Postrånet i Göteborg

Attentat mot utpressningsoffer. Mordförsök på gängmedlemmar. Beskjutna polishelikoptrar och polishus. Och så sprängdådet mot åklagare Barbro Jönssons bostad (fast det skedde inte i Göteborg utan i Trollhättan).

Allt detta - liksom nu gårdagens rån och brinnande bilar - klumpas ofta ihop och förklaras i samma kontext. För en tidningsläsare eller tevetittare är det lätt att tro att det finns en västkustmaffia som slår vilt mot företag, kriminella konkurrenter, polisen och övriga rättsväsendet på samma gång.

Så förhåller det sig sannolikt inte i verkligheten.

Göteborg är visserligen den stad som, sett till folkmängden, har flest kriminella gäng och grupperingar. Men redan en snabbanalys av vart och ett av de uppmärksammade brotten talar för att det handlar om skilda, parallella fenomen.

Kriminella som är upptagna med att bekämpa varandra har troligen lite tid till att samtidigt utföra utpressningsuppdrag.
En person som vill skada eller skrämma en särskild åklagare har förmodligen inget intresse av att också skjuta hål i polisens helikoptrar.

Och gårdagens välplanerade stöt mot posten är antagligen mer kopplad till liknande rån i andra delar av landet än till lokala faktorer i Göteborgs undre värld. Majoriteten av landets 200-300 yrkesrånare finns i Mälardalen och rånplaner och team sätts ofta ihop långt från brottsplatsen.

Det är också ett faktum att grova brott just nu får större uppmärksamhet om de sker i Göteborg än någon annanstans. Särskilt i Stockholmstrakten tenderar liknande händelser att drunkna i nyhetsflödet. I fredags rånades två bankkontor i förorten Västerhaninge.

Rånarna sköt automateld och utlöste en sprängladdning inne på en av bankerna, ändå hölls medierapporteringen på notisnivå.

I diskussionen om adekvata åtgärder mot den växande organiserade brottsligheten, som nyligen inletts av justitiminster Beatrice Ask (m), är det viktigt att hålla isär begreppen.

Skadegörelse på polisens hus och helikoptrar får tas för sig. Och att bilar sätts i brand och bombat­trapper används av rånare kan verka hotfullt och irriterar förstås dem som blir evakuerade eller försenade i morgontrafiken.

Men händelser som den i Göteborg i går kan inte tas som bevis för att brottsligheten blivit mer samhällsfarlig. Möjligen mer taktisk, genom att polisarbetet fördröjs. Eller mer Hollywoodinspirerad; de skyldiga fick säkert en kick av att se bilderna på de brinnande bilarna.

Den verkliga utmaningen för politiker och polischefer är i stället att bekämpa de så kallade systemhotande brott som syftar till att skada eller förfölja människor. Oavsett var i landet de inträffar.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut