Efter Dagens Nyheters avslöjanden om brister på Caremaboenden har debatten om kvaliteten inom äldreomsorgen hamnat högt upp på dagordningen. Nu kan DN presentera ny statistik som visar att missnöjet är vida utbrett. Varannan dag slår någon person i Sverige larm om missförhållanden inom äldreomsorgen.
– Det är inte särskilt förvånande. Att bemanningen inte hänger med den ökade vårdtyngden innebär att det lättare uppstår problem, säger Mats Thorslund, professor i socialgerontologi vid Karolinska institutet.
Under de senaste två åren, mellan den 1 januari 2010 och den 3 november 2011, tog Socialstyrelsen emot 369 anmälningar om missförhållanden, visar DN:s genomgång. Det motsvarar drygt ett fall varannan dag. Hit räknar vi endast anmälningar från privatpersoner, till skillnad från lex Sarah och lex Maria som skickas in av chefer inom äldreomsorgen.
Anmälningarna från privatpersoner, till exempel anhöriga och anställda, kategoriseras på ett särskilt sätt i Socialstyrelsens diarium och de uppmärksammas sällan i tidningsartiklar.
Den 1 januari 2010 tog Socialstyrelsen över tillsynsuppdraget för äldreomsorgen från länsstyrelserna. Dagens Nyheter har granskat samtliga ärenden och över hälften av dessa handlar om bristande bemanning.
– Våra tillsynsavdelningar har reagerat på detta. Deras uppfattning är att äldreboendena har dragit ned på personalen, vilket är oroväckande. Något har hänt, men vi har inte gjort några studier, säger Marianne Lidbrink som arbetar med äldrefrågor på Socialstyrelsen.
I högen med anmälningar hittar vi flera fall där personal, anhöriga och boende ropar på hjälp när personalen inte räcker till. Ett exempel är en vikarie på ett Caremaboende i västgötska Habo.
Hon slog larm om att antalet anställda var alldeles för få och att de äldre var ensamma under stora delar av natten.
På ett äldreboende i Kallinge i Blekinge har tre personer ansvar för totalt sju våningar, enligt anhöriga.
I somras anmälde Gun Carlestam Lewin från Örebro ett dödsfall där bemanningsfrågan kan ha spelat en viss roll. Hennes 98-åriga mamma tryckte förgäves på sitt trygghetslarm när hon fick en hjärtinfarkt. Först efter två timmar kom en sjuksköterska som ringde efter ambulans. En timme senare dog mamman på sjukhuset.
– Det sista hon sa till mig var att hon hade larmat gång på gång. Hon var så fixerad vid att ingen hade hjälpt henne. Det var väldigt jobbigt att höra, säger Gun Carlestam Lewin till DN.
Dottern skyller delvis på dålig bemanning. Boendet drivs av företaget Attendo Care som har betydligt lägre personaltäthet än andra verksamheter i kommunen, enligt en enkät som Socialstyrelsen har genomfört.
– Bemanningsfrågan är viktig. Det uppstår ett stort problem när de äldre inte upplever att man får den hjälp man vill ha. Signalerna från våra tillsynsavdelningar är så tydlig att vi tar upp detta i en lägesrapport i februari, säger Marianne Lidbrink.
Socialstyrelsen har för närvarande ett regeringsuppdrag som syftar till att ta fram förslag på en minimibemanning inom demensvården.
Många anmälningar handlar om trygghetslarm som inte besvaras eller som ibland inte ens är påslagna. På Nibblegården i Lund upptäckte en anhörig att trygghetslarmet hade varit ur funktion i minst fyra veckor. Han påtalade problemet för personalen, utan resultat. En vecka senare ramlade mamman på golvet och kunde inte larma om hjälp. Hon skadades dock inte vid fallet.
Ett annat vanligt klagomål är att äldre inte får i sig tillräckligt med mat.
Ett av de mer extrema fallen är 90-åriga Anneli Möller som tidigare bland annat DN skrivit om. Hon svalt ihjäl på ett äldreboende utanför Vänersborg och vägde enligt obduktionsprotokollet endast 35 kilo.