Sverige har länge blundat för den extremistiska islamismen. I både Norge och Danmark finns nationella handlingsplaner i syfte att förebygga en våldsam radikalisering. Konkreta svenska initiativ saknas helt.
I såväl Danmark som Norge har ansvariga politiker låtit ta fram nationella strategier mot extremism. I Sverige saknas motsvarande handling. Här befinner vi oss ännu på kartläggningsstadiet, hävdar de experter som DN talat med.
Anledningen till att Sverige ligger så långt efter sina grannländer beror på den ”tillbakadragna hållningen”. Det säger Tore Bjørgo, professor i polisvetenskap vid polishögskolan i Oslo, som har forskat i olika former av terrorism och högerextremism i Norden.
– Sverige har inte velat peka ut den religiösa extremismen och radikaliseringen som ett problem. I stället har fokus legat på att förebygga vänster- och högerextremism.
Enligt Bjørgo har Danmark en ”brutalt öppen” diskussion om militanta islamister. I Sverige är förhållandet det motsatta; här ligger fokus på militanta nynazister, menar han.
– Mitt intryck är att Sverige lider av beröringsångest. Man har inte velat sätta problemet på kartan.
Så sent som i november i år konstaterade demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) i förordet till en rapport från Sveriges Kommuner och landsting, SKL, att ”i dag saknas verksamhet med specifikt fokus på att bemöta eller hantera våldsbejakande islamistisk extremism”.
– Insatserna har inriktats på att förebygga att ungdomar dras till tänkbara destruktiva ickedemokratiska miljöer, säger Ann-Sofie Eriksson, sektionschef vid SKL.
Dock saknas konkreta handlingsplaner. I Danmark satsas stora resurser på avradikalisering i form av lokala initiativ, mentorskap och andra projekt som syftar till att skapa motpoler till det extremistiska.
– Länderna skiljer sig åt på insatssidan. I Sverige vet vi ännu inte vad vi ska göra åt problemet, konstaterar Magnus Ranstorp, terroristexpert och professor vid Försvarshögskolan.
I morgon, onsdag, ska Säkerhetspolisen presentera en rapport om den våldsbejakande extremistiska islamismen i Sverige samt vilka verktyg och strategier som kan användas för att motverka radikalisering. De kan dock inte jämställas med grannländernas nationella strategier.
– Sverige har varken fokuserat tankar eller resurser på hur vi på lokal nivå ska kunna arbeta för att på lång sikt förebygga extremism och utanförskap, säger Magnus Ranstorp.