Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sverige

Starkt tryck på Löfven för en nystart

Hvad vilja Socialdemokraterna? Den klassiska frågan ställde August Palm i ett tal 1881. Nu är frågan aktuell igen. Fyra år efter att Stefan Löfven blev partiledare befinner sig S åter i kris. S-toppar i landet kräver en nystart av regeringen.

– Jag tycker att det är bråttom, säger Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje.

23,2 procent. Det är siffran alla socialdemokrater talar om i dessa dagar. Den sämsta noteringen hos Sifo sedan mätningarna inleddes 1967 räcker som förklaring. När medlemmarna precis hämtat andan kom DN/Ipsos januarimätning där Socialdemokraterna för första gången på fyra år inte är största parti.

Det vore lätt att skriva att mätningarna slog ned som bomber i ett hårt prövat parti. Men det vore inte sant. Katastrofsiffrorna kom inte direkt oväntat. Hösten var tuff. Under galgen tvingades Socialdemokraterna motvilligt svänga 180  grader i flyktingfrågan. Åsa Romson grät och Gustav Fridolin kallade den gemensamma politiken för skit. Inte undra på att väljarna hade svårt att hänga med.

Sedan kom Kommunals excesser och Margot Wallströms lägenhet som extra krydda på anrättningen. Arbetarrörelsen har sannerligen haft bättre dagar.

Fyra år efter den stora Juholt-oredan krisar det krisvana partiet igen. Den här gången finns det ingen opinion för att avsätta partiledaren.

Däremot är trycket mycket starkt på en nystart, visar DN:s rundringning. Att köra på som om ingenting har hänt är inget alternativ.

– Nu går det bara nedåt och nedåt. Man kan inte bara vifta bort det. Jag tycker att det är ganska bråttom att det händer något, något stort, säger Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje.

Boel Godner, i likhet med många av sina kollegor i klassiska S-fästen, vill att partiledningen pekar ut vilka utmaningarna är just nu och sedan levererar väldigt konkret politik för hur dessa ska lösas.

– Jag känner att Sverige skulle behöva en tydlig väg framåt. Sverige är i en historiskt speciell situation när det gäller migration och regeringen måste staka ut en väg för att ta oss igenom det. Det vill jag och många med mig väldigt gärna höra, säger hon.

Niklas Nordström, kommunalråd i Luleå, är inne på samma linje.

– Man måste ta tag i ganska basala frågor från Socialdemokraternas och regeringens sida, säger han.

Frågorna som nämns är främst bostäder, utbildning och arbete. Politikområden som kan kopplas till flyktingutmaningen, men som också är Socialdemokraternas hemmaplan.

– I det korta perspektivet måste folk komma i arbete, de måste få utbildning och bostäder. I grunden handlar det om klassisk reformpolitik, säger Ann-Sofie Hermansson, ny gruppledare för Socialdemokraterna i Göteborg.

– Det är viktigt att man blir tydligare och fokuserar på ett antal frågor. Hur ska vi få en bättre skola och välfärd och hur ska människor komma i jobb? Det finns många olika förslag på vad man vill göra, men det finns en tveksamhet hos väljarna om svaren verkligen finns där, säger LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin.

För att lyckas vända den negativa trenden måste partiledningen våga prioritera ett antal viktiga politiska sakfrågor och låta annat komma i skymundan. För att tydligt visa kursändringen och nystarten kan en regeringsombildning vara en väg att gå, menar flera av de S-toppar som DN har talat med.

– Det kan handla om att man ändrar om och tillsätter några ministerposter för att verkligen visa vilka prioriteringarna är nu och tydligt visar det med hur regeringen ser ut, säger Boel Godner som också är öppen för att vända sig till andra partier för nya samarbeten.

Den tidigare partisekreteraren Lars Stjernkvist, nu kommunalråd i Norrköping, tycker att partiet på allvar ska visa att man vill samarbeta över blockgränsen. Det första steget är att bryta samarbetet med Vänsterpartiet, menar han.

– Jag tycker att vi ska frigöra oss från Vänsterpartiet. Det behövs en tydlig markering att man verkligen menar allvar med ambitionerna att skapa ett bredare samarbete, säger Lars Stjernkvist.

Längst går S-kommunalrådet i Eskilstuna, Jimmy Jansson. Han tycker att Socialdemokraterna, precis som man redan gör i Eskilstuna, ska inleda ett samarbete med Moderaterna.

– S och M skulle kunna visa på handlingskraft och ansvarstagande. Ett sådant samarbete skulle inte gälla för evigt, men den här mandatperioden och kanske nästa. Då kan man göra grejer. Det skulle vara oerhört nyttigt för båda partierna, säger han.

Det finns också socialdemokrater som varnar för drastiska förändringar, som tycker att partiet med två år kvar till valet har råd att avvakta tills stormen blåst över.

– Jag tror inte att man ska hålla på med regeringsombildning eller ministerbyten. Det är inte problemet utan bara symbolfrågor, säger Yoomi Renström, ordförande i distriktet i Gävleborg.

Ett annat ord som återkommer i samtal med ledande socialdemokrater är stabilitet. Eller snarare frånvaron av den.

– Vi är kompetenta, stabila och tunga. Det är den bilden väldigt många har av oss. Ett av skälen till att vi går nedåt är att man inte riktigt känner igen det just nu, säger Boel Godner.

För ett parti som även i motvind lutat sig mot ett grundmurat rykte om att vara regeringsdugligt innebär det en djup identitetskris att inte längre ses som stabilt.

– Jag är inte van vid en rörelse som förlorar två val och partiledare som kommer och går. Det påverkar oss. Det har gjort oss skakiga, lite ängsliga, säger Ann-Sofie Hermansson.

