Referenspunkt Ersta ville genomföra en undersökning för att nå dem som inte fått hjälp men fick inte kontakt med de skadade genom den myndighet som arbetar med stöd och samordning efter katastrofen.
Efter tsunamikatastrofen i Sydöstasien befarade de svenska myndigheterna att många av de skadade svenskarna skulle komma hem med svåra infektioner och parasiter. Rädslan för multiresistenta bakterier var stor. Socialstyrelsens smittskyddsenhet har därför följt upp dem som kom hem med sådana infektioner. Det rör sig om ett handfull fall.
Däremot finns ingen sammanställning av hälsoläget i stort bland de hemkomna svenskarna - mer än ett år efter katastrofen.
- Ja, det är väl för att vi inte gör några sammanställningar vid speciella händelser. Vi har ju inget sådant uppdrag generellt, säger Johan Carlson, chef för tillsynsenheten på Socialstyrelsen.
Rådet för stöd och samordning efter flodvågskatastrofen har inte heller gjort någon sammanställning.
- Det låter ju som en uppgift för Socialstyrelsen, säger Göran Lindmark på Rådet för stöd och samordning.
Det är därför omöjligt att säga hur många svenskar som fortfarande har skador, sår eller andra fysiska men efter tsunamin.
I dag finns heller ingen förteckning över de svenskar som befann sig i de områden som drabbades av tsunamin när katastrofen inträffade. Det gör det svårt att i framtiden genomföra undersökningar av dem som befann sig i de tsunamidrabbade områdena.
Varken Socialstyrelsen eller rådet har några listor.
- Det är ju inget vi har med att göra. Jag är inte ens säker på att alla drabbade skulle vilja förekomma i en sådan förteckning, säger Johan Carlson.
- Det har inte ingått i våra uppgifter. Det har varit andra saker som varit mer påträngande. Men jag kan inte svara på detta. Sedan kan man ju tycka att det hade kunnat vara bra, säger Göran Lindmark.
Efter flodvågskatastrofen fick Referenspunkt Ersta i uppdrag av regeringen att ta emot människor som kommit hem från de tsunamidrabbade länderna med sår i själen och göra uppföljningar av hälsoläget. Men eftersom det inte finns någon samlad förteckning över dem som var i de drabbade områdena har det inte gått att nå ut till alla.
Christina Brandänge är verksamhetschef på Referenspunkt Ersta och är mycket kritisk.
- Det borde vara en primär uppgift för den myndighet som har som uppgift att samordna. Det borde vara särskilt viktigt eftersom så många drabbade säger att de hade önskat att myndigheterna hade kontaktat dem. I stället måste de själva ta kontakt och det klarar inte alla. Det är för jobbigt helt enkelt, säger Christina Brandänge.
Hon är oroad över hur de drabbade mår ett år efteråt och att det inte går att nå dem på ett enkelt sätt.
- Under hösten har många kommit in i en ny fas. De har kämpat länge för att må bra. Sedan håller inte det och då rasar många ihop. När de sedan söker hjälp får de höra att det inte kan ha med katastrofen att göra, vilket är fel.