Sverige

”Ungdomsgäng har gjort gatan till sitt eget revir”

Dagens Nyheter tog med sig kommunalrådet Ilmar Reepalu till Rasmusgatan i Malmö, en gata som behärskas av ett ungdomsgäng. Under Reepalus möte med gänget pågår narkotikaförsäljningen helt öppet.

– Det är för jäkligt att polisens spanare inte kan sätta stopp för detta, säger han.

Ungdomsgäng som bråkar och stör ordningen är ett ”alarmerande påtagligt problem” i Södra innerstaden. Detta enligt polisens stora trygghetsmätning i Malmö som blev klar i förra veckan. På polisens hemsida presenteras undersökningen under rubriken ”Malmöborna känner sig tryggare och färre utsätts för brott”. Det gäller kanske andra delar av Malmö, men inte Södra innerstaden med stadsdelen Seved där Rasmusgatan ligger.

– Där finns ett ungdomsgäng som gjort gatan till sitt eget revir, säger kommissarie Stefan Wredenmark som är områdets närpolischef. Gänget har en mycket aggressiv attityd, framför allt mot folk som inte bor där. De boende kan inte ta emot besök, utan de måste gå ut i närområdet och ledsaga besökare förbi ungdomsgänget.

När Dagens Nyheter besökte Rasmusgatan för två veckor sedan sade gänget hotfullt till oss att försvinna därifrån. När vi efter en stund gjorde så kastade gänget en skur av råa ägg efter oss. Under förra veckan hotades en fotograf från en stor fastighetsmäklare på samma vis. Brevbärarna har försetts med larm och socialens fältassistenter får inte jobba kvällstid på gatan.

Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu bor några kvarter från Rasmusgatan. När Dagens Nyheter tar med honom dit i fredags kväll står en del av gänget som vanligt utanför den lilla kvartersbutiken Ziyad. De tittar spänt mot de tre främlingarna som närmar sig i mörkret.

– Men titta, det är ju Ilmar, Malmös boss! utbrister en av dem.

Det är kanske tio unga vuxna i gänget. Alla vill prata med Ilmar Reepalu på en gång. Det blir väldigt högljutt men mycket vänligt.

– Vi behöver en egen lokal, säger flera av dem.

– Ni har ju ”Garaget” bara tre kvarter härifrån, säger Ilmar Reepalu.

– Vi vill ha en lokal här, där vi bor, svarar gänget.

Sedan går de över till att klaga på att polisen trakasserar dem.

– Vi är jätterädda för polisen.

– Jag tror inte ni är rädda för någon, skrattar Reepalu till svar. Jag har hört att folk som bor här är rädda för er, att ni trakasserar dem. Det stämmer väl inte?

– Näää, svarar gänget.

– Varför är folk rädda för er då?

– Du vågade ju komma hit utan Securitasvakter.

Under den timme Ilmar Reepalu pratar med gänget kommer flera dyra bilar glidande och stannar till på gatan. Rutorna åker ner, pengar och varor byter ägare. Ilmar Reepalu är säker på vad han ser.

– Det är för jäkligt att knarkhandeln kan pågå så här öppet, säger han upprört lite senare.

Till ungdomarna säger han, gång på gång:

– Åker man dit för knark så åker man dit så jävla hårt. Då har man förstört mycket i sitt liv.

– Ja, fråga mig, säger en i gänget. Jag får inget jobb och ingen bostad.

På väg från Rasmusgatan frågar vi Ilmar Reepalu om problemen med gänget hänger ihop med den stora invandringen till Malmö.

– Ja, delvis. Men framför allt hänger det ihop med den höga arbetslösheten. Ett jobb vore det bästa som kunde hända grabbarna i gänget. Därför är det extra olyckligt när de ser hur lättförtjänta pengar de kan få på narkotikahandeln. Så de själva kan skaffa en sådan där flott bil vi såg på gatan utan att anstränga sig.