Thomas Quick

Det är en klar och öppen Thomas Quick som möter tevetittarna i Hannes Råstams dokumentär. En Thomas Quick som inte längre går på tunga mediciner. Och han tar tillbaka allt han tidigare erkänt. Den tidigare seriemördaren kanske inte har mördat någon av alla dem han dömts för.

- Jag vill att människor ska få klart för sig att vi inte lever i ett så rättssäkert samhälle utan att domstolar manipuleras av poliser och åklagare, säger Quick i programmet.

I programmet målas en helt annan bild än bilden av en mördare upp. En bild av en patologisk lögnare som bara ville få uppmärksamhet. Och av en beräknande och lyhörd person som hela tiden tog vara på polisens misstag.

- Jag har inte begått något av de mord som jag är dömd för och jag har heller inte begått något av de andra morden jag erkänt, säger Thomas Quick i programmet.

Erkännandena började sedan Quick hamnade på Säters sjukhus efter ett bankrån. Men snart ville han ha mer uppmärksamhet och Quick bestämde sig för att erkänna mordet på Sundsvallspojken Johan Asplund som hade försvunnet i november 1980. Samtidigt inser Quick att han inte ville bli dömd för mordet. Därför hittade han på ännu ett mord att erkänna. Ett mord som redan var preskriberat.

- Jag ville inte framstå som om jag farit med osanning utan ville ta fram ett mord där jag inte kunde bli åtalad. Samtidigt ville jag slingra mig ur mordet på Johan Asplund, säger Quick i programmet.

Det mord som Thomas Quick nu valde att erkänna var mordet på den 14-årige Thomas Blomgren pingsthelgen 1964. Ett mord han erkänner 30 år senare när han inte längre kan åtalas för det. Quick upptäcker att han genom att erkänna mord plötsligt blir mer och mer intressant för dem som vårdare honom och för hans omgivning.

För att kunna berätta en trovärdig historia hävdar Quick i dokumentären att han reste till Kungliga Biblioteket i Stockholm där han genom att läsa i gamla tidningar samlade fakta i fallet Thomas Blomgren. Dessa presenterade han sedan för psykologer och polisens utredare som sina egna uppgifter.

Erkännandet gjorde att utredarna fick upp intresset för Quick. Sedan följer Quick samma mönster, han läser tidningar om ouppklarade mord, lägger informationen på minnet och presenterar det som sina egna uppgifter.

På det sättet berättar Quick i programmet om hur han i flera andra fall, bland annat försvinnandet av en 15-årig pojke i Piteå 1976 och tältmorden i Appojaure 1984 har fört polisens utredare och förundersökaren Christer van der Kwast bakom ljuset. Men när Quick slutade ta sina starka mediciner slutade han också att erkänna mord.

Psykiatern Ulf Åsgård kom första gången i kontakt med fallet Thomas Quick 1995 då han arbetade på rikskriminalens grupp för gärningsmannaprofiler. Han fick då till uppgift att skriva ett utlåtande om vad det betydde att Quick sa att han hade en massa medbrottslingar.

- Min slutsats var att det inte var sant och att det han berättade inte var trovärdigt. Sedan var jag ute och man pratade inte med mig mera om det. Kanske var det lika bra. Det rådde ett sekteristiskt tankesätt i gruppen som arbetade med Quick, man trodde på samma saker och ifrågasatte inte. De som gjorde det blev förflyttade, säger Ulf Åsgård till DN.se.

Under de senaste åren har Ulf Åsgård läst samtliga förundersökningar när det gäller de mord som Thomas Quick tagit på sig.

- Efter att ha gjort det känner jag mig ännu säkrare att det inte kunde vara rätt. Under de år som jag har hållit på med det här så har det inte kommit fram en enda sak som på allvar stöttar tanken på att det skulle vara Quick som är skyldig till något enda av de mord han erkänt.

Ulf Åsgård pekar framför allt på hur hårt Quick har medicinerats. En medicinering som lett till att Quick tappat impulskontroll, blir slö och får minnessvårigheter.

- Quick har fått enorma doser med läkemedel och det kan inte ha varit bra. När de bytte överläkare på Säters sjukhus omkring 2000 tog han bort alla mediciner och det var då som Quick kvicknade till. Så var det inte tidigare. Quick har ju inte varit säker under förhören heller. Där har han ofta sagt att han inte minns riktigt eller att han inte orkat koncentrera sig. Det har varit destruktivt för att förstå sig på honom. Dessutom har ju terapeuten varit entusiastisk och stärkt honom i hans berättande.

Kändes Quick trovärdig när du såg honom i programmet?
- Det som Quick säger nu måste naturligtvis analyseras lika hårdhänt som det han sagt förut. Men det blir betydligt mera sannolikt när han nu tar tillbaka. Han är ingen okomplicerad vanlig pratmakare.

Varför har Quick agerat som han gjort?
- Han har befunnit sig i en situation där han upptäckte att han inte fick så mycket hjälp så han började tala om incest, vilket ökade intresset för honom, och sedan om mord, och då blev intresset ännu större för honom. Till slut blev han något av en privilegierad patient. När han insåg vad han gjort var bollen i så stor rullning att den inte gick att stoppa.

Finns det risk att han kommer att ändra sig igen?
- Det tror jag inte. Väntar man i sju år då har man haft gott om tid att överväga detta. Jag tror att det är ett ok som har fallit från hans axlar.

Gubb Jan Stigson, reporter på Dala-Demokraten, säger senare i programmet Agenda att han fortfarande anser att det är "sannolikt" att Quick trots allt är en seriemördare.

- Jag är fortfarande säker på att Quick har begått de mord som han tidigare har erkänt, säger Gubb Jan Stigson. Jag behöver mer än de uppgifter som kommit fram i programmet för att ändra den uppfattningen.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut