Från medeltidens valkungadöme till dagens kvinnliga tronföljd.
1000-talet Kungadömet börjar växa fram. Erik Segersäll anses vara Sveriges första kung. Sverige börjar stabiliseras geografiskt som ett sammanhållet rike. Det släktbaserade lokalsamhället ersätts av embryot till en centraliserad statsmakt. Kungamaktens utveckling hänger också samman med att Sverige kristnas. Under medeltiden är Sverige ett valkungadöme där maktstrider avgör tronföljden.
1100- och 1200-talen Ätternas maktkamp. Fram till början av 1200-talet konkurrerar de erikska och sverkerska ätterna om tronen. Sedan tar folkungaätten över. Under Magnus Ladulås stärks kungamakten samtidigt som ett råd av stormän blir både ett stöd och en motvikt till konungen. Kyrkan är självständig men samverkar ofta med kungen.
1300-talet Aristokratin gör motstånd. Seklet inleds med inre strider i den härskande dynastin som kulminerar i Nyköpings gästabud där kung Birger tar död på sina bröder. Därefter växer motsättningarna mellan kungen och adeln. Stormännens väldiga landinnehav ger dem stor makt. Motsättningen leder efter många förvecklingar fram till att Sverige ingår union med Norge och Danmark under drottning Margareta..
1400-talet Monarkin försvagas. Fientligheterna mellan kungen och adeln fortsätter. Tillsammans med böndernas missnöje med kungens skattepolitik leder det 1434 till Engelbrektsupproret. Kungamakten är sedan starkt försvagad. I praktiken styr rådsaristokratin som dock är splittrad i fejder mellan släkterna Oxenstierna och Vasa. Periodvis står tronen tom. De självägande bönderna växer till en maktfaktor.
1500-tal Sverige blir ett arvkungadöme. Gustaf Vasa erövrar tronen 1523. Med stor beslutsamhet centraliserar han Sverige under sin spira. Kyrkan blir av med stora egendomar och inkomstkällor som dras in till staten. Genom reformationen bryts påvens makt i Sverige. Byråkratin centraliseras. Regionala uppror slås ner brutalt. Sverige blir ett arvkungadöme. Ärftliga län och hertigdömen införs för att säkra Vasaättens position.
1600-tal: Krigarkungar med bönder i riksdagen. Under stormaktstiden expanderar den svenska kungens makt på kontinenten och i österled. Kungens roll som militär ledare förstärks. Från Gustaf II Adolfs tid får riksdagen större inflytande. Även bönderna är representerade, vilket är unikt i Europa. Kungen kan använda bönderna som motvikt mot adeln. Gustaf II Adolf efterträds av Kristina som abdikerar 1654 och blir katolik.
1700-tal: Från enväldet till frihetstiden och envälde igen. Mot slutet av 1600-talet samlas allt mer makt i kungens händer. Styret ska effektiviseras för att rädda det militärt och ekonomiskt hårt pressade landet. När Karl XII faller för en kula vid fronten 1718 kollapsar den svenska stormakten. Därefter följder den så kallade frihetstiden, där riksdagen och aristokratin i rådet tar över mycket av makten. Gustav III stärker dock kungamakten igen. Hovet blir en motor i kulturlivet. En adlig konspiration låter mörda kungen 1792.
1800-tal: Fred och maktdelning. Gustav IV Adolf avsätts och Sverige får en ny regeringsform. Den bygger på maktdelning mellan kungamakt och riksdag samt mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt. Kungens inflytande är dock fortsatt stort. Napoleons marskalk Jean Baptiste Bernadotte äntrar den svenska tronen. Sverige inleder en fredlig epok. Kungarna kommer sedan allt mer i konflikt med en liberal opinion som vill ha frihet för åsikter och företagande.
1900-tal: Regenten förlorar sin makt. Seklet inleds med att Norge lämnar unionen och väljer en egen kung. Under försvarsstriden före första världskriget gör kungamakten sitt sista skarpa politiska utspel. Gustaf V håller borggårdstalet där han stödjer kraven på upprustning och den liberale statsministern Staaf tvingas avgå. 1917 avskaffas kungens politiska makt i praktiken genom att parlamentarismen får sitt genombrott. Det dröjer dock till 1974 innan grundlagen bekräftar detta. 1980 blir kvinnlig tronföljd tillåtet.