- Knappast troligt, säger svenska officerare som var med, till DN.

Besedin är den som ses i ubåtstornet på de flesta bilder från de dramatiska dagarna för snart 30 år sedan. Han var officer i den militära underrättelsetjänsten GRU och inte alls utbildad på ubåt.

Han kommer nu med flera olika uppgifter om hur ryssarna förberedde förstörandet av ubåten och en sprängning av de båda kärnvapenladdade torpedstridsspetsarna ombord. Enligt Besedin kom en order från den sovjetiska Östersjömarinens stab att förbereda sprängning av ubåten eftersom Sverige planerade att ta över den med våld.

Några sådana planer fanns knappast i den svenska sinnevärlden, enligt vad representanter för regeringen Fälldin efteråt har förklarat, men det visste inte den sovjetiska besättningen.

Besedin hävdar också att en egen sprängning av ubåten skulle innebära en kärnvapenexplosion - något som vapenexperter alltid förklarar inte alls inträffar.

Den svenska kommendörkaptenen Karl Andersson, som var den förste svensk som gick ombord på ubåten, säger till DN att "sprängningen är ett missförstånd":

- Man offrar inte besättningens liv för att göra ubåten obrukbar - det som planeras är att förstöra propelleraxeln eller ventiler. Sådana förberedelser finns också i den svenska marinen.

- Men Besedin var inte ubåtsman och kunde inte alls dessa saker, säger Andersson.

Inte heller den dåvarande kommendörkaptenen Emil Svensson, som ingick i den svenska analysgruppen som skulle utreda vad som orsakat grundstötningen, tror att ryssarna förberedde någon sprängning av torpederna:

- Jag är osäker på om de hade sådana möjligheter. Ryssarna hade en annan syn på kärnvapen än vad vi hade - de ansåg att det var ett militärt vapen som var till för att användas, säger han till DN.

Många uppgifter som Besedin nu kommer med är osäkra eller rent av felaktiga, så långt de går att kontrollera.

Hans beskrivning av hur Karl Andersson som förste svensk gick ombord på ubåten stämmer på ett antal punkter inte med Anderssons egna. Besedin påstår också att den svenske kommendörkaptenen redan den första dagen på eget bevåg erbjudit ryssarna bogserhjälp så att de kunde lämna svenskt vatten:

- Det här är en felaktig minnesbild, som Karl Andersson uttrycker det för DN. Vi visste ju inte ens själva när lossdragningen skulle ske.

Det var först åtta dagar senare, när två av de sovjetiska officerarna hade förhörts ombord på en svensk torpedbåt, som Sverige drog loss ubåten i stormvindar.

I den väsentliga frågan - om ubåt 137, eller S 363 som den egentligen hette, navigerat fel - har Besedin inte några nya uppgifter. Han vidhåller de tidigare sovjetiska uppgifterna att ubåten hamnade fel därför att radiopejlen skadats av en trål.

- Men vi såg ju att pejlantennen var hel och dessutom fungerade den, säger Emil Svensson.