– Man kan inte utesluta att riskerna för svenskarna blir större än tidigare i vissa enskilda situationer, säger generalmajor Berndt Grundevik, arméinspektör och chef för armén.
DN var med när arméinspektören på torsdagen gav sina order till den nya svenska styrkan i Afghanistan, FS18, som reser i slutet av november. Ett helt nytt inslag i den svenska truppen blir 22 svenska officerare och 16 meniga som ska bo tillsammans med den 2:a afghanska infanteribataljonen. Den är förlagd i staden Shibarghan, tio svenska mil väster om Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan där den stora svenska styrkan är baserad.
Den afghanska truppen är ett stående förband i den nationella armén och kan därför när som helst förflyttas till andra delar av Afghanistan – även till de södra provinserna Helmand och Kandahar där striderna mot talibanerna i dag är mycket omfattande. Och då ska de svenska officerarna följa med:
– Huvudsakligen ska detta afghanska förband vara förlagt i norr, men det kan också förflyttas till andra regioner, säger Berndt Grundevik till DN:
– Det är en helt annan säkerhet i norr än nere i söder. Men säkerhet handlar om andra saker än stridsvagnar och centimeter pansarplåt – det är också en fråga om kulturell förståelse och att fungera i det samhälle man verkar i.
Den svenska insatsen i det afghanska förbandet kallas OMLT – Operational Mentor and Liaison Team.
– Vi ska leva, träna och även strida med detta förband, säger överstelöjtnant Tony Petersson, chef för de svenska OMLT-officerarna.
De svenska officerarna kan enligt Petersson kallas för ”rådgivare”, även om detta ord är befläckat, bland annat från de amerikanska Vietnamåren. Han föredrar dock den officiella benämningen ”mentorer” som antyder att det mer är fråga om utbildning än att bedriva ett svenskt krig under afghansk täckmantel.
Tony Peterson betonar att det är de afghanska officerarna som bestämmer och fattar de avgörande besluten.
För de svenska officerarna kan läget bli komplicerat om de afghanska soldaterna skulle bli inblandade i aktioner som kan strida mot folkrätten:
– Men då är vår uppgift helt klar – vi måste förklara att vi måste avbryta sådana handlingar som bryter mot Genèvekonventionen, säger Tony Petersson.
Den afghanska bataljonen består av fem kompanier med ungefär 150 man i varje. Tre av kompanierna är skyttekompanier som alltså är direkt stridande. I varje skyttekompani ska det finnas tre svenska officerare som ska fungera som mentorer och utbildare.
Tony Petersson förnekar inte att riskerna skulle kunna öka, men vill samtidigt tona ner dem:
– Det ingår i den afghanska gästfriheten att man tar hand om sina besökare. Jag är övertygad om att den afghanska truppen kommer att göra allt för att skydda sina utbildare.
Lars Fresker, ordförande i Officersförbundet, säger till DN att utrustning, utbildning och mandat för de svenska OMLT-officerarna är ”tillfredsställande”:
– Däremot är jag inte övertygad om att alla anhöriga förstår riskerna för den här nya svenska insatsen.