I dag torsdag fortsätter riksdagens försvarsutskott sin behandling av regeringens förslag om ändringar i FRA-lagen. Förslagen syftar till att stärka skyddet för individens integritet. Kritikerna menar dock att de är otillräckliga.
Internationell terrorism upplevdes sällan som ett riktigt hot - före den 11 september 2001. Men då fyra amerikanska passagerarplan kapades och två av dem flög in i World Trade Centers tvillingtorn förändrades läget över en natt.
Plötsligt hamnade kriget mot terrorismen högst upp på dagordningen. Och med det kom underrättelseinhämtningen att bli det centrala instrumentet för att hantera hotet.
- Hotet är av en sådan karaktär att de säkerhetsansvariga organen i olika västländer har gått från att ingripa efteråt till att försöka ingripa förebyggande. Därmed blir underrättelseinhämtningen central, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet.
Han menar att underrättelseinhämtningen i huvudsak består av tre spår:
- Öppna källor. Är minst kontroversiellt. Handlar exempelvis om att bevaka radikala hemsidor. Mycket möda läggs på detta, men den öppna källan är begränsad.
- Personburen inhämtning. Är en samlingsbeteckning på olika typer av övervakning: uppgifter från avhoppare, infiltration i rörelser et cetera.
- Signalspaning. Kommunikationsspaning för att komma in i olika kretsar genom att avlyssna deras inbördes elektroniska kommunikation.
Störst potential av de tre har signalspaningen:
- Signalspaningen har sin stora styrka i att man har möjlighet att följa skeenden i realtid. Den ger också möjlighet att övervaka stora nätverk och skeenden som äger rum med många personer inblandade samtidigt. Dessutom kan man se mönster i en verksamhet bara genom att titta på hur ett sambandsnät förändras, att det byggs på eller att aktiviteten ökar alternativt minskar, säger Wilhelm Agrell.
Han påpekar att signalspaningen i dessa sammanhang primärt inte är inriktad mot militära förhållanden eller stater. Tvärtom har spaningen mot vad som kallas civil trafik ökat i betydelse, därav problemet med integritet och medborgarrätt.
- I dag avlyssnas trafik som, genom internet och telesystemen, finns inbakad i allas vår vardagliga kommunikation.
Hur mycket har det ökat sedan 2001?
- Det är omöjligt att ange. Men man kan säga att signalspaningsorganisationerna – som utgör de största delarna av underrättelsesystemen – är de som samlar in mest information. Och de ägnar sig till stor del åt den här typen av civil kommunikationsspaning.
- I mycket grova termer kan man säga att det här har kommit att dominera i ledande västländer efter den 11 september.
Hur effektivt är signalspaning – egentligen?
- Den är nog den enskilt mest effektiva metoden på insamlingsområdet. Det beror just på dess stora kapacitet att följa förlopp kontinuerligt och handha väldigt stora volymer information.
- Signalspaningen har en oerhörd kapacitet. Och den ökar också i och med att vi blir mer och mer beroende av elektronisk kommunikation.
Har den ökade övervakningen efter 11 september gett några konkreta resultat?
- Det är en fråga som är helt omöjlig att besvara eftersom det i princip inte finns något öppet material tillgängligt.
Hur kommenterar du det nya lagförslaget – utgör det ett tillräckligt skydd för den personliga integriteten?
- Det tror jag inte att någon vet egentligen. Vare sig kritikerna eller de som snickrat på förslaget. Jag tror att vi kommer att få pröva oss fram och se hur det fungerar. Man får vara inställd på att ändra i tillståndsgivning och kontrollsystemen.
- Integritetsproblemen är på intet sätt lösta i och med omgörningen. I viss mån är de olösliga; de måste ständigt bevakas. Det är snarare en process än att man kommer till ett en-gång-för-alla-Alexanderhugg som löser allting. Det tror jag inte att man ska förställa sig från någon sida.