Kiruna skulle bli världens bästa samhälle, en mönsterstad. Så tänkte Hjalmar Lundbohm, LKAB:s förste disponent, när han kring förra sekelskiftet gick i spetsen för bygget av en ny stad mitt i ödemarken, ovanför trädgränsen, där snön ligger mellan den 10 oktober och den 10 maj.
Nu när Kiruna ska flyttas säger kommunen att den nya staden ska bygga på Hjalmar Lundbohms tankar. Staden ska anpassas till människorna och till klimatet.
Geologen Hjalmar Lundbohm kom till Kiruna för att undersöka bergen, men fick efter ett par år här uppe ta hand om både gruvindustrin och bygget av den nya staden.
Han anlitade sina vänner, berömda konstnärer och arkitekter, för att bygga något helt nytt. "Målet är en riktig stad inne i fjällbjörkskogen", sade han på ett seminarium i Lund 1905.
Och den riktiga staden skulle inte vara något Klondyke där arbetarna fick klara sig så gott de kunde. De skulle lockas hit av de miljoner som slumrade i marken. Men de skulle också må bra av att leva här.
Staden byggdes på en höjd, där luften kan vara tio grader varmare än i dalarna. Gatorna bildade inget regelbundet rutmönster utan följde bergets konturer. På så vis dämpades vindarna.
Bolaget byggde bra bostäder åt arbetarna och ända fram till 1958 fanns en spårväg som tog arbetarna från de olika stadsdelarna och till gruvorna.