Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sverige

”Svenska folket har rätt att få veta”

Hemliga möten. Den socialdemokratiska partitoppen diskuterade svensk inrikespolitik på hemliga möten med representanter för Sovjetunionen.

Informerade IB. De skickade rapporter om mötena till den hemliga spionorganisationen IB. En av rapportörerna var den ledande socialdemokraten Pierre Schori.

Ända sedan IB avslöjades år 1973 har en omtvistad fråga varit IB:s förhållande till det socialdemokratiska partiet. Det är känt att IB använde sig av socialdemokrater ute på arbetsplatser som rapportörer. Chefen Birger Elmér var själv aktiv socialdemokrat. Men socialdemokratiska partiledningen har hävdat att kontakterna skedde på lägre nivåer inom partiet.

Olof Frånstedt, som på 60- och 70-talen var chef för Säpos kontraspionage, ger nu en annan bild. I sin bok ”Spionjägaren”, som snart kommer ut, pekar han ut ledande socialdemokrater som uppgiftslämnare till IB. DN har fått ta del av boken och de dokument som Olof Frånstedt berättar om.

– Jag brukar inte bli förvånad, men när jag läste de här dokumenten så häpnade jag, berättar han.

Han visar dokument från IB:s arkiv, undertecknade av Anders Thunborg, på den tiden internationell sekreterare i partiet. Senare blev han FN-ambassadör, försvarsminister och ambassadör i Moskva. Hos IB betecknades han som ”Källa 1151”.

Senare blev Pierre Schori internationell sekreterare. Då var det han som skrev rapporterna. Han betecknas som ”Källa 1152” i dokumenten. Pierre Schori blev senare kabinettssekreterare på UD, biståndsminister, gruppledare i EU-parlamentet och FN-ambassadör.

När DN visar Pierre Schori dokumenten så känner han igen dem. Men han säger sig inte veta något om att han kallas för ”Källa 1152”.

– De där har jag skrivit. Men jag skickade dem till partistyrelsen. Hur de har gått vidare till IB vet jag inte, säger han.

Olof Frånstedt är i dag 83 år. Under årens lopp har han gett ett fåtal intervjuer och i stort sett hållit tyst om sina erfarenheter. I boken berättar han om flera av Sveriges mest uppmärksammade terrordåd och spionaffärer. Han ser det som sin plikt att berätta om det som har varit hemligt.

– Jag förstår att man inte kunde berätta just då. Men någon gång måste svenska folket få veta vad som hände. Man får inte driva hemligheten för sin egen skull, säger han.

En av de mest kontroversiella delarna handlar om den hemliga spion­organisationen IB, som vid sidan av Säpo arbetade i Sverige på 60- och 70-talen. IB låg under Försvarsstaben och ägnade sig dels åt militär underrättelse, dels åt kartläggning av kommunister och olika grupper på vänsterkanten.

År 1973 avslöjade journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou IB i tidningen Folket i Bild/Kulturfront.

Dokumenten, som Frånstedt har kommit över, är från åren 1964–68, en tid då kalla kriget mellan Sovjetunionen och USA pågick för fullt. I Sverige började allt fler kritisera USA:s krig i Vietnam. Inte minst växte kritiken mot USA inom det socialdemokratiska partiet. Samtidigt pågick hårda strider mellan Socialdemokraterna och dåvarande Sveriges kommunistiska parti, som sedan blev dagens Vänsterparti.

Utöver Thunborg och Schori deltog också partisekreteraren Sten Andersson på flera möten med representanter för Sovjetunionen. Därifrån deltog Mikhail Streltsov, förstesekreterare på Sovjets ambassad och ”den högste KGB-officeren i Sverige”, enligt Frånstedt.

Rapporterna är referat från de hemliga mötena, där socialdemokraterna och företrädare för Sovjetunionen utbyter åsikter och information. Dokumenten är stämplade och signerade ”BE”, som ska stå för Birger Elmér.

Olof Frånstedt är mest förvånad över hur intima relationerna verkade vara.

– Det är tydligt att Streltsov på olika sätt försökte knyta det socialdemokratiska partiet och den sovjetiska kommunistregimen närmare varandra. Och Socialdemokraterna verkar inte ha varit helt motspänstiga mot den strategin, säger han.

I protokollen avhandlas känsliga politiska frågor, både interna socialdemokratiska angelägenheter och den svenska regeringens politik. Socialdemokraterna framför gång på gång sin irritation över konkurrensen från det svenska kommunistpartiet, som nyligen fått CH Hermansson som ledare.

Svenska kommunistpartiet, nuvarande Vänsterpartiet, räknades vid den här tiden som ett broderparti till Sovjetunionens kommunistparti. Men Hermansson var på väg att gå in på en mer självständig linje. Det irriterade Thunborg.

”Kommunisterna i Sverige försöker således i dagens läge att framställa sig som ett slags bättre socialdemokrater och deras berättigande i svensk politik är mot denna bakgrund splittrande”, framförde Thunborg till de sovjetiska representanterna.

Svaret från Streltsov blev att det svenska kommunistpartiet var självständigt, men Thunborg återkom ständigt till ämnet.

På ett möte i februari 1965 deltog både Sten Andersson och Anders Thunborg. Då blev de inbjudna till ett längre besök i Sovjet.

Det här var en mycket känslig fråga för Socialdemokraterna, eftersom partiet inte skulle ha officiella kontakter med något kommunistiskt parti. Socialistinternationalen, dit Socialdemokraterna var anslutet, tillsammans med andra socialdemokratiska partier, hade slagit fast den linjen.

