- Tyvärr finns det fortfarande mest tramsstudier om kosmetika, trots att området är så enormt viktigt - alla använder ju hudvårdsprodukter. Vad som skulle behövas i Sverige är en universitetsutbildning i kosmetik.
Det säger en av Sveriges allra främsta hudexperter, apotekaren Marie Lodén. För snart trettio år sedan började hon på Foa, Försvarets forskningsanstalt i Umeå, på en enhet där man försökte ta reda på hur kemiska stridsmedel kan ta sig in genom huden.
I dag är hon forskningschef på Aco Hud Nordic, och bedriver studier i det till synes flärdfulla ämnet kosmetik. Och nu kommer hennes bok "Ren, mjuk och vacker - Kemi och funktion hos kosmetika", ut i ny, omarbetad upplaga. En bok sprängfylld med kemiska formler, kompositioner och testresultat.
Vad, och i så fall hur mycket, huden egentligen släpper igenom av olika ämnen är en kärnfråga inom kosmetiken. Och det är en fråga som hittills är alldeles för litet studerad, tycker Marie Lodén. Vilket lämnar öppet för hur mycket myter och överdrifter som helst i kosmetikareklamen. Ofta baseras marknadsföringen på så kallade in vitro- eller provrörstester. De säger mycket litet om hur produkterna fungerar i verkligheten, på huden. Och när till exempel hudkrämer testas på människor görs det under alldeles för kort tid, ofta bara tre månader, och på alldeles för få personer.
- Ofta ger man bara ett gäng människor en kräm och sen efter ett tag kontrollerar man om de tycker huden blivit bättre. Och det tycker ju människor alltid. Men det är inte vetenskap.
Fett och vatten är vad våra hudkrämer huvudsakligen innehåller. Och det oavsett om vi betalt 50 eller 500 kronor för burken. Antirynkeffekten av de mikroskopiska tillsatserna av diverse växtrextrakter, mineraler, fruktsyror, kollagen, elastin, liposomer och hyaluronsyror är synnerligen omtvistade.
Att huden innehåller ett ämne betyder inte självklart att den kan ta upp samma ämne utifrån, det vill säga genom en kräm, påpekar Marie Lodén. Vitaminer kan dock tas upp av huden, det visar flera studier.
- Åtminstone vissa vitaminer, beroende på hur fett- och vattenlösliga de är. Men med proteiner är det svårare. De mängder kollagen till exempel, som huden kan ta upp är negligerbara. Molekylerna är alldeles för stora. Men det låter ju bra.
- Hyaluronsyra, som många dyra ansiktskrämer innehåller, kan inte heller gå in i huden. Däremot kan det förstås lägga sig i hålrummen och fylla ut rynkorna.
Marie Lodén tror inte på krämer som påstås stimulera cellförnyelsen och öka hudens tjocklek.
- Jag har inte sett några bevis för att de fungerar. Om de skulle ha en djupare effekt på huden så skulle jag vara rädd för biverkningar, som knölighet och kanske cancer.
Enda kända sättet att förebygga rynkor är att inte sola och inte röka. Och det är bara solskyddsmedel och A-vitaminsyra som bevisligen, enligt publicerade vetenskapliga studier, kan förebygga rynkor. Men knepen är förstås många för att få rynkorna att synas mindre. Fet kräm i sig själv fyller ut små rynkor och gör att huden ser slätare ut. Och plastkulor och mineralpulver i krämen gör att ljuset bryts annorlunda och ger lyster.
Om någon hudkräm verkligen är bättre än någon annan är omöjligt att veta, eftersom inga oberoende, jämförande utvärderingar görs av olika kosmetiska produkters effektivitet. Innan läkemedelsföretag får börja sälja en ny produkt måste de kunna visa upp en dokumenterad effekt av medlet. Kosmetikaföretag däremot behöver bara presentera dokumentation om deras påståenden ifrågasätts. Svagt, tycker Marie Lodén.
- Dokumentationen borde kunna läggas ut på nätet, så att användarna, köparna, själva kan se vad som ligger till grund för marknadsföringen.