För 60 år sedan var en procent av befolkningen född utomlands.
För 30 år sedan hade andelen stigit till 6,7 procent.
I dag är 14,7 procent födda i ett annat land.
Den första stora invandringsvågen bestod av unga män som reste hit från Sydeuropa för att arbeta i den svenska industrin som gick på högvarv.
När arbetskraftsinvandringen upphörde 1970, blev Sverige i stället ett land som endast tog emot flyktingar.
Nu står Sverige på nytt inför ett trendbrott.
Det visar den statistik som SCB har ställt samman över den utomnordiska invandringen för DN:s räkning.
Nu stiger arbetskraftsinvandringen successivt. Samtidigt sjunker flyktinginvandringen sedan den senaste toppnoteringen 2006, och inte minst i jämförelse med tiden efter Jugoslavienkrigen i mitten av 1990-talet.
Den förre socialdemokratiske migrationsministern, Jan O Karlsson, numera verksam i Tankesmedjan Global Utmaning, säger:
– Migrationen till Sverige har länge styrts av att vi svenskar velat uppleva oss som goda. Det har bara varit dem som vi har tyckt synd om som har fått komma hit. Det liknar ett kolonialt tänkande. Den nya, moderna invandringspolitiken bygger mer på ett globalt och ömsesidigt beroende.
Karlsson syftar på den nya lagen för arbetskraftsinvandring från 2008, som är en av världens mest generösa i förhållande till länder utanför EU.
Den påtagligaste – och mest kontroversiella – förändringen är att det inte längre krävs att en svensk myndighet först prövar om det finns något behov på arbetsmarknaden innan en icke EU-medborgare får komma hit och arbeta. Det räcker med en arbetsgivare som erbjuder anställning. Tillstånden är tidsbegränsade, men kan bli permanenta efter fyra år.
Arbetsinvandringslagen är grunden för samarbetet mellan regeringen och MP om Sveriges invandringspolitik. Utanför står S, V och SD.
LO, och dess ordförande Wanja Lundby-Wedin, driver hårdast kritiken mot lagen. Behovet av arbetskraft bör först prövas av Arbetsförmedlingen. Kontrakten ska dessutom vara bindande, anser förbundet:
– Arbetslösheten i EU är enorm. Arbetsgivarnas motiv för att ta hit människor från länder utanför EU, för att städa eller jobba på restaurang, är att få arbetskraft som ställer upp på usla villkor, säger hon.
Att försöka kontrollera fusket hjälper inte, fortsätter hon:
– Då har människor redan farit illa. Många har betalat för att få arbetstillstånd i Sverige. Före hemresan måste de arbeta ihop sina skulder.
Migrationsminister Tobias Billström ser frågan från ett annat håll:
– I många branscher har det sedan länge funnits illegal arbetskraft. Lagen gör det möjligt för människor som vill arbeta att göra det lagligt. Den som befinner sig illegalt i Sverige kan aldrig driva sin sak. En person med arbetstillstånd kan få hjälp av facket.
– Lagen innehåller även möjlighet att byta arbetsgivare inom tre månader, fortsätter han.
Förespråkarna talar även om Sveriges framtida behov av arbetskraft. Lagen öppnar en liten dörr för personer från krigsdrabbade och fattiga länder att få komma hit och arbeta, även om de inte bedöms ha individuella skyddsbehov. De pengar migranterna skickar hem betyder mycket för uppbyggnaden i hemländerna.
Arbetskraftsinvandringen började förstås stiga något redan när Sverige gick med EU. Men anstormningen från de nya medlemsstaterna, Polen och Rumänien, blev aldrig så stor som förväntat.
I SCB:s statistik har arbetskraftsinvandrarna fördubblats sedan år 2004, till 8 667 år 2010.
Här ingår de som folkbokfört sig, och som stannat i Sverige ett år.
Trenden blir tydligare om man tittar på Migrationsverkets statistik. Sedan den nya lagen infördes för knappt tre år sedan har Migrationsverket beviljat drygt 40 000 arbetstillstånd till icke EU-medborgare. Här ingår högutbildade dataspecialister från Indien och thailändska bärplockare. Vissa kanske stannar i Sverige för resten av livet, andra reser hem efter en månad i de norrländska skogarna.
Dessa siffror visar dock bara hur många tillstånd som beviljats, inte hur många personer som sedan verkligen kommer hit.
Vänsterpartiets Kalle Larsson, en annan före detta riksdagspolitiker med invandringsfrågor högt på agendan, säger:
– Trendskiftet är djupt riskabelt. Nu styr vi bort från en kostsam flyktinginvandring mot en mer lönsam arbetskraftsinvandring där människor utnyttjas genom låga löner.
Det var bland annat Kalle Larsson som stred för det historiska beslutet om en tillfällig asyllag. Den gav alla papperslösa en möjlighet till ny prövning, vilket ledde till att drygt 10 000 fick uppehållstillstånd år 2006. Samtidigt trappades våldet upp i Irak och under ett par år var Sverige det land i väst som tog emot flest flyktingar därifrån. Sammanlagt har 50.000 irakiska flyktingar och anhöriga fått uppehållstillstånd i Sverige sedan dess.
Under 2010 har invandringen sjunkit, och prognoserna talar för att Sverige snart kommer att nå en lägre och mer ”normal” nivå igen.
Drömmen för en invandrarminister är förstås en jämn inströmning. Men det är inte bara krig, diktatorer, fattigdom och katastrofer som styr. Politiska beslut i EU, men också på nationell nivå i Sverige och i andra länder, har stor påverkan.
Den förra stora vågen kom från Bosnien under Jugoslavienkriget 1993–94. Många länder i Europa hade infört visumkrav, vilket ledde till att strömmarna vände mot Sverige. När invandringen nådde en rekordnivå, då 44 875 bosnier på kort tid beviljats uppehållstillstånd, införde även Sverige visumkrav för bosnier. Invandringen sjönk direkt.
Under 2000-talet har anhöriginvandringen varit den i särklass största gruppen. Med flyktingar och arbetskraftsinvandrare följer förstås en invandring av anhöriga från hemlandet. Men förra året var de thailändska kvinnor, som etablerat en ny relation med en svensk man, den enskilt största anhöriginvandrargruppen, enligt Migrationsverket.