- Det är en allmän förändring. Något har hänt i folks medvetande, säger Göran Ericsson, professor vid Lantbruksuniversitetet (SLU) och ledare för undersökningen.

- Det återspeglar att vi har fler vilda djur i markerna nu än vad vi hade förr. Vad gäller vildsvinet är trenden extremt tydlig.

Mätningen omfattar drygt 7.000 personer från hela landet. Enligt forskarna står björn, vildsvin och varg i en klass för sig när det gäller rädslan för vilda djur.

Nästan hälften av de tillfrågade, 44 procent, säger sig vara rädda för att möta en björn i skogen. En tredjedel, 33 procent, är rädda för vildsvin, och var fjärde, 25 procent, fruktar möten med vargar.

Längre ned på listan kommer älgen (11 procent), lodjuret (10 procent) och järven (8 procent).

Jämförelser med tidigare liknande mätningar från visar att rädslan för stora vilda djur har ökat dramatiskt på senare år, i takt med att stammarna av de flesta arter växt. För sex år sedan uppgav bara var femte svensk att de var rädda för att möta ett vildsvin i skogen.

De flesta experter skulle anse att oron är obefogad. Vildsvin är mycket skygga och undviker människor. Men Göran Ericsson menar att rädslan mer handlar om att vildsvinen, från att ha varit tämligen få till antalet, ökat enormt de allra senaste åren. Arten uppfattas som en ny djurart av många.

- Det finns en koppling mellan rädsla och det som är nytt i omgivningen. Jag misstänker att oron för vildsvinet kommer att sjunka undan och sedan stabilisera sig på en lägre nivå, ungefär som för älgen, säger han.

Att oro hänger samman med förekomst visas tydligt av att stockholmarna är de som oroar sig mest för vildsvinen, medan rädslan för stora rovdjur är störst i rovdjurslänen.

För 30 år sedan, 1980, då den första mätningen av det här slaget gjordes, var läget helt annorlunda. Då var älgen den enda arten som väckte viss fruktan. Bara en till två procent uppgav att de kände rädsla för vildsvin, björnar och vargar.