Tack för en bra tidning, men... För övrigt tycker jag att tidningen är pigg och bra. Så brukar det stå i många mejl som kommer med klagomål om något. Jag nämner det eftersom jag så ofta tar upp just de kritiska synpunkterna. Läsarna bryr sig om sin tidning, det är därför de skriver eller ringer till mig med funderingar kring innehållet.
Denna vecka har läsarna inte haft så mycket att klaga på. Jo, några fel på ekonomisidorna som ju redan har rättats. Ett namnfel på Sporten som inte har rättats. Under bilden på Jorge Ortiz stod det att den som gjorde AIK:s mål hette Daniel Ortiz, vilket alltså var fel. "Ni medier är trots allt viktiga för ett lags form och en sådan miss är inte till någons favör", skriver Erik Bastrup.
Ett cirkeldiagram i kulturdelen i söndags borde ha rättats. "Åldersfördelning bland mp3-lyssnare" borde rubriken ha varit. Av mp3-lyssnarna är 50 procent i åldrarna 15-24 år. Nu fick läsarna intrycket att 50 procent av den åldersgruppen lyssnar på mp3. Ett cirkeldiagram borde dessutom ha summan 100 och inte 99.
Kritik har också kommit mot På stans uttryck "Söders unga shoppingelit". Vad är en shoppingelit? Det kan man med fog fråga sig. Gunilla Attermark tycker att det är tramsigt. Några ifrågasätter också det stora reportaget i DN Söndag om två journalister som gett ut en bok om sig själva. För narcissistiskt tyckte läsarna.
Några läsare är kritiska mot rubriken "Reinfeldt fick studentkritik" på sidan 14 den 15 april. Man kunde få intrycket att Reinfeldt åkte på riktiga snytingar, men artikeln handlade om bra svar och applåder. "Passar det inte reportern att det var positivt?" undrar till exempel Lasse Rydberg. Men reportern hade skrivit en saklig artikel om vad som utspelades i Reinfeldts möte med studenterna. Rubriken sattes vid redigeringen. Reinfeldt hade faktiskt fått en kritisk fråga om varför han tagit upp frigivning av politiska fångar. Hans svar renderade dock applåder. Så de som bara ögnade sig igenom tidningens rubriker fick en mer negativ bild av mötet än de som läste artikeln.
I onsdags ringde läsare som inte har dator. De var snopna och uppretade. De hade sett ett utdrag ur ett öppet brev från Englas mamma Carina Höglund, där familjen tackar alla som stöttat dem. Men det var bara början, en fjärdedel av brevet, som publicerades i den tryckta tidningen. I bildtexten stod: Läs hela brevet på DN.se. Undra på att de som inte har dator kände sig lurade.
Med internet har tidningar och andra medier fått nya möjligheter att ge snabb och extra information och det är uppskattat av många som kan uppdatera sig under hela dygnet. Där finns också utrymme för sådant som inte får plats i den tryckta tidningen. Så är det till exempel förståeligt att merparten av de nästan 300 forskare som undertecknat en debattartikel härförleden endast fick sina namn med i nätversionen av artikeln. Namnen hade annars tagit en stor del av debattplatsens utrymme och forskarna valde själva vilka tio namn som skulle stå som undertecknare i papperstidningen.
Men när det gäller det öppna brevet från Englas mamma var det väl inte utrymmesbrist, påpekar läsarna och hänvisar till den stora bilden på sidan. Jannike Kihlberg som var redaktör för uppslaget på Sverigesidorna, håller inte med.
- Jo, det var faktiskt brist på utrymme. Om vi minskat bilden hade det blivit alldeles för texttungt och vem vill då läsa sidan? Jag förstår att man blir irriterad av hänvisningar till nätet och att detta kan reta läsare. Kanske hade det varit bättre om vi inte haft brevet alls i den tryckta tidningen, funderar hon.
Själv tror jag att det öppna brevet, som i faksimil inte ger så texttungt intryck, hade stort läsvärde, inte minst bland dem som saknar dator. Trots det hemska som hänt var tonen i brevet en motvikt till det hat som nu breder ut sig. Kanske blir läsare lika snopna nu, för min spalt har ju inte heller utrymme för hela brevet. Och texttung blev den.