Historien om brottsmisstankarna mot Wikileaks grundare, den världskände Julian Assange, rullades i går upp i världspressen och ämnet hade över en miljon träffar på google under lördagen. Samtidigt växer också kritiken mot åklagarna och polisen.
Frågorna som ställs på flera håll i världen över och inte minst bland erfarna jurister är dels hur man kunde anhålla Julian Assange och ange starka misstankar för att mindre än ett dygn senare ta tillbaka anhållandet, dels varför blev det offentligt.
En av de som skarpast kritiserat åklagarnas handlande när det gäller sexbrottsmisstankarna mot Julian Assange är Sven-Erik Alhem.
– Det här är väldigt egendomligt och förvirrande, säger han till DN.se.
Enligt den tidigare överåklagaren så är det fråga om flera brister och misstag i åklagarnas handlande som måste förklaras, inte bara inför själva anmälarna och den misstänkte eller svenska allmänheten, utan för världen.
– För det första så sker anhållandet på den starkare misstanken ”sannolika skäl”. Det berättar att misstankarna är särskilt starka. Sedan hävs beslutet några timmar senare, utan att något nytt i fallet verkar tillkommit. Det är mycket förvirrande.
– För det andra brukar ett anhållande i frånvaro inte offentliggöras. Det gagnar inte precis saken utan ger den misstänkte en chans att undkomma. Nu skedde det likväl med pukor och trumpeter. Och så blåses allt plötsligt av!
– Inte minst när en sådan här sak händer en välkänd person inför en hel värld behövs det någon sansad åklagare som träder fram och som kan redogöra och räta ut de här frågetecknen, säger Sven-Erik Alhem, som numera är ordförande i Brottsofferjourernas Riksförbund, BOJ.
Åklagarmyndigheten gick under lördagen ut med ny information på sin hemsida, och där skriver myndigheten att beslutsunderlaget för chefsåklagaren Eva Finné var större än det var när beslutet om anhållande togs. Åklagarmyndigheten menar också att det är vanligt att beslut om tvångsmedel, som anhållan, fortlöpande "omprövas allt eftersom en förundersökning fortlöper".
När det gäller offentliggörandet och bekräftandet om att det var Julian Assange som var anhållen, skriver myndigheten följande: "Normalt offentliggör Åklagarmyndigheten inte namn på anhållna personer och myndigheten tog heller inte initiativ till att offentliggöra namnet. Uppgifterna om anhållan nådde - på ett sätt som myndigheten inte känner till - en nyhetsredaktion. Åklagaren bekräftade uppgifterna."
Just den högre misstankegraden ”sannolika skäl” är, vad DN.se erfar, mer regel än undantag när det handlar om våldtäkt, vilket skulle kunna tala för en slentrianmässig eller automatiserad bedömning av misstankegraden i samband med anhållanden. Saken bekräftades också direkt av jouråklagaren Maria Häljebo Kjellstrand, som i går till DN.se sa:
– Det är normalt att ange ”sannolika skäl” i samband med anhållande om våldtäkter.
En enkel sökning på internet, där DN.se jämför användadet av den högre misstankegraden ”sannolika skäl” och den lägre graden ”skäligen misstänkt för” i samband med anhållande för våldtäkt visar också på samma sak. En bred majoritet av de som anhålls i Sverige, misstänkta för våldtäkt, har ”anhållits på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt”.
– Ja, jag kan givetvis inte uttala mig om statistiken. Däremot kan jag säga att det från rättssynpunkt är viktigt att ha två skilda misstankegrunder och att använda dessa. Detta för att vi ska ha en så schysst, objektiv och koncis rättsprocess som möjligt. Vi använder ju dessa misstankegrunder också när det gäller häktning och det berättar för allmänheten, såväl som för de inblandade, hur rättsläget ligger till, säger Sven-Erik Alhem.
Hur kan misstankarna mot Assange påverka Wikileaks? Diskutera här!