Anhöriga och vänner till offren, medlemmar från hovet och regeringen, musikkårer och körer och många representanter för media hade samlats till den knappt timslånga minnesstund som hölls med anledning av tioårsdagen av m/s "Estonias" förlisning.
Ceremonin, som hade arrangerats av Styrelsen för psykologiskt försvar, hölls vid minnesvården invid Galärvarvskyrkogården på Djurgården i Stockholm.
Många, inte minst av de anhöriga, som hade samlats på ett lite kyligt och blåsigt men ändå soligt Djurgården, tyckte att det var en vacker, stämningsfull och värdig ceremoni som hedrade minnet av de 852 omkomna. 551 av dem bodde i Sverige och de övriga kom från ett stort antal andra länder.
- En del av er som sitter här kanske känner en lättnad över att ändå leva. Andra har kanske en känsla av skuld över att vara en av dem som överlevde. Alla kan vi tänka på hur skört livet är och att leva därefter. Vi lever alla också med rädslan över att det skulle kunna hända igen, sade riksdagens talman Björn von Sydow.
- Det finns röster som vill ha en ny utredning. Vi måste respektera den sorg och vrede som en del av dem känner. Men vi måste också respektera dem som känner att de har lagt det hela bakom sig.
- Bakom oss här i dag ligger havet, Östersjön, som också är en gravplats för de flesta omkomna. En del av de sörjande känner frid med det. Andra är djupt förtvivlade, sade Björn von Sydow.
Kungen, Estlands ambassadör och Finlands ambassadör lade ned kransar vid minnesvården. Arméns musikkår spelade och elever från 9d och 9f i Adolf Fredriks Musikklassser sjöng.
Skådespelaren Marie Göranzon läste ur Pär Lagerkvists "Det är vackrast när det skymmer":
"Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet människan som lån.
Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra ensam, utan spår."
- Det var en väldigt vacker minnesstund, sade Ruth Fürst från Ekerö, vars dotter Carina Leijon omkom, 45 år gammal.
- Det var en bra ceremoni. Även om det inte sägs så mycket av vad vi vill ha fram - bärgning och att få hem våra anhöriga, sade Alice Eriksson, 69, från Kungsängen. Hennes dotter Karin Eriksson omkom, 24 år gammal, då Estonia förliste.