Ensamkommande barn som söker asyl i Sverige – och som kommer med en adress på fickan – utsätts för stora risker. I många fall låter Socialtjänsten helt bli att utreda det nya hemmet, vilket strider mot såväl lag som barnkonvention.
I fjol kom omkring 2.250 ensamkommande flyktingbarn under 18 år till Sverige som asylsökande. I de flesta fall går det till som brukligt: Socialtjänsten går in och hjälper dem med boende – ett boende som de också utreder.
Men i ett av fyra fall kommer barnen med en adress i handen. Ofta är det föräldrarna i hemlandet som känner någon, en släkting eller vän, som de har önskemål om att barnen ska bo hos.
Och det är här det går fel. Inte sällan blir det så fel att svenska myndigheter bryter mot såväl lag som barnkonvention.
– Jag vill poängtera att det kan vara bra många gånger att barnen har någon släkting som de kan bo hos. Men väldigt ofta utreds inte de här hemmen, vilket kan leda till att barnen utnyttjas eller utsätts för brott, säger Christina Heilborn, barnrättsjurist vid Unicef.
Det var efter att Unicef fått indikationer om att minderåriga i den här gruppen far illa som de valde att utreda frågan. Resultatet blev rapporten ”De osynliga barnen” som släpps på tisdagen. Den slår fast att myndigheter ofta inte har någon aning om huruvida de nya hemmen erbjuder acceptabla boendemiljöer.
– Det är rent diskriminerande jämfört med svenska barn. Socialtjänstens uppgift är att se till att deras hem är tryggt och bra. Ibland görs ingen utredning alls, ibland godkänns hem med lägre standard än vad som skulle ha varit acceptabelt för andra barn.
– De här barnen befinner sig i en väldigt utsatt situation. De har ofta flytt från krig och misär, dessutom lever de i en redan pressad situation som asylsökande, säger Christina Heilborn.
Orsakerna är många och ofta svåra att identifiera. Dels saknas nationella riktlinjer för hur arbetet ska utföras. Dels kan problemen också vara av vardaglig karaktär:
– Det finns i vissa fall en rädsla hos myndigheter att ifrågasätta boendet eftersom de inte vill stöta sig med föräldrarnas val. Sedan kan det röra sig om språkförbistringar och andra former av missförstånd.
Unicef har för undersökningens räkning intervjuat personal verksamma i ett tjugotal kommuner.
Vid sidan av den svidande kritiken ger organisationen förslag till en rad förändringar, däribland:
- Barnkonventionen måste inkorporeras i svensk rätt och göras till svensk lag. Det skulle ge en tydlig rättslig grund för att behandla barn lika och skydda dem mot diskriminering.
- Nationella riktlinjer måste tas fram i syfte att få en enhetlig och rättssäker handläggning och utredning av placering av ensamkommande barn i eget boende.
- Handläggare och beslutsfattare måste få regelbunden kompetensutveckling om barns behov och rättigheter.