Vi håller på att förvandlas till ett troende folk. Nu är det fett vi tror på. Den kylige skeptikern har fryst fast någonstans. Fett mot fett är devisen, vilket snabbt har visat sig i försäljningen av feta mejeriprodukter och glada, feta vanor.
Det är inte länge sedan fett var livsfarligt och kolesterolet dödsbringande. Tyst med det.
Jag har varit åskådare till alla kostråd sedan tallriksmodellen och börjar känna mig som en idiot. Hur kan en hel yrkeskår med läkare och experter stå där med sina vita rockar och låta seriösa?
Och inte bara det. Efter att ha undervisat i böcker och kurser om lågfett och GI vispar ”experten” ihop nästa bok med helt andra råd, och lägger sig tillrätta på försäljningslistorna. Är det här en skojarbransch? Och var finns de vederhäftiga forskarna? Det låter osannolikt att läkarvetenskapen varit så bottenlöst okunnig om näringslära att svängningarna i dietmodet är adekvata?
Det finns förstås behov av handböcker när det sker så snabba kast i frågor som har med våra basbehov att göra. Herregud. Om någon säger: Glöm fett, den ena säsongen och Ät fett, den andra, uppstår ett informationsbehov. Det finns kurvor att försvara och bilringar att bekämpa. Och bokbranschen tar sig självklart nog an uppgiften.
I omställningslägen behövs det experter, handfast rådgivning (recept) och vittneslitteratur. Där hittade bloggaren Katrin Zytomierska efter sina graviditetskilon en gefundenes fressen (funnen föda).
Hon fick dessutom extra poäng när hon sparkade ner Zlatan för första plats på försäljningslistan. Fettets ultimata seger.