Thunborg förklarar i protokollet att ”vi var mycket angelägna om att våra värdar inte skulle vara det kommunistiska partiet eller någon direkt kommunistisk organisation”. Dessutom skulle resan vara hemlig. Socialdemokraterna ville inte ha någon uppmärksamhet kring den.

Resultatet blev att Sten Andersson och Anders Thunborg i november 1965 gjorde ett ”inofficiellt besök” hos Sovjetunionen, inbjudna av sovjetiska Vetenskapsakademien. Resan skedde i tysthet.

Trots att Vetenskapsakademien stod som värd, hade de ett möte med kommunistpartiets centralkommitté, där de diskuterade flera svenska politiska frågor. Sten Andersson försökte förklara för parti­representanterna var den socialdemokratiska partiledningen stod i förhållande till medlemmarna.

Vid andra möten rapporterar Pierre Schori att de sovjetiska representanterna var irriterade över tidningsartiklar i den socialdemokratiska pressen som kritiserade Sovjetunionen.

”Jag försökte dämpa Streltsovs oro”, skriver Pierre Schori och pekade på ”de bilaterala kontakter som finns mellan socialdemokratiska partiet och diverse institutioner i Sovjetunionen”.

Olof Frånstedt berättar att han fick tillgång till de här dokumenten för många år sedan, efter att han själv hade slutat som Säpochef. Han vill inte berätta hur han kom över dem.

Fanns det några giltiga skäl för Socialdemokraterna att ha sådana kontakter med Sovjetunionen? Olof Frånstedt svarar ogärna.

– Jag tycker det var fel att ha så intima kontakter med kommunist­regimen, men jag kan ju ha fel när jag tycker så. Det ger en god bild av hur det egentligen gick till bakom kulisserna i kalla krigets Sverige.

Varför tror du att IB ville veta om de här mötena?

– De fick den här vägen insyn i Socialdemokraternas interna överväganden och diskussioner, inte minst förhållandet till kommunistpartiet.

Både Anders Thunborg och Sten Andersson är i dag avlidna. Pierre Schori berättar gärna om den här tiden och håller själv på att skriva en bok. Han och Thunborg hade, som internationella sekreterare, till uppgift att träffa en mängd internationella kontakter.

– När jag träffade representanter för kommunistiska regimer så skulle jag förvarna om det till Birger Elmér, säger han.

Enligt Pierre Schori var syftet med träffarna att bryta med kalla kriget och bidra till avspänningen.

– Vi ville underminera kommunismen med kontakter i stället för att bygga murar.

Vad tycker du om att ni diskuterade era interna politiska motståndare med Sovjets representanter?

– Vi passade på. Det var ge och ta som gällde, säger Pierre Schori.

Persongalleri

Olof Frånstedt
Född 1930. Han kom till Säpo år 1962 och blev chef för kontraspionaget år 1967. Där stannade han till år 1978, då han blev länspolismästare i Göteborg. År 1982 lämnade han polisen och blev säkerhetschef på Securitas. Några år senare startade han ett säkerhetsföretag i Malaysia. År 2008 återvände han till Sverige
Sten Andersson
Född 1923, blev partisekreterare i Socialdemokraterna år 1963. År 1982 blev han medlem i regeringen, först som socialminister och sedan som utrikesminister. Han avled år 2006.
Anders Thunborg
Föddes år 1934. År 1961 blev han sekreterare i Socialdemokraternas partistyrelse. Han har varit FN-ambassadör, försvarsminister och på 80-talet ambassadör i Moskva och därefter i Washington. Han avled år 2004.
Pierre Schori
Född 1938. Han efterträdde Anders Thunborg som internationell sekreterare i Socialdemokraterna. Därefter har han varit kabinettssekreterare på utrikesdepartementet, biståndsminister och ledamot av Europaparlamentet. I dag är han ordförande i Olof Palmes minnesfond.
Birger Elmér
Föddes år 1919. På 1950-talet arbetade han på Försvarsstaben och lärde bland annat känna Olof Palme, blivande socialdemokratisk statsminister. Birger Elmér var själv socialdemokrat och hade goda kontakter med partikansliet. År 1965 blev han chef för IB, men enligt Elmér själv användes aldrig begreppet internt. Han avgick officiellt år 1975, två år efter IB-avslöjandet. Birger Elmér avled år 1999.

Fakta: IB-affären

Det är nu 40 år sedan journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou avslöjade IB:s existens. IB bildades år 1965 och var underställt Försvarsstaben. Förkortningen kan läsas som Informationsbyrån, eller Inhämtning Birger, efter chefen Birger Elmér.

Uppdragen var militär underrättelsetjänst, men också en inrikes kartläggning av framför allt kommunister.

År 1969 förbjöds Säpo att registrera personer enbart för deras politiska tillhörighet. Trots detta fortsatte IB att registrera personer.

År 1973 berättade tidningen Folket i Bild/kulturfront om IB:s existens, dess olagliga åsiktsregistrering, infiltrationen i vänstergrupper och om rena provokationer från infiltratörerna.

Avslöjandet resulterade i att Jan Guillou, Peter Bratt och deras uppgiftslämnare Håkan Isacson greps och dömdes för spioneri till ett års fängelse. Jan Guillou överklagade domen och hovrätten sänkte straffet till tio månader.

Avslöjandet resulterade också i en hård debatt om åsiktsregistrering. Den militära underrättelsetjänsten omorganiserades och upphörde med den inrikes registreringen.

Avslöjandena visade att IB hade ett mycket nära samarbete med Socialdemokraterna och använde deras arbetsplatsombud för att kartlägga kommunister.

En förklaring till IB:s samarbete med S har också varit att det fanns en stark misstro bland ledande socialdemokrater mot Säpo.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.