Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sverige

”Tonen är väldigt hård och oförsonlig”

• Israels kritik av det svenska Palestinaerkännandet får nu skarpt mothugg av utrikesminister Margot Wallström (S).

• ”En retorik som gått över alla gränser”, säger hon i en stor DN-intervju.

• Wallström kritiserar också Israel för en förödmjukande och ”oerhört aggressiv” politik gentemot palestinierna.

Utrikesminister Margot Wallström har plötsligt hamnat mitt i en mindre storm om den svenska regeringens erkännande av Palestina. Men hon står fast vid att det var ett riktigt beslut: det krävs en tvåstatslösning, eftersom tiden för en fredsuppgörelse är på väg att rinna ut.

De fördömande orden från israeliskt håll var väntade, säger hon:

– Vi visste att israelerna skulle reagera, och de har ju en retorik som har gått över alla gränser. Det är inte acceptabelt hur de har pratat om oss och om alla andra. Det har retat inte bara oss utan också amerikanerna och alla som har med dem att göra just nu. Det finns en väldigt hård och oförsonlig ton.

Vad har gått över gränsen?

– Hur de har pratat om Sverige på olika möten. Vad de kallar oss. Titta på vad ambassadör Isaac Bachman skriver på Facebook. Det är så anmärkningsvärt.

Hon syftar på ett inlägg som den israeliske ambassadören i Stockholm publicerade i veckan, med innebörden att allt våld och alla terrordåd är ”muslimernas” fel, inte andra religioners. Efter massiv kritik tog Bachman i går bort inlägget från Facebook.

– Det är så här: Jag är för Israel. Jag är för Palestina. Jag är för freden. Det är därför som vi gör detta. Vi måste se till att vi får en tvåstatslösning medan det ännu är möjligt. Jag ser att det tjänar till en signal till dem som är unga nu och som inte bara vill leva i en helt desperat situation under ockupation på Västbanken. Men vi har ju kontakter med Israel också. Jag vill ju åka till både Israel och Palestina, säger Wallström.

När blir det av?

– Vi kikar på det. Nu har de val och de ville helst inte att vi skulle komma i valrörelsen. Vi får vänta tills det är en ny regering på plats.

I går, efter DN:s möte med Margot Wallström, uppgav Sveriges Radio att skälet till att utrikesministern ställde in ett planerat besök i Israel var att hon inte var välkommen och inte skulle få träffa regeringsföreträdare.

– Det är ett högt tonläge nu, vilket det kan vara när ett land befinner sig i en valrörelse. Vi har haft och vill fortsätta ha goda kontakter med Israel och jag ser fram mot att kunna göra ett besök senare, hälsar Margot Wallström från Moçambique.

När DN träffar henne inför avfärden till huvudstaden Maputo är hon på påtagligt gott humör.

I arbetsrummet på UD står en förgylld låda halvfylld med dadlar. En julklapp från den egyptiska ambassaden som innebär att alla som besöker utrikesministerns rum erbjuds söt, torkad frukt. Margot Wallström trugar.

Hon är lättad över att extravalet inte blev av.

– Tänk att varje morgon kunna gå till jobbet med glädje! Därmed inte sagt att det inte finns svåra problem att ta itu med, säger hon.

Som en symbolisk påminnelse sitter en karta över Irak på väggen, en av de många konflikthärdar som präglar svensk utrikespolitik vintern 2015: framväxten av Islamiska staten, terrordåden i Paris, Rysslands inblandning i Ukraina, svensk säkerhetspolitik.

Och så, Palestina-Israel.

Ger erkännandet av Palestina någon skjuts åt fredsförhandlingarna?

– Det är klart att palestinierna är glada och tycker att det här var en uppmuntran, just när det var ett så kritiskt skede. Jag har ofta sagt att det inte var för tidigt, men det kan ha varit för sent. Vi ser hur svår situationen är. Israel har ju varit oerhört aggressivt. De har fortsatt med sin bosättningspolitik, de har fortsatt med sina demoleringar, de har fortsatt med ockupationspolitiken med en förödmjukelse av palestinierna som gör att processen blir jättebesvärlig. Man måste vara för deras rätt till säkerhet och land. Det gäller båda parter. Men man måste också vara för fred. Om vi verkligen menar allvar med en tvåstatslösning måste man bygga parterna så att de är mind­re ojämlika. Palestinierna måste få möjlighet till statsbyggande, och att sätta sig vid förhandlingsbordet.

På vilket sätt kan erkännandet göra parterna mer benägna till fredssamtal?

– Det är ett erkännande av att palestinierna finns och är redo för en tvåstatslösning. Detta var ju också ett stöd till Abbas. Han är en moderat kraft och det som vi just nu har att hålla oss till.

På arbetsbordet på UD ligger ett papper med en summering av vad Wallström åstadkommit under sina drygt 100 dagar som utrikesminister.

– Det blev en lång lista. Från erkännandet av Palestina till hur vi engagerar oss i FN-sammanhang. Hur vi jobbar i EU. Vår feministiska utrikespolitik. Den folkliga förankringen. Vi har satt full fart och det har börjat märkas.

Vad har varit viktigast?

– Jag önskar att det gick att säga. Det är ju den akuta situationen som påverkar oss varje dag, det som handlar om att bevara freden och hantera vårt närområde. Det upptar också så mycket av EU:s engagemang. Att ta itu med det med en gång och att resa till Ukraina var jätteviktigt för mig. Sedan finns ju krig och katastrofer och ebolaepidemin … Allt det där som kom in över dörren till oss.

Det är alltid en balans mellan det som man själv har som dagordning och det som man måste sköta, konstaterar Wallström. Men en svensk utrikesminister har också en annan balansgång att ta hänsyn till: Balansen mellan engagemanget i närområdet och intresset för världen utanför. Regeringen Löfven har lovat att föra en aktiv svensk utrikespolitik, med drag av Palmeerans solidaritet med tredje världen och marknadsföring av Sverige som en stark och självständig röst i internationella sammanhang.

– Vi har tagit tillbaka fokus på FN, vi har gett nya direktiv om nedrustningssammanhang och vi engagerar oss med partners som har saknat Sverige som en röst ganska länge nu, under alliansregeringen. Jag försöker att inte hålla på och kritisera min företrädare. Men där är en skillnad. Det har vi redan åstadkommit, säger Margot Wallström.

Hon pekar särskilt på hur Sverige engagerat sig hårdare i nedrustningsdebatten.

– Det var ju anmärkningsvärt att den förra regeringen röstade som man gjorde och inte engagerade sig. Nu är alla jätteglada för att vi precis som Finland och andra nordiska länder står upp för nedrustning. Det påverkar. Det öppnar dörrar för företag runt om i världen. Man får en bild av Sverige. Ett land som är demokratiskt och öppet och jämställt och som jobbar för solidaritet. Vi är en humanitär stormakt, som vi brukar säga.

Nu när du talar, eller när man lyssnar på Stefan Löfven, så får man höra just detta att ”Sverige är tillbaka” på den internationella arenan. Varför är det viktigt?

– Därför att vi är beroende av vad som händer i resten av världen. Vi kan inte bara intressera oss för ­Europa. Om vi är intresserade av att få fred och utveckling så är det ett egenintresse. Det är ett egenintresse att bekämpa terrorismen. Det är ett egenintresse att bekämpa fattigdom och ta itu med klimatfrågan.

Vad betyder det att Sverige har en tydlig röst i världen?

– Det betyder jättemycket. Jag har redan träffat ett antal ambassadörer som påpekar att just för att vi är ett litet men alliansfritt land så har vi en starkare röst. De upplever inte att vi går i något ledband.

Sveriges roll i kampen mot internationell terrorism – hur ser den ut?

– För det första är detta ett bevis på hur inrikespolitik och utrikespolitik vävs samman i dag. Hur extremiströrelser får följder runt om i världen och förstås i alla europeiska länder också. Och hur det omedelbart blir starten på en debatt i EU-sammanhang. Detta är ingenting där något land går på egen hand. Precis som alla andra tittar vi igenom lagstiftningen och den internationella samordningen.

Hur bedömer du risken för terrordåd i Sverige?

– Det är naturligtvis säkerhetspolisen som ska bedöma alla sådana risker. Det har inte kommit till vår kännedom att det skulle föreligga några direkta hot om dåd av den här omfattningen. Men bekymret är att man inte alltid kan förutse den här typen av dåd.

Svensk militär ska utbilda kurdiska styrkor i norra Irak för att hjälpa till i kampen mot Islamiska staten. Det betyder att Sverige kommer att delta i ett blodigt krig. Hur motiverar man det?

– Det är på begäran av Irak. Vi har övervägt det mycket noga. Vi har granskat det mycket noga folkrättsligt. Våra två huvudspår har hela tiden varit det humanitära spåret och det politiska spåret. Vi inser alla att det är det politiska spåret som kan ge en lösning som är långsiktig och tar itu med grundorsakerna. Men vi har också bestämt oss för att verkligen vända på varje sten för att vi ser att det är ett så farligt läge.

Hur stor trupp handlar det om?

– Säg 20 kanske.

Riskerar det nya engagemanget i Irak att göra Sverige till en måltavla för IS terror?

– Vi bedömer att detta är utformat på ett sådant sätt, och vi gör det ihop med EU-länderna, att vi faktiskt inte utsätter Sverige för en större risk. Men vi skickar inte stridande dit, och vi har sett till att det är folkrättsligt försvarligt.

I onsdagens partiledardebatt bjöd Stefan Löfven in till breda samtal om säkerhetspolitiken. Margot Wallström är i högsta grad engagerad. Under våren ska hon ut på en stor turné genom Sverige för att diskutera svensk utrikes- och säkerhetspolitik med medborgare och organisationer.

Det gäller att tänka brett, hävdar hon:

– De största säkerhetspolitiska hoten kan ju komma att bli klimatfrågan. Det kan handla om hoten mot informationsteknologin. Det kan handla om pandemier. Men vi har dessutom någonting som vi inte har sett på många år, och det är ju ett aggressivt Ryssland som till och med har annekterat Krim.

Försvarsberedningen pekade ut klimatfrågan som det viktigaste hotet för ett antal år sedan. Det har folk från försvaret raljerat över.

– Det blev för mycket. Man skulle hantera både detta och Ryssland och Ukraina. Mot bakgrund av att man faktiskt har rustat ned det svenska försvaret in på benet. Natomedlemskap är ju inte svaret på den frågan. Nu måste vi göra vår läxa eller vår uppgift som är att faktiskt se till att vi kan försvara oss. Det har alltid varit en del av vår alliansfrihet.

Men vi har inga säkerhetsgarantier när vi inte är med i någon allians?

– Men vi har solidaritetsförklaringar från EU. Vi jobbar med Finland. Vi samarbetar med Nato och det var socialdemokratiska regeringar som tog initiativ till det. Vi är långtifrån ensamma.

”Tragedin i Paris visar att Ryssland inte utgör något hot mot Europas säkerhet. Det är en bluff. Det verkliga hotet kommer från terrorn”, hette det i en kommentar från ordföranden för den ryska dumans utrikesutskott i förra veckan.

– Vi måste ju tala om för ryssarna gång på gång att deras beteende verkligen har skapat en oro i Europa. Framför allt att inte låta Ukraina behålla rätten till sitt territorium. Vi fortsätter att protestera. Vi gör det via sanktioner. Vi anser att de fungerar väl gentemot Ryssland. De anser ju att detta är deras intressesfär och att de har rätt att ta Krim och ingripa mot ett Ukraina som vill fatta självständiga beslut om vad de vill höra till. Det är mycket allvarligt och helt oacceptabelt. Tyvärr har deras sätt att argumentera väckt helt nya funderingar. Här ser man hur de förföljer civilsamhällets organisationer, hur man förföljer journalister, hur hela propagandaapparaten är mobiliserad.

Du väckte rätt mycket uppmärksamhet när du sa att det finns en rädsla hos en del svenskar för Ryssland.

– Det finns hela bredden. De som faktiskt har uttryckt sig på ett sätt så man kan säga att de är rädda. De flesta är förmodligen kanske oroliga över vad som händer. Det finns de som bara är förbannade och säger att nu gäller det bara att kämpa emot. De som är helt likgiltiga. Men Ryssland ska inte bestämma vad vi ska säga eller hur en svensk utrikesminister ska välja sina ord, det vill jag betona.

Var finns utrikesminister Wallström i det här spektrat?

– Vi ska inte låta oss styras av rädsla. Vi ska jobba. Vi ska göra skillnad. Vi är doers, vi som är här just nu.

Nu ska arbetet trappas upp med Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. Kritikerna menar att detta är som att söka ett OS, med mutor och aggressiva förhandlingar och kohandel.

– Men det är också ett tillfälle att föra ut våra hjärtefrågor, det är ett tillfälle att engagera sig i en dialog med väldigt många länder. Det ger en möjlighet att diskutera sakfrågor och FN-frågor med väldigt många.

De som då menar att FN är för mycket korruption och för mycket kramande av diktaturer …

– Som en FN-vän måste man vara kritisk och vara den som säger sanningar. FN:s tillkortakommanden kommer ju fram till exempel när det gäller Syrien. Men det är också FN som kan spela en viktig roll i många av de här kriserna. Och vi behöver en röst som Sveriges, och nordiska röster. Vi kan inte lämna det enbart till stormakterna.

En del har ju uppfattat att satsningen på FN innebär att vi vänder oss bort från EU.

– Absolut inte. Det mesta av vår utrikespolitik sköts via EU. Man kan inte välja på det sättet. Vi kan inte bara ägna oss åt EU, vi har hela världen som arbetsfält.

Nu hotas unionen av sönderfall. I Storbritannien pågår debatten om EU-utträde. Margot Wallström skräder inte orden om EU-skeptiska Ukips partiledare Nigel Farage.

