Lördagen den 13 september anmälde Carolin Stenvalls pojkvän henne försvunnen. Polisen spårade hennes mobil, som låg inlåst i hennes bil på rastplatsen Stenbron, en mil utanför Gällivare.
Platsen spärrades av och sökandet inleddes. Måndagen efter rubricerades fallet som människorov.
Fredagen den 11 oktober säkrade polisen Carolin Stenvalls DNA på en bilmatta från en bil man hittat i skogen. Fem dagar senare, torsdagen den 16 oktober, grips 51-åringen misstänkt för mord.
Under förhören samma dag delges han misstanke om brott:
Förhörsledaren: Du delges misstanke för det grövsta brottet, för mord.
51-åringen: Va?
Förhörsledaren: Du kan lämna en kort kommentar, och när du är misstänkt för ett sådant brott så har du naturligtvis rätt till försvarare.
51-åringen: Skojar du med mig?
Förhörsledaren: Du kan också begära en offentlig försvarare.
51-åringen: Jag sa, skojar du med mig?
Förhörsledaren: Nej, jag skojar inte. Jag har uppdraget att delge dig misstanke för brottet mord vilket nu också är gjort och då ber jag dig kommentera, ta ställning till brottsrubriceringen. Du ska också lämna besked om försvarare, önskemål om försvarare, om du har ett namn.
51-åringen: Ja, då skulle jag vilja säga dig, den här frågan. Om du får en disktrasa i ansiktet, hur fan skulle du då svara?
Längre ned i förhöret står att läsa att 51-åringen anser brottsrubriceringen vara ”horribel”.
- Men – å andra sidan – jag vet vad jag har gjort och vad jag inte har gjort, säger han.
Två dagar senare grips den misstänkte 51-åringen av ångest. I arresten i Gällivare försöker han ta sitt liv.
Dagen därpå erkänner han för sin advokat, Leif Gustafsson, att han dödat Carolin Stenvall.
I förhör med polisen måndagen den 20 oktober tillstår han att han ljugit för dem:
- Ja. Börjar med att jag försökte ta livet mig. Det insåg jag ju var tokigt och jag har ljugit för er. Jag ljög inte för min egen skull. Jag ljög för min familj och jag försökte ta livet av mig för min familj, inte för min egen vilja.
Enligt 51-åringen version i förhören träffade han Carolin Stenvall när han kom till rastplatsen för att slänga sopor.
- "Hur kör du gubbjävel?" Någonting sådant sade hon. Bilen har inte rört i henne. Det vet jag, men om släpet har rört i henne, det vet jag inte, för släpet är mycket bredare än bilen. Jag knuffade till henne samtidigt som jag går till soptunnan. Ja, knuffa till henne och nog vet jag, att jag knuffa henne, för nog kände jag när det tog emot. När jag vänder mig om igen, då ligger hon på backen mellan bil och släp.
Senare i förhöret frågar förhörsledaren om Carolin Stenvall levde när 51-åringen hade lagt henne i bagageutrymmet på sin bil.
51-åringen: Det vet jag inte. Det vet jag inte.
Förhörsledaren: När vet du att hon är död?
51-åringen: Jag vet inte att hon är död.
Förhörsledaren: När vet du det?
51-åringen: Jag vet inte.
Förhörsledaren: Nä.
51-åringen: Att hon är död.
Förhörsledaren: Nä.
51-åringen: Nä. Och jag vet att det gick tusen frågor i huvudet.
Dagen därpå fortsätter förhören med den misstänkte. Han beskriver att han var så chockad att han inte tänkte på att hjälpa Carolin Stenvall efter olyckan – som han ännu står fast vid har inträffat.
Förhörsledaren: Men vet du om du har tänkt på någon hjälpande åtgärd till Carolin?
51-åringen: Ja, jag vet inte. Nog har jag kanske gjort det.
Förhörsledaren: Du har kanske gjort det, men vad bestämde du dig för att göra till slut?
51-åringen: Jag fortsätter till nästa parkeringsplats.
Förhörsledaren: Ja, och se´n?
51-åringen: Till nästa parkeringsplats.
Förhörsledaren: Stannar du på varje parkeringsplats?
51-åringen: Nä.
När förhörsledaren ber mannen berätta om hur han slagit Carolin Stenvall med en hammare säger han att han skäms:
51-åringen: Ja, men jag skäms, jag skäms över det där.
Förhörsledaren: Skäms? Vill inte du reda ut det här?
51-åringen: Jo, visst vill jag.
Senare kommer de fram till hammaren. Varför slår han Carolin Stenvall med denna?
Förhörsledaren: Så, din avsikt då, är det att ta livet av henne?
51-åringen:Nää.
Förhörsledaren: Nähä. Utan?
51-åringen: Vadå?
Förhörsledaren: Vad är det då? Vad är din avsikt? Vad är det du tänker på nu?
51-åringen: Ja, jag tänker på, varför slår jag henne med hammaren.
Förhörsledaren: Ja, varför slår du henne med hammaren? Det är inget bra svar på varför om man säger att det var en dum handling, jag skäms, va, för det vi och det är vi överens om.
51-åringen: Ja, det är vi överens om.
Förhörsledaren: Ja, det är vi överens om ja, men nu frågar vi dig, varför gör du det här? Och det ska du svara på. Och det vet du.
51-åringen: Ja, då säger jag så här, så att hon verkligen är död.
(…)
51-åringen: Ja. Varför slog jag henne i pannan, eller med hammaren. Jag ansåg henne död. Hon har aldrig gjort ett ljud. Hon har inte rört sig på flera timmar. Hon var helt livlös. Och varför slog jag henne med hammaren. Kanske om det fanns nå´n gnutta kvar eller nå´nting, jag vet inte.
Onsdagen den 22 oktober pekar den misstänkte ut platsen där han lämnade Carolin Stenvalls kropp.
Utdrag ur förhören:
Förhörsledaren: Har du grävt ner Carolin?
51-åringen: Nej.
Förhörsledaren: Finns Carolin i dagern, öppet på marken?
51-åringen: Ja.
Förhörsledaren: Hur vet du det?
51-åringen: För jag vet att jag inte har grävt ner henne.
Förhörsledaren: Du vet. Du kommer ihåg.
51-åringen: Ja.
(…)
51-åringen: Jag skäms.
Förhörsledare 2: Så är det, du vet, men det viktigaste, du har insett det själv också, det är bra.
51-åringen: Jag skäms så. Det har jag gjort hela tiden.
Förhörsledaren: Mm.
Senare samma dag:
Förhörsledaren: Den första frågan XX, som jag vill ställa dig, är ju hur ställer du dig till det du är misstänkt för, alltså mord på Carolin Stenvall?
51-åringen: … Jag vill inte kalla det mord…
Förhörsledaren: Vad vill du kalla det?
51-åringen: Ja, mord, om jag tar det så här då. Mord är någonting jag gör för att göra det. Förstår du hur jag menar?
Förhörsledaren: Mm.
51-åringen: Då vill jag göra det. Jag kallar inte det här mord inte.
Förhörsledaren: Du kanske inte kan riktigt förklara mord, vad du menar. Men när jag hör dig i häktningsförhandlingarna att du var villig och erkänna vållande till annans död.
51-åringen: Ja, jag har ju gjort någonting. Jag har ju gjort en människa illa.
I december inleder 51-åringen en sex veckor lång rättspsykiatrisk undersökning. Tisdagen den 20 januari fastslogs att han inte var psykiskt störd när han dödade Carolin Stenvall.