Lättnad. Det är, lite paradoxalt, reaktionen från en av de mest kritiserade personerna i Katastrofkommissionens nya granskning, chefsjuristen Bengt Nordqvist på regeringskansliets förvaltningsavdelning.
- I flera medier har jag ju under månader utmålats som misstänkt för en medveten mörkläggning, det har ju funnits ganska många konspirationsteorier kring de här banden. Då är det oerhört befriande när allt material kommer på bordet och kommissionen slår fast att det aldrig handlat om någon mörkläggning, säger Bengt Nordqvist till DN.
Nordqvist var från start invigd i det beslut som togs av den dåvarande förvaltningschefen Gunnar Holmgren i januari 2005 om att spara databand med e-post och trafikinformation om all datatrafik under och tiden närmast efter flodvågskatastrofen. De 119 band som drygt ett och ett halvt år senare hittades i ett låst skåp i regeringskansliets källare.
Lagringsbeslutet dokumenterades aldrig. Och när Gunnar Holmgren strax därefter lämnade regeringskansliet blev det Bengt Nordqvist som i samråd med teknikerna kom att fatta en rad ad hoc-beslut om bandens fortsatta hantering.
Varken Holmgren eller Nordqvist tänkte på att informera den nye förvaltningschefen Jan Landahl om bandens existens, inte heller kansliarkivarien. För detta kritiserar kommissionen Nordqvist och i någon mån Holmgren, som aldrig såg till att protokollföra och underteckna sitt unika beslut.
Bengt Nordqvist kritiseras också för det svar han våren 2006 var med och utformade till riksdagens konstitutionsutskott.
KU fick svaret att de säkerhetskopior på datatrafiken utskottet efterfrågat hade gallrats ut. Detta trots att Nordqvist visste att materialet fortfarande fanns inom regeringskansliets väggar.
- Jag fick besked av teknikerna om att det skulle ta minst 45 arbetsdagar att få fram rätt information. Därmed gjorde jag bedömningen att banden inte var att betrakta som allmän handling, säger Bengt Nordqvist.
Men KU är ju inte vilken frågeställare som helst. Katastrofkommissionen anser att du borde ha medgivit att banden fanns, men att det skulle vara oerhört tidskrävande att vaska fram informationen? Du övervägde aldrig ett sådant svar?
- Jo, men i så fall skulle jag ha gått via min chef Jan Landahl. Jag vet inte varför jag inte talade med honom om detta. Där får jag ta på mig ett ansvar. Men jag har aldrig tyckt att jag hade ansvaret för banden.
I ett e-postmeddelande till teknikerna några veckor före KU:s förfrågan skriver du att det är "en utmärkt situation" att det var så arbetskrävande att få fram informationen ur banden att utomstående inte skulle ha rätt att kräva ut uppgifterna?
- Ja, men det låg alls inget konspiratoriskt i det. Detta var ingen het situation. Jag var helt enkelt nöjd med att jag tyckte att jag hade en tydlig juridisk bedömning.