Kriminella nätverk

- Man måste få vara rädd som åklagare och få utlopp för sina känslor. Jag tror att det till och med är riktigt farligt att stänga dem inne. Det måste stå var och en fritt att säga "nu kliver jag av".

- Men det finns också många åklagare som reagerar motsatt, nämligen genom att säga "vi ska inte vika undan, vi ska driva de här målen".

Så inleder Riksåklagare Fredrik Wersäll, när DN träffar honom två dagar efter sprängdådet mot chefsåklagare Barbro Jönsson i Trollhättan. Redan timmarna efter dådet fanns Wersäll på plats på Jönssons arbetsplats i Uddevalla.

- Avsikten var i första hand att stötta henne som arbetsgivare. Vad vi talade om vill jag inte gå in på i detalj. Men jag försäkrade mig om att hon blivit väl omhändertagen, berättar Wersäll.

Före attentatet hade Barbro Jönsson däremot inte haft någon uppbackning i form av förstärkt säkerhet - trots att hon är en av de åklagare som lett flest utredningar mot de kriminella organisationerna i Västsverige.

- Man kan fråga sig om det är rimligt. Visst är dådet mot hennes bostad ett misslyckande. Det går inte att se det på ett annat sätt, kommenterar Wersäll och medger att han och andra inom åklagarväsendets ledning "i vissa avseenden varit naiva".

För att inte riskera att oron sprider sig inom åklagarorganisationen vill Fredrik Wersäll införa ett nytt säkerhetstänkande. En åtgärd som han hoppas ska säkra trygghetskänslan inom kåren är att ett fåtal erfarna åklagare utses att handha mål med störst hotbild.

- I första skedet handlar det om en handfull personer, färre än tio. Dessa ska redan i förväg vara utrustade med ett grundskydd, så att vi inte måste skapa det i varje enskilt fall. Det innebär bland annat att bostadsadresser ska vara hemliga och åklagarna bör bo på orter där det är lättare att leva anonymt. Det är också ett värde att dessa åklagare finns en bit bort, rent geografiskt, från de platser där brotten utreds.

Att erbjuda alla landets åklagare skyddade personuppgifter, enligt medieuppgifter på torsdagen, är däremot inte aktuellt.

- Det finns inga lagliga möjligheter för det, Det krävs att det finns en konkret hotbild i varje enskilt fall, kommenterar Wersäll, som även lovar att drabbade ska ges ett mer långvarigt stöd än i dag.

- Vad man kan uppfatta som en brist idag är att insatserna är väldigt kraftiga i det akuta skedet men kanske inte sedan. Erfarenheter visar att man kan känna oro mycket, mycket lång tid efter en händelse. Men jag vågar nog ändå säga att de åklagare som utsätts för hot blir väl omhändertagna.

Kammaråklagare Bengt Dahlbom i Malmö, som 1999 drabbades av mordbrand i sitt fritidshus, bad förgäves om ekonomisk ersättning från dåvarande Riksåklagaren för sina renoveringskostnader. Trots att facket stred för hans sak fick Dahlbom till sist själv stå för notan, cirka 20.000 kronor.

- Det var före min tid. Men det ska inte hända igen, vi har nu möjlighet att stötta åklagare ekonomiskt vilket också skett i en del fall.

Men säkerhetsfrågor är inte allt. För att säkra att inga fall rörande organiserad brottslighet hamnar mellan stolarna vill han utse en ny överåklagare som ska sköta kontakter med bland annat polis, tull och utländska myndigheter. Överåklagaren ska också se till att samma arbetssätt används över hela Sverige. Idag förekommer poliskritik om att vissa åklagare ställer för höga beviskrav när det gäller exempelvis husrannsakan i kriminella organisationers fastigheter.

- Det är ju självklart att vi måste ha en enhetlig standard för detta. En annan viktig fråga är hur vi ska vässa oss när det gäller att jaga utbytet av brott, säger Wersäll.

De kriminella organisationer som nu drabbar Sverige har funnits i USA och andra länder i decennier. Vad vet du om åklagararbetet där?

- Vi har ju gjort internationella studier, bland annat i Storbritannien och Belgien. Och jag och vår säkerhetschef åker i början av nästa år till Tyskland och Nordirland för att studera säkerhetsarbetet där. I Danmark, som nämns som en förebild för polisen, är åklagarorganisationen relativt nyligen omorganiserad efter svensk modell.

Vad talar för att Sverige kommer att lyckas minska antalet kriminella grupperingar de kommande tio åren?

- Det är en väldigt svår fråga. Men jag tror ändå att vi har goda förutsättningar att, med ett konsekvent, uthålligt och myndighetsgemensam arbete, göra så att det blir jobbigt att verka i Sverige. Men vi kommer aldrig helt att lyckas, det vore närmast naivt att tro detta.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut