På barnhem, på ungdomsläger och vid bikt.
Nu bekräftas att minst fem barn — tre flickor och två pojkar — utsatts för sexbrott av präster i katolska kyrkans tjänst i Sverige.
Det är kyrkans egen internutredning som kommit fram till att tre katolska präster under perioden 1940—1970 gjorde sig skyldiga till barnsexbrott i Sverige. Totalt fyra anmälningar har utretts. En avvisas som orimlig, tre bekräftas.
- Vi har varit väldigt hårda mot oss själva och vänt på alla stenar för att hitta vittnesmål och annat som kan bekräfta det som hänt, säger Fredrik Emanuelson, presstalesman och biskopsvikarie i Stockholms katolska stift, till TT.
En av prästerna är inte längre i livet. I ett annat av de bekräftade fallen är prästens identitet oklar.
Den tredje förnekar anklagelserna. Han är fortfarande präst men slutade tjänstgöra i mitten av 90-talet då han fyllde 65 år.
De barn som utredningen berättar om har i samtliga fall befunnit sig i stark beroendeställning till sina förövare, inte bara på grund av åldersskillnaderna.
Det handlar om minst två pojkar på ett katolskt barnhem, en flicka som under upp till fyra års tid utsattes för sexövergrepp när hon biktade sig samt en präst som under flera år förgrep sig på två systrar, bland annat under ungdomsläger. Prästen hade samtidigt en relation med deras egen mamma.
"För mig finns det ingen preskriptionstid för övergrepp mot barn", uppger Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift, i ett uttalande. Fredrik Emanuelson fyller på:
- Det här är ett problem som finns i katolska kyrkan och vi vill visa på vårt engagemang i frågan. Övergreppen är ett fruktansvärt brott som vållar livslångt lidande, säger han.
Enligt katolska kyrkan har inget av offren krävt direkt skadestånd. Däremot har kyrkan inlett ett samarbete med Föreningen anhöriga till sexuellt utnyttjade barn. Organisationen ska få en större summa pengar, hur stor vill man inte uppge, för att bedriva verksamhet med hjälptelefon och annat till stöd för barn som utsätts för sexbrott i dag.
Utredningen inleddes i fjol och kyrkan kontaktade då barnombudsmannen (BO) och socialdepartementet med statsrådet Göran Hägglund (KD) för att i någon form få med dem under arbetets gång, berättar Fredrik Emanuelson. Det blev dock nej från både BO och regeringen.
- Vi var väldigt förvånade över att man inte ville vara med från myndigheternas sida, och att frågan bollades över till kulturministern som en kyrkofråga. Det här är ett samhällsproblem som är mycket omfattande och där alla goda krafter behövs för att nå nolltolerans, säger Fredrik Emanuelson.