De stigande koldioxidhalterna i atmosfären, som bidrar till den globala uppvärmningen, försurar också världshaven. Haven fungerar som en jättelik svamp som suger åt sig en försvarlig andel koldioxid. När koldioxidhalterna i atmosfären ökar blir haven allt surare.
Ett antal forskarstudier har slagit fast att det sjunkande PH-värdet får allvarliga följder för det känsliga marina livet. Koldioxiden omvandlas till kolsyra och det sura vattnet löser upp skelettet och försvårar kalkbildning hos många nyckelarter som koraller, kräftdjur och musslor.
Fram till nu har man trott att fiskar, till skillnad från organismer med skal eller yttre skelett, förblir opåverkade av den ökande havsförsurningen. Dels saknar de yttre skal, dels har de som vuxna biologiska mekanismer som gör att de kan tolerera höga koncentrationer koldioxid.
Några få studier har visat att ökade koldioxidhalter kan få vissa effekter, som att slå ut luktsinnet hos orange clownfisklarver och förstora kalkkristaller i innerörat hos havsabborrlarver.
Men nu visar två studier, publicerade i tidskriften Nature Climate Change, att havsförsurningen kan få betydligt allvarligare följder.
I den ena har forskare vid Stony Brook University i New York undersökt hur höjda koldioxidhalter påverkar tillväxt och överlevnad hos sydlig silversida, en strålfenig fisk som lever vid flodmynningar längs kusterna i Nordamerika.
De placerade fiskembryon i vatten med olika koldioxidkoncentrationer, de som finns i havet nu, knappt 400 ppm (miljondelar), de som väntas i mitten av det här seklet, 600 ppm, och de nivåer som förutses i slutet av seklet, 1 000 ppm.
– Vi såg tydliga resultat direkt, överlevnaden halverades eller sjönk ännu mer när vattnet blev surare, säger biologen Christopher Gobler som lett studien.
Han syftar då på de halter som förväntas kring 2050.
– När koncentrationen steg till 1 000 ppm minskade veckoöverlevnaden med 74 procent, säger han.
I den andra studien undersökte forskare vid ett marinforskningsinstitut i Kiel hur försurningen påverkade larver av atlanttorsk under två och en halv månad.
Forskarna odlade fisklarverna i tre olika miljöer — i havsvatten med nuvarande koldioxidhalter, i halter som förutspås år 2200 (1 800 ppm) och i ett tänkt extremt scenario där kraftiga vindar pressar upp koldioxidrikt djupvatten till ytan (runt 4 200 ppm).
I takt med att halterna ökade mådde torsklarverna allt sämre och de utvecklade efter en månad allvarliga skador på lever, bukspottskörtel, njure, ögon och tarmar.
– Vi har alltid sagt att fiskar är så goda surhetsreglerare att de inte påverkas av ökad havsförsurning. Men vi fann att fisklarver är mycket sårbarare för koldioxid än vi anat, säger fiskbiologen Andrea Frommel som lett studien.
Båda studierna visar att försurningen av haven får fler allvarliga konsekvenser för det marina livet. Om de effekter som påvisats i de här studierna kan upprepas och bli allmängiltiga för en rad andra fiskarter ser framtiden mörk ut för det marina livet i världens hav.
Det är inte bara det allt surare vattnet som är problemet. Höga koldioxidhalter gör det också svårare för marina organismer att andas genom att skilja ut syre ur havsvattnet. Det i sin tur försvårar deras möjligheter att hitta föda, klara sig undan rovfiskar och föröka sig.
Havsforskare bedömer att världshaven kommer att bli upp till fyra gånger surare om hundra år än i dag. Det skulle, om man ska döma av de studier som gjorts hittills, få allvarligare följder för hela det marina ekosystemet än vad forskarna hittills räknat med.