De minderåriga flyktingarna fastnar i landets fyra ankomstkommuner. Solna tvingas öppna nya transitboenden hela tiden eftersom barnen inte kommer vidare. På Björkudden väntar 26 tonårspojkar på att livet ska börja igen.
– Eftersom jag inte går i skolan nu försöker jag fylla dagen med andra aktiviteter. Jag spelar biljard, tar en promenad för att få frisk luft, tittar på teve och spelar mera biljard.
Buraale Mahamed Ali är 13 år och kommer från krigshärjade Somalia. Han har bott i 22 dagar på Björkuddens transitboende i Solna utanför Stockholm och vet inte när han får flytta därifrån. Hassan Muhamud Elmi, även han 13 år och från Somalia, har suttit där i över två månader utan att få något slutdatum.
De är två av 350 ensamma minderåriga, placerade på transitboenden avsedda för några nätter, därför att det saknas plats för dem ute i kommunerna. Många av dem får inte den skolgång och det vuxenstöd de har rätt till. Flera brottas dessutom med svåra minnen och förluster.
Hassan Muhamud Elmi är föräldralös. När hans bröder dödades beslöt hans farbror, som han växte upp med, att han skulle lämna Somalia för att undgå samma öde.
– Ibland tänker jag på hur det skulle ha varit om mamma och pappa hade varit vid liv. Då skulle jag nog vara mera glad än jag har varit hittills, säger han.
Buraale Mahamed Ali har sin mamma kvar i livet. Hon sålde sitt hus för att rädda sonen sedan han hade knivskurits av en milistrupp han vägrade följa. Nu oroar han sig för henne och syskonen på dagarna och drömmer mardrömmar om att något händer dem på nätterna.
– Jag hoppas att jag kan hjälpa dem när jag blir större, men jag är så ung än. Det kommer nog att ta lång tid, säger han och skakar otåligt på foten i en blågul badtoffla, prydd med en urblekt svensk flagga.
För honom, liksom för Basir Akbari, Roohallah Akhlaghi och Ali Heidar Jalali, som delar ett annat av rummen på Björkudden, är det enda som egentligen betyder något att få svenskt uppehållstillstånd.
Men Migrationsverket avvaktar i dag med att pröva de ensamkommande minderårigas asylansökningar tills de har fått sin kommunplats. Annars skulle de redan hårt belastade ankomstkommunerna bli ansvariga för dem som får permanent uppehållstillstånd tills de blir vuxna.
I praktiken innebär det att tonåringarna hamnar i ett vakuum.
För afghanske Basir Akbari, 16 år, är tiden i ovisshet äntligen över. På onsdag får han flytta till Överkalix kommun, som har lovat att ta emot honom.
Under sina två månader på Björk- udden har han fått två veckors undervisning och lärt sig att skriva sitt namn. Nu ska han för första gången i sitt liv börja skolan på riktigt.
– Jag känner ingen i Sverige, ingen alls. Men nu känns det okej, säger han.