Det är morgon på Smittskyddsinstitutet, SMI, i Solna norr om Stockholm. Några provrör med färska svininfluensatester står på ett bord i mitten av provmottagningsrummet och en assistent med det passande namnet Barbro Frisk har precis märkt dem med olika nummer.
Från hela landet kommer prover per post på morgonen, sedan droppar de in i en jämn ström under dagen. Från provmottagningen går svininfluensaproverna vidare till analys på virologiska avdelningen, där mikrobiolog Maria Brytting är sektionschef. Sedan svininfluensan blev ett känt begrepp i Sverige i april i år har hon haft bråda arbetsdagar. Medierna har ringt nonstop och samtidigt skulle prover analyseras, personal vägledas och sömn gärna sovas.
Fast det där sista blev det si och så med för en stor del av personalen på SMI.
– Skulle det ha kommit ett stort mässlingsutbrott eller något hade vi nog nått gränsen för vad vi klarar av, säger Maria Brytting och visar oss runt på sin avdelning.
I små rum står molekylärbiologer och mikrobiologer och utför olika analyser. I ett rum frigörs viruset från provtagningspinnarna vi just såg nere på provmottagningen. I ett annat står Maria Wahlström och utvinner virusarvsmassa. Hon är extrainkallad till avdelningen på grund av svininfluensan.
– I början var det spännande att se positiva prover. ”Åh, nu har vi vårt första fall” eller ”oj, nu har någon hamnat i en konstgjord lunga”, säger hon medan hon häller vätska i en liten bägare och säger åt en dator vad den ska utföra för uppgifter på hennes virusprover.
Trycket var dessutom konstant hårt. Prover kunde komma med taxi mitt i natten.
– Det var en otrolig press att vara här hela tiden. Folk sov i vilorummet, minns Maria Wahlström.
En av dem som övernattade där var Maria Brytting, natten till den sjätte maj, då det allra första positiva svininfluensaprovet var ett faktum. Sofia Lindström, molekylärbiolog, har bilden på det konstaterade viruset uppsatt på anslagstavlan vid sitt skrivbord. Hon och en kollega var de första som såg det och fick väcka Maria Brytting i hennes vilorumssömn. Fast hon var redan vaken.
– Jag hörde hur de tjoade, säger hon och skrattar.
Det första konfirmerade svininfluensaprovet ledde till att SMI kunde skicka ut material till andra laboratorier för att dessa också skulle kunna börja ta emot prover. Det innebar i sin tur att svenskarna snabbare kunde bli diagnostiserade.
– Det var en enorm känsla. Som virolog blev jag väldigt glad, men ur samhällssynpunkt tänkte jag ”ajdå”. Jag funderar på att rama in den här första bilden, säger Sofia Lindström och tittar lyckligt på den lilla papperslappen.
I ett annat hus, en rask promenad därifrån i den kämpande decembersolen, sitter epidemologiska avdelningen. Lunchen har precis intagits och nu pågår ett febrilt arbete för att få ihop veckans influensarapport. Handläggaren Sandra Rubinova går igenom senaste veckans bekräftade laboratoriefall och håller också koll på sjukvårdens inrapporterade personer ”med influensasymtom”. Den här veckan går antalet ner på alla hennes parametrar.
– Det minskar rätt avsevärt. Många hoppas och tror att det beror på vaccinationen, men det är för tidigt att säga än.
Förutom laboratoriefallen och vårdrapporterna, följer man sökningar som görs på Vårdguiden.se och läser av input från några tusen rapportörer i ett särskilt projekt. Sammantaget ger alla dessa parametrar en god bild av Svininfluensa-Sverige, tror statsepidemiolog Annika Linde, som styr skutan. Det är också hon som håller i influensamötet varje vecka, där statistiker, virologer och informationspersonal samlas för att diskutera den gångna veckan. Stämningen är uppsluppen. Redan förra veckan stannade smittspridningen av, den här veckan går den ner.
– Men det måste man väl kunna hävda är en vaccinationseffekt, säger informationschef Birgitta Brink apropå att man ser en stadig minskning hos barn mellan 0 och 14, som vaccinerats under de senaste veckorna.
– Nej. Man kan inte hävda någonting. Det kommer vi att veta först i juni, när vi utvärderat klart, säger Annika Linde bestämt.
Johan Carlson är generaldirektör på SMI. Han tillträdde i juni och hamnade mitt i stormens öga. På sitt rum diskuterar han en artikel i Dagens medicin med pressekreterare Aase Sten. Innebörden är att vaccinet slagit ut svininfluensan och att kusten är klar. Inte en åsikt SMI delar.
– Det är lätt att det blir rörigt och så får man göra brandkårsutryckningar. Men vi lär oss, säger Johan Carlson med en suck.
Han tycker att det jobbigaste under de här månaderna har varit det konstanta trycket.
– Det avtar inte på fredagskvällen och börjar på måndagsmorgon. Det kan lika gärna dra i gång under helgen. Det är klart att det är jobbigt att känna att man aldrig kan göra något annat.
Även om pandemin är långt ifrån över känner alla DN har pratat med på SMI att arbetsbördan börjar lätta. Man börjar kunna tänka på andra saker. Den värsta fasen kan vara på väg att ta slut. Och trots all energi det har tagit att hantera den ständigt ringande telefonen, säger pressekreterare Aase Sten så här:
– En viss tomhetskänsla tror jag absolut kan infinna sig. Det är ju trots allt sådana här saker vi är anställda för att kunna hantera.