På kort tid har tre tonårsflickor mördats i Sverige, Therese Johansson Rojo i Stureby mördades i juni, en 19-årig flicka i Sjöbo hittades mördad i början av augusti och den 8 augusti mördades en 15-årig flicka i Sparsör utanför Borås.
På nätet finns mycket information och rykten om morden. Detaljerade uppgifter som gör att läsaren kommer mycket nära de tre flickornas liv.
Poliser som utreder ungdomsbrott i storstadslänen använder sig också av uppgifter på internet i sitt arbete med att kartlägga brott.
– Ofta är ungdomarna bättre än oss i att ha koll, ett vittne eller en målsägare kan säga ”jag har sett honom på internet, det är den killen”, säger Ulrika Lundström Karlsson, spaningsbefäl på ungdomsroteln i Göteborg.
Framför allt är det bilder som är det viktigaste materialet.
– Det är bra när ungdomarna fotar sig tillsammans och lägger ut bilder på nätet. Vid ett förhör kan de däremot säga ”jag känner inte honom!”, men då har vi sett bilden av dem tillsammans på en Facebooksida, säger hon.
Även på ungdomsroteln i Stockholm city används internet i spaningssyfte.
– Vi måste fortsätta att utveckla vår internetspaning och bli mycket mer effektiva. Mycket sker oerhört snabbt på nätet, säger David Beukelmann, tf rotelchef på ungdomsroteln i Stockholm city.
Han är mån om att inte avslöja exakt vilken information de använder sig av men menar att det är öppna källor.
På ungdomsroteln i Malmö använder sig polisen av internetbaserad information till viss del.
– Ungdomarna lägger ju ut sig där, vi kan söka uppgifter och göra förfrågningar. Men det ersätter inte det normala polisarbetet, säger Glenn Sjögren, spaningsledare vid ungdomsroteln.
Hemma hos familjen Geijer i Enskede har 15-åriga Matilda tre av sina bästa vänner på besök.
Den här veckan börjar de nian i Kunskapsskolan i Enskede, samma skola som den mördade Therese Johansson Rojo gick i. Mordet i juni skakade om alla eleverna på skolan. Genom nätet visste många av dem vad som hänt redan dagen efter.
– Jag fick veta det första gången på Facebook, det stod ”Vila i frid Therese” på min skolkompis Facebooksida, säger Matilda Geijer.
– Min pappa kom på morgonen och sa ”Hedvig, det är en flicka på din skola som blivit mördad”, då gick jag ut på nätet direkt och kollade, säger Hedvig Backman.
– Man vill ju veta vad som har hänt, det var bra att det fanns mycket information på nätet. Det var skönt att vara förberedd på det när man gick till skolan efter helgen, säger Hedvig Backman.
– Jag hittade en blogg som Thereses kompisar hade gjort, ”Vila i frid”, den kollade jag, säger Gabriella Håkansson.
På Therese Johansson Rojos egen blogg finns tusentals kommentarer där vänner och bekanta skrivit en sista hälsning som ”vila i frid”. Men också kommentarer där en oskyldig tjej utpekas som misstänkt för mordet. Någon uppmanar dessutom andra att skriva ”dumma saker” på den här tjejens blogg.
Tjejerna talar om det som upprörde dem mest dagarna efter mordet. Att någon skapat en sida på Bilddagboken och laddat upp bilder så att det verkade som om Therese fortfarande levde.
– Det höll någon timme, sedan regnade kommentarerna in, säger Hedvig Backman.
– Vem gör något sånt? Någon som vill ha uppmärksamhet!
Hur medvetna är ni om att polisen också använder sig av internet för spaning?
– Jag har aldrig tänkt på det. Men det känns som en naturlig utveckling i dag, mer och mer av ens liv finns ju på internet. Det som kan kännas jobbigt är att det som är nedladdat på internet alltid kommer att finnas där, säger Hedvig Backman.