Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Tuffare konkurrens – presentshoppar och reklam blir allt viktigare

Förra året skänkte svenskarna över sex miljarder kronor till insamlingsorganisationer.

Givmildheten lockar organisationer från hela världen att etablera sig i Sverige – DN:s genomgång visar att antalet internationella insamlingsorganisationer har mer än fördubblats på tio år.

Allmänheten och svenska företag skänker mer och mer pengar till hjälporganisationer. Enligt Svensk insamlingskontrolls prognos samlades drygt 17 miljarder kronor in förra året, av dem kom drygt sex miljarder från allmänheten. Och med tanke på flyktingskrisen i Europa väntas insamlingsorganisationerna slå nya rekord under 2015.

– Den svenska marknaden anses vara både oexploaterad och lukrativ. Sedan ger Sida, Postkodlotteriet och många svenska företag också stora summor till organisationer med 90-konto varje år, säger Maria Eriksson Baaz, forskare vid Institutionen för globala studier på Göteborgs universitet, som också arbetat för flera stora hjälporganisationer.

Dessutom är svenskarna kända för sin givmildhet och tillsammans med de stora institutionernas bidrag har det lockat internationella insamlingsorganisationer från hela världen att öppna kontor i Sverige. En genomgång av internationella organisationer med svenskt säte som fått 90-konto de senaste tio åren visar en dubblering, från 24 stycken år 2005 till 51 organisationer 2015.

Oxfam, som räknas som en av världens största hjälporganisationer, etablerade sig i Sverige våren 2014. Enligt den tillförordnade generalsekreteraren Nadia Forslund var det just med anledning av svenska folkets medvetenhet och vilja att ge. Men Oxfam skriver i sin årsredovisning att verksamheten än så länge huvudsakligen finansieras av sina brittiska och holländska systerorganisationer.

– En ny organisation har som huvudregel tre år på sig att komma i  gång med sin insamling och uppnå vårt krav på att minst 75 procent av de insamlade medlen ska gå till ända­målet. Att moderorganisationen vill skjuta till pengar för att uppfylla kraven är inget vi särskilt har undersökt, säger Lena Hörnblad på Svensk insamlingskontroll.

Ökningen av antalet internationella aktörer har förändrat branschen i Sverige på många sätt: i dag är konkurrensen stenhård. Organisationerna talar numera om att ta marknadsandelar från varandra, och om varumärkesutveckling – begrepp som annars associeras med affärsvärlden.

– Branschen kan snarare beskrivas som något av en insamlingsindustri än en folkrörelse i dag. De svenska organisationerna måste anpassa sig om de ska kunna vara med och tävla mot de internationella konkurrenterna, säger docenten Johan Vamstad som forskar om civilsamhället vid Ersta Sköndal högskola.

Morgan Olofsson på svenska Röda korset ser inga problem med den ökande konkurrensen. Tvärtom. Pengarna och organisationerna möts ute på fältet, säger han.

Maria Eriksson Baaz anser dock att det ständigt ökande antalet organisationer kan vara problematiskt för mottagarna.

– För att kunna göra nytta är det viktigt att biståndsorganisationer samordnar sitt arbete. Man minimerar riskerna att vissa områden eller projekt blir helt utan pengar, och man minskar också det administrativa arbetet för mottagarna. Återrapportering tar en hel del tid, och när flera organisationer vill vara inblandade tar det stora resurser man annars hade kunnat lägga på annat.

I stället för att be allmänheten sätta in pengar på ett vanligt konto har många organisationer skapat mer pedagogiska alternativ. Inriktningen på fadderbarn eller ”flickprojekt” är till stor del en konsekvens av den ökade konkurrensen i branschen, enligt Maria Eriksson Baaz.

–  Man vet att barn och flickor lockar många givare, säger hon.

En annan modell är hjälporganisationernas presentshoppar där givarna kan köpa getter, malaria­vaccin, en barnmorskas tjänster och myggnät. Det var en av de mer nyetablerade hjälporganisationerna, Actionaid, som tog med sig konceptet när den kom till Sverige 2006. Men metoden har också mött kritik. Att köpa en get behöver inte innebära att man verkligen köper just en get.

– För vår del går pengarna till långsiktiga stödprogram där getter kan vara en av komponenterna, säger Christine von Sydow, general­sekreterare.

Enligt Johan Vamstad har den så kallade marknadifieringen av biståndsbranschen lett till att organisationerna lägger betydligt större delar av sin budget på kampanjer och marknadsföring, men samtidigt drar de också in mer pengar. Trots ökad konkurrens i branschen tror han inte att de svenska organisationerna behöver vara speciellt oroliga, i alla fall inte på kort sikt.

– De äldre etablerade organisationerna har absolut ett försprång. De har högt förtroende hos allmänheten. Men de måste spela spelet precis som de andra – en risk med hela den här processen är att de förlorar sin identitet och den är viktig för många ideellt arbetande, säger han.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.