Gymnasieelever på hotell- och restaurangutbildningar får ofta nöja sig med godkänt i betyg trots att de borde fått högre betyg utifrån de nationella betygskriterierna. Många yrkeslärare lägger ribban för högt för att de vill att eleverna ska klara yrket.
På hotell- och restaurangskolan i Globenområdet i södra Stockholm pulserar det av liv och rörelse. Vi kommer dit mitt i lunchrusningen. Restaurangskolans elever har tre restauranger att ta hand om och det ska gå fort, fort. Råvaror hanteras från grunden. Soppor, sallader, råbiffar och efterrätter blir klara en efter en... I köken får eleverna visa vad de går för i sina karaktärsämnen och undervisningen pågår i skarpt läge parallellt med att lunchgästerna får sin mat.
Yrkeslärarna förväntas samtidigt handleda men även sätta omdömen på eleverna inför betygsättningen. Det är ingen lätt uppgift. Läraren Åsa Johansson menar att eleverna sällan förstår vad som egentligen står i betygskriterierna även om alla får del av dem:
– Det är rena grekiskan för många så vi lärare måste konkretisera för att de ska förstå vad som krävs. Men det är jättesvårt. Det känns inte som om betygskriterierna är skrivna av yrkesmän. Vi vill att eleverna ska bli duktiga kockar. Kriterierna handlar lite om att ha kunskap om ”något”. Men vi vill att de ska klara sig i verkligheten, säger Åsa Johansson.
Hon poängterar att betygsättningen diskuteras varje dag på skolan och att det är jätteviktigt att bedömningen och betygsättningen blir korrekta. På hotell- och restaurangskolan sätter man därför först omdömen på eleverna i de olika betygsmomenten och därefter görs en sammanvägning av tre lärare vid betygsättningen.
– Men de nationella betygskriterierna borde korrigeras. De är för dåligt skrivna, säger Åsa Johansson.
Och detta synsätt överensstämmer med vad forskaren Helena Tsagalidis vid Stockholms universitet fått fram i sin doktorsavhandling.
– Yrkeslärarnas bedömning grundar sig i deras yrkeskultur snarare än de nationella kriterierna. Och de bedömer ofta på ett liknande sätt. Så länge eleverna går ut i yrkeslivet är de lägre betygen inget problem, men om de vill studera vidare så behövs de högre betygen för att kunna konkurrera med andra elever till högskolan, förklarar Helena Tsagalidis.
Samtidigt är karaktärsämnena ofta de ämnen där yrkeseleverna borde kunna ”glänsa” lite extra och få höga betyg eftersom de ämnena sammanfaller med deras eget val. Och även om hennes forskning koncentreras på hotell- och restaurangprogrammet så är det inte osannolikt, enligt henne, att andra yrkeslärare med en förankring i olika yrkesbranscher på andra gymnasieprogram gör samma bedömning vid betygsättning.
– Det handlar inte om illvilja utan att de helt enkelt vill att eleverna ska klara jobbet efter skolan, säger hon.
Karaktärsämnen är de ämnen som är specifika för en viss utbildning. Inom hotell- och restaurangutbildningen på gymnasiet handlar det exempelvis om matlagning i varmkök, kallkök eller näringslära.
Karaktärsämnena borde vara elevernas intresse och ”bästa gren” och ändå visar Skolverkets betygsstatistik att MVG är förkrossande få på yrkesprogram i jämförelse med många teoretiska program. Och Helena Tsagalidis menar alltså att förklaringen inte bara handlar om bristande motivation hos yrkeseleverna utan om bedömningsgrunder hos yrkeslärare.
Bland eleverna vi möter på hotell- och restaurangprogrammet i Globen finns det elever som har både VG och MVG. Och det har många drömmar och planer på alltifrån att fortsätta studera till att driva egen charter med segelbåt i Västindien med familjen.
Men hur gör man för att få ett högre betyg?
– För ett G räcker det att vara här och göra det man ska, och vill man ha högre betyg så får man smöra lite och vara mer självständig, konstaterar Madeleine Wahlström Nilsson.