– Det är en avskyvärd person, den här Farage, det tycker jag verkligen, säger hon.

Hur orolig är du för det som händer i Storbritannien?

– Det är självklart att man inte kan tänka sig EU-samarbetet eller Europasamarbetet utan Storbritannien. Det skulle vara förfärligt om britterna skulle lämna.

Fakta. Margot Elisabeth Wallström.

Född: 28 september 1954 i Kåge i Västerbotten.

Familj: Maken Håkan Olsson och de vuxna sönerna Viktor och Erik. Mellanpojken Jonas dog kort efter födseln.

Bor: Hammarö utanför Karlstad.

Karriär: SSU-ombudsman 1974. Riksdagsledamot 1979. Biträdande civilminister 1988–1991. Vd för TV Värmland. Kulturminister och där­efter socialminister 1994–1998. Direktör på Worldwide global media i Sri Lanka. EU-kommissionär 1999-2010. FN:s särskilda representant för kvinnors utsatthet i konflikter 2010–2012. Styrelseordförande för Lunds universitet. Projektdirektör på Svenska Postkodlotteriet. Utrikesminister sedan oktober 2014.

Biografier: ”Margot Wallström – den svenska modellen” av Emily von Sydow kom 2009. ”Margot” av DN-medarbetaren Bengt Ohlsson kom 2012.

Bonusfakta: Har en förkärlek för mönster med fjärilar.

Fakta.
Margot Wallströms första 105 dagar som utrikesminister

3 oktober: Veteranen Wallström blir som väntat utrikesminister när Stefan Löfven presenterar sin rödgröna regering. Av regeringsförklaringen framgår att Sverige ska erkänna Palestina och driva en feministisk utrikes­politik med större folklig förankring. ”Jag känner mig stolt och glad och full av idéer och energi för att sätta i gång”, säger hon till DN.

8 oktober: Första utlandsresan som utrikesminister går till Finland och Estland.

12 oktober: Wallström deltar i en internationell givarkonferens i Kairo för återuppbyggnaden av Gaza.

17 oktober: Wallström får kritik i riksdagens EU-nämnd för hanteringen av Palestinafrågan. Ubåtsjakten i Stockholms skärgård avslöjas.

20 oktober: Wallström deltar i ett EU-möte om ebolaepidemin.

30 oktober: Sverige erkänner Palestina som stat. Israel kallar hem ambassadören Isaac Bachman. ”­Sverige måste förstå att relationerna i Mellanöstern är mycket mer komplicerade än självihopsatta möbler från Ikea”, säger Israels utrikesminister Avigdor Lieberman, enligt TT.

16 november: Margot Wallström får uppmärksamhet för sin hållning till Ryssland när hon hävdar ”här är svenskar för första gången på allvar rädda” i en SvD-intervju.

25-26 november: Resa till Ukraina. På plats på självständighetstorget hyllar Wallström sin företrädare Carl Bildts engagemang. Hon lovar mer humanitärt bistånd och ställer krav på reformer.

9 december: Wallström ger sig in i debatten om regeringskrisen, och vädjar till FP och C om samarbete.

15 december: Rysslands ambassadör kallas till utrikesdepartementet med anledning av att ett ryskt signalspaningsplan varit nära att krocka med ett SAS-flyg. Det inträffade var ”farligt och absolut olämpligt”, enligt Wallström.

7 januari: Wallström skjuter upp en Mellanösternresa med hänvisning till det israeliska valet.

11 januari: Margot Wallström invigningstalar på organisationen Folk och försvars rikskonferens i Sälen. Hon avslöjar att Sverige ska skicka en trupp till Irak. Hon varnar också för Alliansens krav på en utredning om Natomedlemskap. ”Det skulle skicka signaler till omvärlden om att Sverige är på väg att överge alliansfriheten”, hävdar utrikesministern.

15 januari: Ekot uppger att Wallström ställde in resan till Israel för att hon inte var välkommen.

Fakta. Svenska utrikesministrar

Östen Undén (S) 1945–1962

Torsten Nilsson (S) 1962–1971

Krister Wickman (S) 1971–1973

Sven Andersson (S) 1973–1976

Karin Söder (C) 1976–1978

Hans Blix (FP) 1978–1979

Ola Ullsten (FP) 1979–1982

Lennart Bodström (S) 1982–1985

Sten Andersson (S) 1985–1991

Margaretha af Ugglas (M) 1991–1994

Lena Hjelm-Wallén (S) 1994–1998

Anna Lindh (S) 1998–2003

Laila Freivalds (S) 2003–2006

Jan Eliasson (S) april–oktober 2006

Carl Bildt (M) 2006–2014

Margot Wallström (S) 2014–