– Det framstår som osannolikt i alla fall, säger han till TT.

Battlegroupkonceptet är resultatet av EU:s strävan att ha en egen militärstyrka som kan sättas in överallt i världen. Men sedan starten 2007 har politikerna i EU inte vid något tillfälle kunnat enas om något uppdrag för styrkan.

Orsaken är politiska låsningar på det nationella planet.

– Till exempel när en insats i Tchad 2008 diskuterades så ansåg inte Tyskland och Storbritannien att NBG var ett lämpligt instrument. Det var franska intressen som låg bakom tanken på att sätta in styrkan där, säger Robert Egnell, knuten till Försvarshögskolan.

– Så det finns hela tiden olika blockeringar, och det här problemet måste lösas. Det går inte att ha ett dyrt, vasst instrument som man aldrig använder, säger han.

Olika länder i Afrika skulle i teorin kunna bli aktuella för insatser av NBG under det kommande halvåret. Ett exempel gäller Sudan, där en folkomröstning om eventuell delning av landet ska hållas den 9 januari. Leder det till oro kan det föra med sig krav på internationella insatser i landet.

– Det har även pratats om Centralafrikanska republiken och Elfenbenskusten. Om det händer något i mindre länder i Central- eller Västafrika så kunde det vara något som NBG kunde hantera, säger Robert Egnell.

– Men i grunden är jag nog väldigt skeptisk till att EU-styrkan kommer att användas under det kommande halvåret, säger han.

Sverige hade 2008 för första gången uppdraget att leda EU:s snabbinsatsstyrka. Då stod Sverige för 2 350 av styrkans 2 850 soldater. Nu är Sveriges insats 1 600 soldater av totalt 2 200.

Uppbyggnaden av NBG 2008 fick i höstas allvarlig kritik av Riksrevisionen, bland annat för skenande kostnader.

Robert Egnell tror att EU snart står inför ett vägval: att lösa upp de politiska knutar som förhindrar att NBG används — eller överge idén om att unionen ska ha en egen insatsstyrka.

TT: Hur långt bort ligger ett sådant beslut?

– Det tror jag ligger inom de närmaste två åren, säger Robert Egnell.