- Det går inte att göra någon sociologisk profil på dem som blir islamistiska extremister. Vissa är välutbildade och etablerade, andra lever i samhällets marginal, säger den svenske terroristexperten Magnus Ranstorp, forskningschef på Centrum för assymetriska hot- och terrorismstudier på Försvarshögskolan i Stockholm.
Undersökningen har genomförts av ledande forskare inom olika ämnen vid universitet runt om i Europa och är den första europeiska studien i sitt slag. Syftet med studien är bland annat att studera radikaliserings- och rekryteringsprocesser för att komma fram till effektiva åtgärder mot terrorhotet i Europa.
Rekryteringen sker i fyra olika miljöer: i radikala moskéer, på fängelser, på internet och i universitetsmiljö.
- Före attentatet mot World trade center den 11 september 2001 skedde rekryteringen i radikala moskéer runt om i Europa, där talangjägare lokaliserade talanger, men efter 11 september har talangjägarna flyttat in i så kallade garage mosques eller källarmoskéer där det har blivit lättare att verka ostört, säger Magnus Ranstorp.
Rekrytering i fängelsemiljö är en företeelse som framför allt är vanlig i stora delar av Europa, men är än så länge mindre vanlig i Skandinavien, enligt Magnus Ranstorp. Radikala imamer lockar de intagna på anstalter med olika fördelar som samhället inte ger, till exempel beskydd i fängelsemiljön och stöd efter avtjänat straff.
Rekrytering på internet erbjuder en form av anonymitet som gör det lätt för likasinnade individer från olika bakgrund att hitta varandra.
Rekryteringen vid universiteten är en rätt så avgränsad företeelse.
- Fallen är inte så många, i alla fall inte i Sverige, men i Storbritannien är det en faktor, säger Magnus Ranstorp.
Gemensamt för alla de olika miljöer där rekrytering sker är att det i bakgrunden finns en karismatisk ledare som fångar andra människor med sin karaktär eller intellekt. Det är den främsta förklaringen till den rekrytering och radikalisering som sker, främst bland unga muslimska män.
- Det största problemet är att vi inte lyckats komma åt dessa karismatiska ledare, en del av dem har varit misstänkta för brott, en del av dem har kallats till förhör, men förhören har sällan lett någonstans, säger Magnus Ranstorp.
Även om det inte finns några sociala variabler som kan förklara varför någon blir islamistisk extremist, så finns det sociala faktorer som inte går att bortse ifrån.
- Tidigare kriminalitet ökar sårbarheten, och det behöver inte röra sig om grov kriminalitet, det var ju till exempel ett mönster bland Londonbombarna, säger Magnus Ranstorp.
- Ofta handlar det om personer som genomlidit personliga kriser, till exempel dödsfall i familjen, och som skapar vad vi kallar en kognitiv öppning för radikal islam. En del av dem är även vad vi kallar actionorienterade, eller äventyrslystna, säger Magnus Ranstorp.
Den svåra frågan är då vilka som väljer att gå över gränsen:
- Det är ju inte olagligt att vara radikal. Ungdomar har ofta en svartvit världsbild, men några går över gränsen, och vi måste nå dem som riskerar att göra det innan det är för sent, för då är det svårt att få dem tillbaka på rätt köl igen, säger Magnus Ranstorp.
I slutet på oktober kommer Magnus Ranstorps forskningsgrupp att presentera ett antal åtgärder mot de problem som de identifierat.