Sedan början av september har polisen drivit kampanjen ”Kom till oss” på nätet, i medier och kollektivtrafiken. Syftet är att få fler att anmäla olika typer av brott i nära relationer, minska mörkertalen på området, höja effektiviteten i arbetet och öka medvetandet liksom antalet ärenden som går till åtal. Enligt kampanjansvarige Anders Hagqvist på Rikspolisstyrelsen har det hittills gått bra.
- Kampanjen är i princip avslutad och det har gått bra. Dels har allt det praktiska löpt på som planerat, dels har det kombinerade arbetet internt fungerat på så vis att anställda har känt till kampanjen och kunnat svara allmänheten på frågor om den, säger Anders Hagqvist till DN.se.
Ännu viktigare är hur kampanjen har fungerat utåt, konstaterar han, och för det har man gjort två mätningar, varav den ena avser hbt-grupper. Detta för att betona syftet att det inte enbart handlar om brott mot kvinnor. Även till dessa grupper har man nått ut menar Hagqvist.
- Vi har låtit människor svara på frågor om kampanjen och hur de uppfattat den. Vi håller fortfarande på att analysera resultatet, men vi har sett att många tillfrågade har uppmärksammat den. De som har sett kampanjen har både ställt sig positiva till den och deras förtroende för polisen har ökat i de här frågorna. Där har vi en jämförande mätning från före kampanjen.
Ytterligare ett resultat från mätningen är att människors värderingar förändrats så till vida att fler anser att exempelvis en knuff kan vara ett brott efter att ha tagit del av polisens budskap. Generellt säger Hagqvist att kampanjen har lyckats bättre bland kvinnor än män, i storstaden framför landsorten.
Huruvida kampanjen har kunnat påverka exempelvis antalet anmälda fall av brott i nära relationer är för tidigt att säga. Den är en del av ett treårigt regeringsuppdrag som ska avrapporteras under februari nästa år. I det ingår internutbildning, framtagande av en handbok
Enligt preliminär statistik från Brottsförebyggande rådet ser dock kampanjen inte ut att ha gett något direkt resultat i form av ökade anmälningstal vad gäller exempelvis grova kvinnofridsbrott (se tabellerna intill). Om månatliga genomsnittet för årets preliminära siffror skulle gå igen i december, då skulle 2009 i stället bli den enda gången under decenniet som antalet anmälda fall sjönk.
Slutsatsen utifrån Brå-statistiken stämmer överens med den bild man får från landets kvinnojourer. Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund (SKR) har för DN.se:s räkning skickat ut en enkät till sina medlemsjourer om deras erfarenheter av kampanjen. Tretton har svarat.
- Ingen har fått information av polisen och ingen har märkt av vare sig en ökad tillströmning eller att de som kommer dit känt till kampanjen. Några jourer har med anledning av enkäten uttryckligen frågat kvinnorna om de kände till kampanjen, men det hade ingen. Det känns väl inte så jättepositivt, säger SKR:s förbundsordförande Carina Ohlsson till DN.se.
Men visst måste ni väl anse det positivt att polisen prioriterar era frågor?
- Det är det så klart, men det som känns när man nu ser vad man får för svar från jourerna tänker man att det kanske hade gjort det på ett sätt som nådde ut bättre. Man hade kunnat arbeta tillsammans med lokala kvinnojourer och anpassat informationsarbetet efter lokala behov och förutsättningar. När vi fick reda på kampanjen var detaljerna för den redan planerade.
Carina Ohlssons erfarenhet är att hon ”alldeles för ofta” hör berättelser om att personer som utsatts för brott i nära relationer senare har väldigt tråkiga möten med olika myndigheter. Hon räknar upp en rad exempel.
- Du kanske hör undertoner av vad jag tycker om kampanjer. I stället för tillfälliga insatser borde man redan ha arbetat in en förståelse för de här frågorna och ett systematiserat sätt att rutinarbeta med dem på alla berörda myndigheter. Så som polisen beskriver sitt arbete på kampanjsajten verkar inte riktigt efterföljas, säger Carina Ohlsson.
Men har kampanjen förändrat folks uppfattning om polisens bemötande när brott anmäls och utreds? Rikspolisstyrelsens Martin Permén, som nationellt handlägger brott i nära relationer, säger att den frågan är alldeles för stor, svår och individuell att svara kortfattat på.
- Det finns allt mellan brottsoffer som är nöjda fast deras fall är nedlagt till de som är missnöjda fast de fått en fällande dom. Jag kan bara beklaga de fall där man är missnöjd med oss, i det finns inget att försvara. Det vi har arbetat med när det gäller bemötande är att öka alla polisers kunskap om den här brottstypen som är väldigt komplex, säger Martin Permén till DN.se.
- Vi har exempelvis fortbildat yrkesverksamma poliser och brott i nära relationer ingår numera för alla i Polishögskolans grundutbildning. 1991, när jag började utbildningen, nämndes begreppet över huvud taget inte, så det finns en säkerhet och kunskap hos de nya poliserna som kommer ut.