Birgitta Almgren är professor i tyska vid Södertörns högskola och har som enda svensk, genom ett beslut i Regeringsrätten, fått se Säpos hemliga arkiv över svenska förbindelser med Stasi – Östtysklands fruktade hemliga polis.

Baserat på Säpoarkivet och det östtyska utlandsspionagets hemliga handlingar har Birgitta Almgren skrivit boken ”Inte bara spioner…”.

Hon sitter i vardagsrumssoffan i huset i Arboga, omgiven av sina egna forskningsrapporter, läroböcker och olika dokument. ”Inte bara spioner…” handlar bland annat om de svenskar som enligt Stasidokument jobbade för DDR i Sverige under kalla kriget.

Boken har fått stor uppmärksamhet och inte bara av den positiva sorten – flera av de anonyma personer som Almgren kallar för ”inofficiella medarbetare” för Stasi känner sig orättvist utpekade.

– Det är en förfärligt svår situation för mig, men jag är tvingad att vara tyst, säger Birgitta Almgren.

I beslutet där hon fick tillgång till Säpos arkiv, belades hon också med sekretess. Hon får inte namnge någon hon läst om i dokumenten, inte kontakta dem och inte röja någons identitet, ens om de ber om det själva.

– Jag har undersökt 53 fall och jag kan ju kommentera det i allmänhet, men jag kan inte bemöta enskilda, trots att jag skulle vilja göra det.

Hon pekar på en förteckning i boken med namnet ”I Sverige bosatta personer med MfS-kontakt”.

Det är en lista med födelseår, täcknamn och huruvida personerna medgett uppdrag med MfS (Ministeriet för statssäkerhet, Stasi) eller inte.

Nummer sex på listan är en av dem som på senare tid i olika medier bestritt alla anklagelser.

– Som du ser här har de första elva på listan alla medgett att de haft uppdrag för Stasi i förhör med Säpo. Nummer sex har medgivit uppdrag för MsF, liksom de andra. Jag vet ju vad som står, men jag kan inte gå in i svaromål. Jag är tvingad att vara tyst.

Ångrar du någonting i boken?

– Nej. Jag skriver aldrig att den och den personen är en agent, jag skriver ”enligt protokollen, enligt de här kartotekskorten, så har den här personen arbetat för Stasi”.

Birgitta Almgren hade aldrig kunnat förutspå att hennes bok, ”en forskningsrapport!”, skulle väcka så mycket rabalder. Däremot förstår hon att det är en chock för svensk publik att svenskar under många år har arbetat för en diktatur, i Sverige.

Varför är det viktigt att Sverige gör upp med sitt förflutna när det gäller Stasi?

– Därför att det här har att göra med verkligheten i dag. Min forskning har bärighet för kontraspionage och terroristbekämpning och visar att det inte är stora viktiga politiker det handlar om, utan unga människor som vill ha en uppgift i livet och göra en insats. Det är en väldigt viktig kunskap.

Birgitta Almgren har också JK-anmälts av Säpo.

– Jag tycker inte att jag har brutit mot sekretessen. Jag har fått stöd av mina europeiska forskarkolleger som har lagt in en protest.

– Jag är helt låst av regeringsrättens dom och det är så absurt att det är jag som blir kriminaliserad.

– Men jag tänker inte låta mig skrämmas. Som forskare har man ett uppdrag att visa hur diktaturer arbetar.