I fallet med de gripna svenskarna i Islamabad kan de pakistanska myndigheterna ha brutit mot internationella regler. Enligt Wienkonventionen har Sverige bland annat rätt att få veta om dess egna medborgare är frihetsberövade. Men något straff är oavsett vilket inte att vänta.
Tre svenska medborgare greps tillsammans med nio andra personer den 28 augusti. Nästan två veckor senare blev identiteterna, bland annat Mehdi Ghezalis, kända genom massmedia. Men uppgifterna kommer från källor till olika nyhetsförmedlare och inte förrän på lördagen kom någon officiell bekräftelse till UD.
Enligt uppgift till DN.se skickade ambassaden i Islamabad tidigt till pakistanska myndigheter en förfrågan om saken. En bekräftelse på förfrågan har kommit men inga svar på frågorna.
- Det här med frihetsberövande utomlands regleras av den så kallade Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser. I den står exempelvis att den svenska staten har rätt att bli informerade om en svensk medborgare är frihetsberövad i ett annat land. Men det är inte alltid den rätten respekteras, säger Camilla Åkesson Lindblom på UD:s presstjänst till DN.se
Underrättelseskyldigheten gäller alla former av frihetsberövanden, alltså oavsett om svenskarna nu skulle vara i polisens eller militärens förvar. Åkesson Lindblom kan inte säga något specifikt om det aktuella fallet, men utebliven information kan bero på en rad olika saker. Dubbelt medborgarskap kan vara en förklaring där det gripande landet bara ser ett av dem.
- Generellt sett handlar Wienkonventionen om mellanstatliga förehavanden och där finns ett väldigt stort utrymme för staternas suveränitet. Det finns helt enkelt väldigt lite man kan göra för att tvinga en annan stat till någonting. Likaså finns det väldigt lite man kan göra för att straffa en stat som exempelvis är långsam, säger Cecilia Hellman, folkrättsjurist på Försvarshögskolan.
- Det är diplomatiska påtryckningar som gäller. Det högsta steget skulle vara att FN skulle tycka till om det hela i något slags resolution, vilket det här nog är alldeles för litet och ointressant att engagera. I botten är folkrätten i sig ganska tunn vad gäller det här, utan det är en fråga om politik och diplomati.
Enligt Wienkonventionen ska också frihetsberövade människor bland annat upplysas om rätten till att ta kontakt med sin ambassad. Det har Mehdi Ghezali inte gjort, men det är alltså en rätt, inte en skyldighet.