När Stefan Löfven tog över Socialdemokraterna befann sig partiet i ett mycket besvärligt läge. Ett katastrofval hade följts av 16 månader av brutala interna falangstrider. I partiet finns en stor tacksamhet till Stefan Löfven för att han ställde upp, ganska motvilligt och klev in och skapade lugn.

Stefan Löfven har fortfarande ett stort förtroendekapital i partiet. Däremot är kritiken mot regeringsarbetet, själva det politiska vardagsarbetet, utbredd.

– Det blir väldigt mycket symbolpolitik. Regeringen skjuter till en halv miljard kronor för att vi i kommunerna ska bygga om skolgårdar. Jag tycker inte att regeringen ska hålla på och peta med sådant, säger Jimmy Jansson.

Även Niklas Nordström tycker att regeringen låter detaljerna ta över på bekostnad av de breda penseldragen.

– Vi har tappat fokus. Väljarna ser oss inte som tillförlitliga, vi levererar inte svar på frågor som människor upplever som viktiga i sin vardag.

Han menar att det gick fel från början när regeringen bildades.

– Vi förlorade jättemycket i starten med frågor som Förbifarten och Bromma. Jag tror att vi fick betala ett högt pris för det, att Socialdemokraterna inte uppträdde som ett ansvarsfullt parti. Miljöpartiet i Stockholms stad fick bestämma hur vi skulle göra på nationell nivå, säger Niklas Nordström.

I måndags morse möttes Niklas Nordström och Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys, i en radiodebatt. Hade någon lyckats tussa ihop duon i en radiostudio under den förra S-krisen hade det sannolikt urartat i hårda ord.

Nu blev det inte mycket till debatt, programledaren fick anstränga sig för att hitta meningsskiljaktigheter. Att Daniel Suhonen och Niklas Nordström plötsligt är ense om S-krisen är en indikation på att något har hänt inom socialdemokratin. Den gamla interna vänsterhöger-konflikten har tappat i betydelse.

– Den där debatten var inte bra för mitt varumärke, skämtar Daniel Suhonen när DN ringer upp.

– Men när det handlar om att det behövs en nystart och konkret politik är partiet helt enigt, utom möjligtvis partiledningen, säger han.

När socialdemokrater diskuterar framtiden går det i stället att urskilja konturerna av två möjliga vägar framåt. Somliga betonar behovet av en ny socialdemokratisk berättelse, andra förordar hårt politiskt vardagsgnet. Lite hårdraget kan man säga att det finns en visionär och en pragmatisk strömning i dagens socialdemokrati.

SSU:s ordförande Philip Botström är en av dem som efterfrågar en ny reformagenda. I en DN-intervju tidigare i veckan efterlyste han ett politiskt projekt som känns i magen, som kan sammanföra stora grupper. Ann-Sofie Hermansson håller med om att partiet måste ta ett rejält omtag med det politiska innehållet.

– Vi behöver en rejäl samhällsanalys. Vad är det som krävs för det jämlika samhället, vad är det för reformer vi ska gå till val på 2018 som kanske sträcker sig 20–25 år framåt i tiden? Där har vi ett jobb att göra, säger hon.

Bland dem som vill se fler visioner finns ofta en längtan efter mer politisk konflikt.

– Just nu mals regeringen ned utan att vinna något. Då är de bättre att lägga fram bra förslag och driva dem hårt. Om Moderaterna slår bakut och regeringen faller, så faller man åtminstone med flaggan i topp, säger Daniel Suhonen.

Lars Stjernkvist avfärdar den linjen helt.

– Många efterlyser en ny vision, en ny berättelse. Jag hör det från allt fler i partiet. Jag tror inte på det. Vårt framgångsrecept är att utifrån tydliga värderingar lösa praktiska, vardagliga problem. Det behövs ingen ny vision utan bättre vardagsgnet, säger han.

Bland de tunga S-kommunalråden finns en längtan efter en tråkig, men stabil socialdemokrati. Nya reformer ska rikta sig till breda grupper och förslag som läggs ska ha en möjlighet att få majoritet i riksdagen. Regeringen ska vara offensiv, inte genom flammande retorik, utan genom genomförbara förslag som oppositionen är tvungen att förhålla sig till.

– Vägen tillbaka kan bara komma genom att man ägnar sig åt vardagsarbetet i politiken. Socialdemokraterna måste ta sig an de tråkiga vardagsfrågorna. Vi vill se en regering som löser problem, säger Niklas Nordström.

Och kanhända handlar inte allt om politiska reformer, samarbeten och vägval. Gladast vinner, brukar det heta i politiken. Och det var länge sedan Socialdemokraterna var gladast.

– Kanske är det lite attityd. Lite jävlar anamma, att vara lite glad och stolt. Vi lider av dåligt självförtroende. Nu tycker jag att vi har krisat klart i det här sabla partiet, säger Ann-Sofie Hermansson.

S-topparnas önskelista till partiledningen
  1. Nystart. Signalera situationens allvar. Det kan ske genom en regeringsombildning eller genom ett nytt politiskt paket. Visa vilka de nya prioriteringarna är genom att ge vissa ministrar tyngre portföljer eller ta in nya personer i regeringen. En annan möjlighet är att söka nya samarbeten.
  2. Peka ut riktningen. Förklara vilka de största utmaningarna är just nu och presentera en plan med väldigt konkret politik för hur dessa ska klaras av. Våga välja några få frågor. Allt behöver inte vara med.
  3. Gör upp. Sök överenskommelser över blockgränsen i stora frågor. Gör det gärna offensivt med egna förslag som oppositionen får förhålla sig till.
  4. Tänk framåt. Det kommer inte att saknas utmaningar i framtiden. Vilken är S-politiken för nästa decennium?