Anna-Maria Lundberg har varit sjukskriven från och till i tio år för utmattning och depression. Hon tror det är bra att inte vara hemma för länge. "Utan stöd från sjukvården orkar man inte börja jobba igen", säger hon.
Hon satt på sitt kontor på Uppsala universitet och darrade som ett asplöv. Livrädd när telefonen ringde och gråten hela tiden nära till hands. Hon var så trött och ändå kunde hon inte sova på nätterna.
- Jag kunde inte tänka klart, säger Anna-Maria Lundberg när DN träffar henne på ett kafé i Uppsala.
Det var i december 1996 och första gången som hon drabbades av en utmattningsdepression. Arbetsplatsen hade i flera år levt under hot om omorganisation och uppsägningar. Anna-Maria Lundberg var ganska uttråkad av sitt jobb som löneadministratör, men hade dåligt samvete över att hon så snabbt blev gravid och arbetade därför över mycket. Privat tog hon ett stort ansvar för hem och barn och en svårt sjuk anhörig. Till slut klappade hon ihop.
- Det finns många orsaker till utmattning, inte bara arbetsrelaterade.
Anna-Maria Lundberg har sedan tonåren också haft ont i ryggen av en kotförskjutning och 18 år gammal fick hon sin första depression. Hon välkomnar de nya riktlinjerna med en kortare sjukskrivningstid.
- När jag hade varit sjukskriven i ett och ett halvt år blev det helt omöjligt att gå tillbaka till jobbet.
Men att inte låta en människa med utmattningssyndrom vara hemma en enda dag kallar hon inhumant.
- Jag hade aldrig klarat det. Jag behövde någon som sa till mig att "du får slippa ett tag". Jag hade aldrig gått hem av mig själv.
Det viktiga är att de kortare sjukskrivningstiderna följs av ett ökat stöd från sjukvården anser hon.
Vad hade hjälpt dig?
- Att jag hade fått gå i terapi när jag var yngre. Att jag hade fått berätta för någon vad som tyngde mig.
I dag arbetar Anna-Maria Lundberg halvtid som ordförande för föreningen Balans, en intresseorganisation för personer med depression och utmattningssyndrom.