Brottsoffer och misstänkta får vänta allt längre på rättegång. Högarna av ärenden på Sveriges tingsrätter växer, och inte ens hälften av domstolarna uppfyller regeringens mål. Orsak: polis och åklagare har statistiskt sett blivit effektivare.
Första halvåret 2009 låg 30 033 ärenden på kö hos Sveriges tingsrätter. Under första halvåret 2010 har högen växt med ytterligare 3 000 ärenden.
– Vi jobbar för högtryck. Antalet brottmål har ökat med 20 procent och tvistemålen med 13 procent. Det märks att statsmakterna gett polis och åklagare mer resurser, säger Anders Eka, lagman vid Stockholms tingsrätt, där drygt 2 600 ärenden väntar på att avgöras.
Vid den betydligt mindre tingsrätten i Varberg ligger 566 ärenden på hög:
– Vi är sårbara. I vår har vi haft ett par stora rättegångar och det märks. Många andra brottmål får vänta, konstaterar lagman Håkan Nyberg.
Att som Håkan Nyberg arbeta vid en tingsrätt är att befinna sig i slutet av den så kallade rättskedjan. Kritiken mot att satsningarna på att göra den effektivare kommit i klump och aldrig jämnt fördelade mellan polis, åklagare och tingsrätt har länge funnits. När polisen får resurser att beta av sina balanser växer högarna hos åklagarna, och i nästa steg tar det stopp hos tingsrätterna.
– I mål där inga sitter häktade är det tyvärr vanligt att misstänkta inte får några besked och att brottsoffer och vittnen får vänta. Det är självklart inte bra, säger Stefan Strömberg, lagman vid Göteborgs tingsrätt, där 3 176 ärenden väntar på avgörande.
Men ingen vet egentligen hur effektiv rättskedjan är i dag. Det går nämligen inte att jämföra de tre myndigheternas då man har helt olika system för att registrera ärenden.
• Polisen mäter ärenden som kan innehålla flera brottsmisstankar.
• Åklagarna räknar antalet brottsmisstankar.
• Domstolarna räknar brottmål som kan innehålla flera brottsmisstankar och ärenden.
– Olyckligt och obegripligt att vi inte lyckats lösa det, anser Stefan Strömberg.
Statsmakternas fokus är att öka genomströmningen av ärenden. I jakten på fina siffror att visa upp producerar polisen allt fler förundersökningar, vilket ger polisen ett bra statistiskt utfall. Men ärendena håller inte alltid för åtal. Det som ser ut som ett bra resultat hos polisen behöver inte betyda någonting.
I höst ska Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen ta reda på hur ofta det faktiskt sker eftersom man inte vet i dag.
Även hos åklagarna jagar man snabba resultat. På många håll har man inrättat så kallade turbo-åklagare som bara fattar många, enkla och snabba beslut. Det ger också bättre statistik än komplicerade och tidskrävande mål.
– När fokus hela tiden är på att resultaten ska se bra ut på papperet finns det en risk för att vi prioriterar fel. Många känner sig jagade, säger en åklagare som vill vara anonym.