Ali, 27 år, fruktar för sitt liv. Han är irakier och homosexuell. I dag är han inlåst på Migrationsverkets förvar och ska utvisas, men i hemlandet pågår en klappjakt på homosexuella. Det visar en rapport från Human Right Watch.
Några får det, andra inte - asyl på grund av sin sexuella läggning. Ali är en av de sist nämnda. I dag sitter han inlåst på Migrationsverkets förvar i Märsta. Vilken dag som helst kan han vara på väg mot det som han är övertygad bara kan sluta på ett sätt - med döden.
– Dom säger att det är fred i Irak. Jag tittar på dem och försöker få dem att förstå, krig eller fred, det är inte det som är mitt problem. Mitt problem är jag själv, att jag är homosexuell.
Ali, som på grund av mycket stor rädsla vill vara anonym, sitter i ett av besöksrummen på Migrationsverkets förvar i Märsta, norr om Stockholm. Det har gått drygt två veckor sedan polisen grep honom och tog honom hit. I december 2008 fick han avslag på sin asylansökan, i maj i år meddelade Migrationsöverdomstolen att de inte prövar hans fall. Han uteblev från den så kallade ”återvändarsamtalet” som han kallades till och Migrationsverket överlämnade ärendet till polisen som då efterlyste honom. Efter en identitetskontroll på stan fördes han till förvaret där han sedan dess är inlåst. Han fick bara med sig kläderna han hade på sig.
Hans berättelse är en historia om ett liv han egentligen aldrig kunnat leva. Han vågade inte leva som öppet homosexuellt i Irak, men hade ett förhållande med en jämnårig man. De avslöjades på bar gärning av säkerhetspolis. Båda greps, familjerna kontaktades och trakasserierna började. Framför allt hotades Ali av släktingar till pojkvännen. Bara dagar efter upptäckten ”försvann” pojkvännen och Ali säger sig ha bevis för att han förts bort och dödats av sin egen familj.
Själv valde han att fly. I december 2005 kom han till Sverige och sökte asyl. Han angav som skäl att han var utsatt för hot från en släkt, men vågade inte i det första skedet lyfta fram att det i själva verket handlade om hans sexuella läggning. Först en bit in i asylutredningen förstod han att det var just den aspekten, snarare än hoten från familjen som var det viktiga. Men då var det för sent. Migrationsverket menar att han inte tillräckligt levt ut sin homosexualitet i Irak för att den ska kunna utgöra ett hot. Verket hävdar också att han har möjligheter att anmäla hoten till irakiska myndigheter, något som de flesta bedömare menar är helt orimligt.
– Situationen är helt absurd. Trots att regeringen betonar att sexuell läggning ska betraktas som en grundläggande egenskap hos individen som man inte kan kräva att han eller hon ska avstå från och att så väl UD, Amnesty International, FN och regeringen själv via Carl Bildt konstaterat att homosexuella utsätts för riktat våld i Irak så bara bortser man från det, säger Stig-Åke Petersson, flyktinghandläggare på RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.
Efter ett år i Sverige träffade Ali en svensk man, Anders (fingerat namn) som han sedan dess levt ihop med. De planerade att gifta sig, men fick inte eftersom Ali inte, enligt svenska myndigheter, har något giltigt pass med inresestämpel. Hans sambo är förtvivlad, och runt Ali krymper väggarna, han mår allt sämre.
Att återvända är att möta döden, det är Ali övertygad om. Kraven på honom att bevisa sin utsatthet är skyhöga, möjligheterna för honom små. Hade han sökt asyl i Skåne skulle han kanske ha lyckats redan från början. I ett beslut från den 9 april i år skriver Migrationsdomstolen där att ”homosexuellas situation i Irak är svår får anses klarlagt. Det föreligger omfattande landrapportering som bekräftar att NN:s rädsla är befogad och som visar att homosexuellas rättigheter är kraftigt inskränkta i Irak”. I de fallet fick den sökande asyl i Sverige. Stig-Åke Petersson på RFSL:
– Jag känner till sju fall i år där personer har fått uppehållstillstånd på grund av sin sexuella läggning, och fyra där man sagt nej. Det är ett fruktansvärt cyniskt spel.