– Det är inte jätteförvånande att han avgår nu. Han är före detta partiledare och har förlorat en del av sin drivkraft. Jag tycker att det var märkligare att han stannade kvar efter att han hade avgått som partiledare. Han stannade antagligen eftersom Folkpartiet kom in i regeringen och han fick en statsrådspost, säger Jenny Madestam, statsvetare på Stockholms universitet.
Varför väljer Lars Leijonborg att avgå just nu?
– Det är strategiskt att avgå nu. Jag tror att han känner sig nöjd med situationen för egen del, men att han också vill att det ska vara möjligt för en ny person, ett nytt ansikte, att hinna bli känd inför väljarna och därmed bli en tillgång inför nästa val.
Jenny Madestam, som intervjuat Lars Leijonborg i sin avhandling om politiskt ledarskap, tror personligen att ministern känner att han är färdig med politiken.
– Det finns en gräns för hur länge man vill hålla på. Han är en ledarpersonlighet,det var ju därför han blev partiledare en gång i tiden, och som sådan är det svårt att stå i bakgrunden - att inte längre vara den som står i strålkastarljuset. Det känns antagligen inte lika roligt och stimulerande längre.
Jenny Madestam intervjuade Leijonborg under den tid då han var starkt ifrågasatt av sitt parti.
– Lars Leijonborg är intressant på så vis att han bryter mot hur tidigare partiledare i Folkpartiet agerat. Trots kritiken från det egna partiet, höll han sig kvar. Folkpartiet byter ofta partiledare jämfört med andra partiet, undantaget Moderaterna, men Leijonborg var envis och vägrade avgå. Han var starkt övertygad om att Folkpartiets problem inte hade med hans person att göra utan att det var partiet som hade problem.
Senare samma år, 2002, tog Leijonborg revansch i valet och blev Leijonkungen med svenska folket.
Hur viktig är en högskole- och forskningsminister?
– Forskning och högskola är jätteviktiga frågor för Folkpartiet, så för dem är det viktigt att en stark person som verkligen kan göra avtryck efterträder Leijonborg.
Jenny Madestam tror att det blir betydligt lättare för Lars Leijonborgs efterträdare än vad det varit för den avgående ministern.
– Lars Leijonborg har uträttat en hel del, men det har varit väldigt svårt för honom. Det är kutym att hålla låg profil som före detta partiledare och dessutom är det en speciell situation att plötsligt vara statsråd under en ny partiledare. Samtidigt ska han försöka driva en egen linje som högskole- och forskningsminister. Det blir betydligt enklare för nästa person som inte har något bagage.
Leijonborg var 15 år när han gick med i Folkpartiets ungdomsförbund.
– De flesta toppolitiker har vuxit upp i partiet och även de yngre har oftast ett förflutet i student- eller ungdomsförbund. Lars Leijonborg sade till mig att han tyckte att det var ett problem. Han anser att han har arbetat aktivt med att välja personer utifrån som han gjorde med Marit Paulsen. Men då måste det verkligen vara en person som Marit Paulsen. Annars måste man nog ha kokat kaffe eller legat i ett ungdomsförbund-tält för att komma på fråga.
Vem kommer att efterträda Leijonborg?
– Det kommer att vara någon som kan driva forskningsfrågor, någon med erfarenhet, men jag tror också att det delvis kommer att vara någon up and coming – ett nytt ansikte. Folkpartiet är Folkpartiet och de tänker väldigt mycket på hur en toppolitiker är utåt sett. Det är viktigt att det är en stark och slagkraftig person som attraherar väljarna. Men ser man till valet nästa år är det Jan Björklund som står i centrum, inte den nye högskole- och forskningsministern, säger Jenny Madestam.