Den som vill utröna vad som är kärnan i de senaste vargavintrarnas tågelände med förseningar, inställda tåg och tusentals strandsatta passagerare får inget enkelt svar. Men det går att koka ner problemen till tre punkter:
- Antalet resenärer har ökat betydligt mer än beslutsfattarna trott, och spåren räcker inte längre till.
- Vintervädret söder om Dalälven är mer svårhanterligt än i norra Sverige – och svårare än i de flesta andra länder.
- Uppsjön av aktörer efter avregleringen har samordnat sig för dåligt, vilket förvärrar röran.
– Ett huvuddilemma är att trafiken vuxit kraftigare än någon hade tänkt sig. Det verkar som om det finns för lite reserver både vad det gäller infrastruktur och fordon, säger Bertil Hylén, järnvägsanalytiker på Statens väg- och transportforskningsinstitut VTI, till DN.se.
Mellan 1997 och 2010 ökade antalet tågresenärer med 60 procent. På regionala linjer, upp till tio mil, handlade det om nästan en fördubbling. Ökningen överträffade med råge Trafikverkets prognoser, samtidigt som ökningen för bil och flyg hamnade klart under antagandena.
– Det kan vara värt att framhålla att Sverige har betydligt mer tågtrafik per invånare än andra länder. Vad gäller persontrafik är det bara Schweiz och Frankrike som slår oss, säger Bertil Hylén.
Är det bara mer järnväg som kan lösa dilemmat?
– Ja, eller så får man disponera om trafiken och styra den till tider då belastningen inte är så stor. Men det är lättare sagt än gjort, för infrastrukturen runt våra tre storstäder är mycket hårt utnyttjad, speciellt i rusningstid.
Hyléns kollega på VTI professor Jan-Eric Nilsson pekar på ett basalt metodproblem: Det är svårt att fullt ut reda ut vem som är boven i dramat, eftersom Trafikverket inte vinnlagt sig om att samla data och föra statistik om förseningar och andra störningar. Detta har VTI också sagt i ett remissvar till myndigheten.
– Kunskapsunderlaget är slående tunt. Jag tycker det är självklart att man har underlag om man begär mer anslag. Hela den politiska diskussionen om att man behöver mer pengar hit eller dit är möjligen riktig, men vi kan inte hitta underlag som man kan beräkna behoven på, säger Nilsson.
Efter den första av de två senaste tågkaosvintrarna fick dåvarande landshövdingen Per Unckel i uppdrag att utreda orsakerna och föreslå lösningar. Hans utredning listar åtgärder som berör alla tre områdena ovan.
Unckel konstaterade att grundproblemet – att järnvägskapaciteten i Sverige blivit för liten för resenärernas behov – i princip måste byggas bort. Men detta tar många år. Innan detta gjorts föreslår utredningen bland annat:
Förstärkta insatser för underhåll.
Bättre väderprognoser för tågtrafiken
Planer för hur trafiken snabbt ska kunna dras ner och vilken trafik som ska prioriteras när yttre påfrestningar ökar.
Bättre samordning mellan alla aktörer på och kring järnvägstrafiken. Det gäller kommunikation, beredskapsplaner och krisövningar.
Behovet av samordning har uppstått efter avregleringen av järnvägstrafiken. Numera är en lång rad företag och myndigheter inblandade i verksamheten, och Unckel är inte ensam om att tycka att det har skapat onödiga problem och förvärrat tågkaoset.
Att du kan köpa biljett i en lucka och hålla dig varm när du väntar på tåget är företaget Jernhusens ansvar. Att spåren är i gott skick är Trafikverkets ansvar. Och att du kommer fram i tid är de mer än tio tågoperatörernas ansvar. För godstrafik finns ännu fler operatörer i landet.
”Det går inte att säga att organisationen ser bra ut som den är. Alla är missnöjda”, sade SJ:s dåvarande styrelseordförande Ulf Adelsohn i en intervju i fjol.
Och så var det detta med vädret. Hur kan ett vinterland som Sverige drabbas av kaos när det blir snö och kyla? Svar: Det gör det inte – inte norr om Dalälven. Problemen finns i söder och kan där hänga samman med att vintern inte är tillräckligt konsekvent.
– Vi har inte likadana förutsättningar som många andra länder eftersom det här pendlar mycket över och under nollgradersstrecket, påpekar Jan-Eric Nilsson.
Mycket snö är en sak – den kan man ploga undan, även om det kan ta tid. Det svåraste vinterproblemet uppstår av de här temperaturpendlingarna: is och hårdpackad snö i spårens växlar.
Ofta rasar is ner i växlarna från snöiga tåg som rullar in i städer, där det är varmare än på den omgivande landsbygden. När växlarna inte kan sluta tätt finns risk för urspårning, och signalerna lyser rött. Också bromsarna kan frysa fast när det smälter och fryser om vartannat.
Nu ska forskare försöka hitta ersättningar för känsliga komponenter, alternativt göra dem tåligare. Luleå Tekniska Universitet har fått 100 miljoner kronor av bland andra Trafikverket och EU för att under fyra år tillsammans med Chalmers forska fram lösningar på teknikproblem i järnvägstrafiken.
Professor Uday Kumar, en av dem som leder forskningsprojektet, tror inte att Sverige har sämre växlar än andra länder. De gångna två vintrarna drabbades även centrala Europa av kyla och snö, och man fick växelproblem ända ner i Spanien.
– Däremot i norra Sverige är det inga problem. Där är man väl förberedd, och det är alltid minusgrader på vintern. Så det blir enklare, säger Uday Kumar.
– Vi hade en workshop i Kiruna i december. De dagarna var det stora tågproblem nere i Europa, och deltagare från Holland och Tyskland kom aldrig fram, för de satt fast. Men där vi var fungerade allting perfekt.