Nu bor hon och Lena i en mycket liten lägenhet som är möblerad med Migrationsverkets furumöbler. Angela trivs, säger hon. Hon har fått svenska vänner.

För 22 år sedan föddes hon i Freetown i Sierra Leone. När hon var 11 år kidnappades hon och hennes farmor av rebeller, det var inbördeskrig och rebellerna behövde soldater. De förslavade även kvinnor och barn för hushållsarbete och för sex.

Tidigare hade Angelas mamma försvunnit. Hon gick ut en dag för att köpa mat och kom aldrig hem. Angela och hennes farmor kom heller aldrig hem men till sist lyckades de fly från rebellerna, och kom till ett flyktingläger i Guinea. Men rebellerna hade misshandlat farmor och efter ett tag dog hon. Angela blev ensam. Hon stannade i lägret tills det stängde fyra år senare. Då begav sig Angela till huvudstaden Conacry.

Angela beskriver tiden där som lycklig. Hon var fri.

- Jag köpte apelsiner och mango och sedan sålde jag dem till människor på stranden. Jag flätade också hår, säger Angela stolt. Jag har lärt mig att göra frisyrer själv.

Men så hände det värsta. Det som hon inte vill tala om. Den stora skammen. Hon blev våldtagen. Och hon blev med barn.

Nu kunde hon inte längre leva som förut i Conacry. Hon ville bort, hon behövde en familj. Hon tog sig hem till Freetown för att söka upp en vän till hennes far.

Men faderns vän släppte inte in henne i sitt hus och utanför stod pojkar från hennes stam och kastade sten på henne, hon sågs som smutsig efter att ha blivit våldtagen.

Angela var höggravid och befann sig i en sönderbombad stad utan någon som kunde hjälpa henne.

Då träffade hon svenske Daniel. Han var en vit man och Angela trodde att alla vita män är goda.

Daniel sa att han skulle hjälpa henne. Förra året satt hon så för första gången i ett flygplan. Graviditeten gjorde henne så trött, hon orkade inte titta ut på molnen. Men Daniel var inte den räddare hon hade hoppats på. I Stockholm stängde han in henne i en lägenhet där det redan bodde två afrikanska kvinnor. Det var dags för henne att betala för hjälpen hon fått, sa Daniel. Såväl Daniel som hans kompisar, som hade hjälpt till att betala hennes flygresa, skulle ha betalt "in natura". Efter en vecka lyckades hon fly.

Angela har nu fått uppehållstillstånd i Sverige, motiveringen är "synnerligen ömmande skäl" - Migrationsdomstolen anser inte att man kan skicka tillbaka henne till en stad i ruiner där hon inte har någon familj och är utstött. Att vara offer för människohandel är annars inget asylskäl.

Rikspolisstyrelsen uppskattar att 400-600 kvinnor utsätts för människohandel för sexuella ändamål i Sverige varje år. De flesta kvinnorna kommer från Östeuropa.

Jag frågar Angela om slaveriet fortfarande existerar.

- Så klart, säger hon, bara naiva svenskar tror att det är avskaffat.

Rose-marie Löfvenius är socialsekreterare på ungdomsmottagningen i Stockholm. Hennes uppgift är att finnas med under förhör med ungdomar som grips av polisen. Under sommaren har det funnits många utländska ungdomar i stan som tiggt och stulit. Förra året greps 71 utländska ungdomar, några var underåriga men flera var troligen äldre än de påstod. Det är alltid samma historia. De kan inte identifiera sig, de har inga pass. En del är undernärda, andra bär märkeskläder. De kan ofta inte läsa.

- Gång på gång hör jag samma berättelse. De kom i går, de åkte buss hit. De vet inte var de bor. Ingen vuxen kommer och hämtar dem när de släpps och vi upplever att de är rädda.

De flesta kommer från Moldavien, Rumänien och Vitryssland. En del är romer. Eftersom de är under 18 år kan polisen inte hålla kvar dem efter dom, om de hamnar i ett jourhem så försvinner de efter några dagar.

Vid några tillfällen har socialarbetarna rapporterat till polisen att de har misstankar om människohandel. En pojke berättade att han hade plockats upp i Rumänien och tagits till Sverige där han hade fått lära sig att stjäla. Men utredningarna har lagts ned i brist på bevis, ungdomarna döms för de brott de begått.

Efter polisförhöret brukar Rose-Marie Löfvenius ställa andra typer av frågor till ungdomarna. Hon frågar dem vem som tröstar dem när de är ledsna, om hur vägen till skolan ser ut där de bor.

- Plötsligt kan de då börja storgråta, eller så får vi en mycket mer detaljerad berättelse som inte påminner om de fåordiga historier vi får när de ska förklara vad de gör i Sverige.

Socialsekreterarna vet inte hur och varför barnen kommer hit och inte heller vart de tar vägen när de släppts.

Karin Åström är doktorand i juridik i Umeå. Hon studerar vilket skydd som finns för offer för människohandel i Sverige. Hon är säker på att det finns flera sorter av människohandel i Sverige, även om man mest hört talas om sexhandeln.

- Man väljer att se det som redan blivit synligt. Det finns ingen debatt kring andra typer av människohandel än den för sexuella ändamål, och polisen spanar inte efter dem som utnyttjar barn och vuxna för arbete.

Slaveri är en del av det vidare begreppet människohandel som även kan handla om illegala adoptioner och organhandel. Barnarbete är en av de vanligaste formerna av människohandel internationellt.

- Olika typer av utnyttjande går hand i hand. Det är svårt att tro att det skulle vara olika ligor som sysslade med olika typer av människohandel, säger Karin Åström.

Enligt FN är människohandel den tredje mest lukrativa illegala handeln efter narkotika och vapen. Enlig sociologiprofessor Kevin Bales finns det 27 miljoner slavar i världen. Av dessa är mellan 15 och 20 miljoner så kallade skuldslavar i Indien, Pakistan, Bangladesh och Nepal. Skuldslaveri är när människor lämnar sin frihet som säkerhet mot ett lån och sedan får arbeta utan betalning, kanske i resten av sitt liv. Slaveriet kan också bygga på hot mot familjen eller hot om anmälan till polisen.

Kevin Bales skriver i boken "Disposable people" att en slav aldrig har varit så billig som nu. En thailändsk flicka kan köpas för kostnaden av en teve. Det tjänar hon in på en vecka i en bordell i Bangkok, där hon får leva instängd och ta emot ett tiotal kunder om dagen tills hon blir hivsmittad eller sjuk och slängs ut på gatan. Det är billigare att köpa en ny flicka än att hålla henne frisk.

Modernt slaveri handlar därför inte om en marknad där kontrollen över en människa kan köpas och säljas. En person kan hamna i en slavliknande roll under en kortare eller längre tid. Ingen kallar sig längre för slavägare. Men utnyttjandet och den absoluta kränkningen är densamma.

George Joseph på hjälporganisationen Caritas säger att det finns många utsatta människor i Sverige som befinner sig i slavliknande förhållanden.

- Inget land är undantaget, säger George Joseph. De organiserade ligorna finns överallt. De lurar hit människor som sedan får arbeta för tio kronor i timmen, de städar, diskar och passar barn. Barn får tigga och stjäla. Vi tror att det är tusentals. Men ingen vet egentligen.

Ett fåtal personer har dömts för människohandel för sexuella ändamål. Ingen har ännu dömts för att ha smugglat människor till slavarbete.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut