Sverige har flera lagliga möjligheter att hålla ett öga på de nu frisläppta. Visserligen är de sannolikt friade från misstankar om allvarlig brottslighet i Pakistan. Men att de flera gånger rest i eller till områden där man kan misstänka att de kan ha haft kontakt med terroristmisstänkta räcker för att Säpo ska kunna följa deras förehavanden.
Om Pakistan har framfört krav på Sverige för att släppa dem är inte känt. Svenska myndigheter vill inget säga. Ghezalis advokat Peter Althin säger att ”vad han vet” finns inga juridiska överenskommelser.
Sannolikt har Sverige heller inte givit några löften, annat än det mest självklara: att följa svensk lag och internationella överenskommelser. Det räcker ganska långt.
Sverige har skrivit under flera FN-resolutioner och bilaterala avtal om att bekämpa terrorism och allvarlig gränsöverskridande brottslighet. Sverige deltar också i det europeiska polissamarbetet inom Schengen, och det finns en lag som noga reglerar det internationella polissamarbetet.
I dessa resolutioner, avtal och lagar förpliktas Sverige bland annat att utbyta information och samarbeta med andra länders myndigheter för att förebygga terrorism och internationell brottslighet, både inom och utom Sverige.
I FN-resolution 1269 från 1999 har Sverige till exempel förbundit sig att ”utbyta information i enlighet med internationell och nationell lag, och samarbeta i administrativa och juridiska frågor i syfte att förebygga genomförandet av terroristhandlingar”. Det är bara en av flera långtgående paragrafer.
I lagen om internationellt polisiärt samarbete finns en skrivning som preciserar att en åtgärd ska ”vara förenlig med Sveriges intressen”.
Och att bekämpa terrorism är i allra högsta grad förenligt med svenska intressen.
Svensk polis har i flera fall tidigare meddelat utländska kolleger om att personer bosatta i Sverige, svenska medborgare eller inte, som kan misstänkas för terroristkontakter varit på väg ut ur Sverige.
Så skedde med en marockan med svenskt medborgarskap som inte kunde lagföras i Sverige på grund av alldeles för vaga uppgifter från Marocko. Säpo tipsade danskarna när mannen var på väg över Öresundsbron till Danmark på våren 2004. Han greps men återsändes senare till Sverige. För ett år sedan dödades han i strid med USA-soldater i Irak.
Så skedde med Oussama Kassir, svensk medborgare av libanesiskt ursprung, som i Sverige var en fri man men greps på flygplatsen i Prag i december 2005 och skickades till USA, där han tidigare i höst fick livstids fängelse för att bland annat ha försökt bygga upp ett träningsläger för terrorister i Oregon.
Om Säpo misstänker att de nu frisläppta kan komma att engagera sig i något som regleras i de resolutioner, avtal och lagar Sverige skrivit under kommer man inte att lämna dem obevakade.