Sverige

Starka reaktioner mot Rumänien om tiggeriförbud

Sverige borde förbjuda tiggeri och samarbeta med Rumänien för att få bukt med problematiken, föreslår landets svenska ambassadör på lördagens DN Debatt. Romska företrädare i Sverige reagerar starkt.

– Rumänien har inga som helst mänskliga värderingar om romer, de anses vara skräp och vill helst deportera alla till en ö. Skulle tiggeri kriminaliseras, vad händer då? Rumänien är ute och cyklar i stället för att verkligen arbeta för social välfärd och mänskliga rättigheter, säger Internationella romska och resande Kvinnocenters ordförande Rosita Grönfors.

Ambassadören Răduţa Matache beskriver den rumänska regeringens arbete med ”att integrera romerna i det samhälle där de lever och har sina familjeband” för ansträngningar. Till stöd för beskrivningen nämner hon uppgifter som talar för en positiv utveckling för landets romer, men Rosita Grönfors invänder bestämt:

– Utanförskap och diskriminering är vad Rumänien satsar på. Landet måste skaffa en vettig handlingsplan för hur man tar hand om sina medborgare. Tror hon verkligen att någon skulle fly landet för att tigga under svåra omständigheter långt borta i Sverige om det vore så bra i Rumänien?

– Resonemanget är löjligt och helt ologiskt. Rumänien levererar undanflykter när omvärlden ifrågasätter landets behandling av romerna. Man känner sig skamsen, men målar bara upp en fasad handlingskraft. Den fasaden håller inte, säger Rosita Grönfors.

”Diskrimineringen av romer är utbredd och återfinns på alla nivåer i samhället. Trots ansträngningar från regeringens sida har endast små framsteg kunnat noteras och romernas situation är fortsatt utsatt” skriver svenska UD i sin senaste rapport om de mänskliga rättigheterna i Rumänien. Romska Ungdomsförbundets ordförande, Erland Kalderas, ger inte mycket för Rumäniens ansträngningar.

– Hon skriver att den romska befolkningen är 600.000, men alla vet att det rör sig om uppemot fyra gånger fler. Därför blir hennes uppgifter om Rumäniens positiva särbehandling av romer ännu futtigare. Att vända sig mot Sverige är också typiskt Rumänien som historiskt många gånger pekat på andra länders ansvar, men aldrig tar sitt eget, säger Erland Kalderas.

Han efterlyser omgående reformer från Rumänien så att landet når upp till den standard som andra EU-länder har när det gäller romer. Det handlar om saker som bland annat grundläggande saker, exempelvis bostäder, skolgång, vård och omsorg.

– Väldigt många romer bor i kåkstäder utanför städer och utan tillgång till el eller vatten. Mitt förslag är att Rumänien använde alla hundratals miljoner euro som landet får för att lösa romernas problem till att verkligen göra det. Någonstans försvinner pengarna i korruption eller tomma intet, för några satsningar i den storleksordningen är det inte frågan om.

Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna 2006–2012, har engagerat sig aktivt för romernas situation i närmare femtio år. Han är bestämt emot en kriminalisering av tiggeri.

– Det är inte bara att sopa problemen under mattan, utan också en kränkning av människors rättigheter. Den enskilde väljer att ge pengar till tiggare och att förbjuda det är repressivt. Ambassadören tycks rikta in sig på tiggare från Rumänien, men man kan ju inte särlagsstifta mot befolkningsgrupper, säger Thomas Hammarberg.

Var skulle en sådan lag dra gränsen? Skulle det vara ok att spela musik på gatan? Att samla pantburkar? Om inte, vilka skulle sanktionerna vara? Thomas Hammarberg ser en rad frågetecken kring förslag om tiggeriförbud och är liksom Grönros och Kalderas övertygad om att den ovärdiga situation som tiggande romer befinner sig i i Sverige säger en hel del om hur illa det är i Rumänien.

– De egentliga problemen för romer ligger i vissa europeiska länder som Rumänien där förhållandena måste bli bättre. Regeringen där har gjort vissa insatser, men det räcker inte. Nöden och diskrimineringen har varit så djup att det kommer att ta tid att åtgärda, säger Thomas Hammarberg.

– De verkliga åtgärderna måste göras kommunalt, men det funkar inte. Regeringens och parlamentets beslut till trots sipprar insatserna inte ner till det lokala planet, ibland på grund av att man inte ens klarar av att formulera ansökningar om medel.