Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Sture Bergwall släpper bok om Quick-åren: ”Smärtsamt att skriva boken – men renande”

I boken ”Bara jag vet vem jag är” skriver Sture Bergwall om tiden på Säters sjukhus och morden han dömdes och senare friades för.
I boken ”Bara jag vet vem jag är” skriver Sture Bergwall om tiden på Säters sjukhus och morden han dömdes och senare friades för. Foto: Julia Mård

Efter åtta upphävda morddomar och 23 år i sluten rättspsykiatrisk vård är Sture Bergwall fri. För DN berättar han med glädje om sin nya tillvaro men riktar också kritik – både mot sin tidigare advokat och mot de domstolar som dömde honom.

Sture Bergwall har skrivit. Sedan han lämnade Säter i mars 2014 har han försökt minnas, på riktigt den här gången. Boken ”Bara jag vet vem jag är” är hans 576 sidor långa version av det som hände när han under terapi erkände ett trettiotal mord. När han dömdes för åtta av dem. Och när han sedan tog tillbaka allt och blev helt frikänd.

– Det har varit en smärtsam process att skriva den här boken men också renande. Att verkligen göra ett avslut.

Han mår bra nu, säger han. Bättre än någonsin. Det nya livet består i läsning, promenader och umgänge både med syskonens familjer och med några nyfunna vänner. Den uppskattning han så desperat sökte hos terapeuterna på Säters sjukhus, den behöver han inte längre.

– Livet är ju väldigt mycket enklare i dag. Jag behöver inte bekräftelse på samma vis. I dag är den naturliga vänskapen det viktiga.

I sin bok beskriver Sture Bergwall hur han trasslar in sig i påhittade historier under terapisessionerna. Det börjar med en lögn om att pappan förgripit sig på honom i barndomen. Reaktionen från terapeuten blir så varm och uppskattande att lögnerna blir fler.

Polisen kopplas in och Bergwall beskriver hur fantasierna, efter förhör och vallningar på förmodade brottsplatser, blir till morddomar. Det finns filmer från vallningarna.

– Jag har tittat på dem under skrivandet. Det var jobbigt men också skönt, för när jag ser dem kan jag tillåta mig att tycka synd om mig själv. För jag minns hur smärtsam den där karusellen var, som pågick dygnet runt under åtta år. Där jag inte var nykter en sekund.

Du skriver att du var påverkad av narkotikaklassad medicin till och med i domstolarna. Borde inte någon ha reagerat?

– Jo, det är konstigt. De såg när jag fick Xanor under rättegångarna. Och domstolarna informerades i förväg om att jag skulle behöva pauser för medicinering.

Vilket ansvar har domstolarna haft?

– De har kommit lindrigt undan i debatten. De borde ha gått in i förundersökningarna och läst. Och ingen begärde en ny rättspsykiatrisk undersökning, trots att det var fråga om ny brottslighet.

Din dåvarande advokat Claes Borgström får sig en känga i boken.

– Ja, han ska ha många kängor. För sin passivitet. När vi fick förundersökningsprotokollen gick han inte genom dem. Och vi hade aldrig några enskilda samtal. Jag tycker att han har ett stort ansvar.

Frågade han dig om dina erkännanden stämde?

– Nej, aldrig. Aldrig någonsin.

Hur ser du på det i dag?

– Jag skulle ju välkomna om Claes hörde av sig och ville träffas och prata igenom det här. Det skulle vara bra för oss båda.

När DN når Claes Borgström är han upprörd.

– Det är nonsens. Sture Bergwall ljuger. Självklart gick jag genom förundersökningsprotokollen och självklart hade vi enskilda samtal.

Frågade du honom om hans erkännanden var sanna?

– Om jag har ställt frågan minns jag inte. Men vi gick ju löpande genom hans uppgifter som låg till grund för erkännandena.

Sture Bergwall säger att han gärna vill träffa dig och prata.

– Varför skulle jag vilja prata med en person som under åtta års tid har förtalat mig?

Sture Bergwall har gått vidare men vissa saker lämnar honom aldrig.

Hur känner du när du tänker på de anhöriga till offren du sa dig ha mördat?

– Jag tror ju att jag får bära den smärtan livet ut. Varför tog jag drogerna? Varför försökte jag inte ännu tydligare komma ur det här? Samtidigt under tiden jag har skrivit så ser jag ju hur förlorad jag var. När jag kom till Säter blev jag förlorad.

Fakta. Tog tillbaka sina erkännanden

Sture Bergwall föddes 1950 i Falun. 1990 dömdes han till rättspsykiatrisk vård efter ett rån.

Tvångsintagen på Säters sjukhus började han att erkänna mord. Mellan 1994 och 2001 dömdes Bergwall, då Thomas Quick, för åtta av dem. Inga tekniska bevis eller vittnen kunde binda Bergwall till morden.

Sture Bergwall tog tillbaka sina erkännanden 2008 i en SVT-dokumentär av Hannes Råstam. Därefter har han friats i samtliga fall.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.