”Att systematiskt samla in och vidarebefordra uppgifter om enskilda individer i Sverige till främmande makt” – så beskrivs brottet olovlig underrättelseverksamhet i lagen. I våras greps en 61-årig svensk medborgare med kinesisk-uigurisk bakgrund misstänkt för att han spionerat på regimkritiska exilkineser i Sverige – åt Kina.
Men endast en handfull personer har dömts sedan 70-talet trots att det varit uppenbart att flera stater i ganska stor utsträckning ägnat sig åt spioneri på exilgrupper i Sverige. Oftast blev straffen bara böter eller fängelse i något år, ungefär samma påföljd som för stöld.
Sedan 1995 har bara en enda person fällts i domstol för brottet. Men enligt uppgifter från Säkerhetspolisen, Säpo – som DN fått ta del av – har tio utländska diplomater förklarats icke önskvärda i Sverige efter 1995 på grund av misstankar om olovlig underrättelseverksamhet. Och brottsligheten – eller Säpos jakt på flyktingspioner – tycks ha accelererat på senare år. Nio av de tio utvisade diplomaterna har skickats hem sedan 2002. Bara förra året tvingades tre ambassadtjänstemän lämna landet.
Utreder det här gör just Säpo. Diplomater är åtalsimmuna och kan bara straffas med utvisning – men om förundersökningarna faktiskt leder till åtal är det staten som blir målsägande.
– Men det är alltid enskilda männsikor som är drabbade, poängterar chefsåklagaren Tomas Lindstrand, vars åklagarkammare driver samtliga fall i Sverige som gäller misstänkta brott mot rikets säkerhet.
Brottet anses vara extra allvarligt eftersom utsatta individer tvingas leva i rädsla för sin egen och närståendes liv, hälsa och säkerhet. Dessutom kan hoten leda till att människor inte vågar utnyttja sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Detta kan, skriver Säpo i sin årsbok från 2008, i förlängningen riskera den svenska demokratin – eftersom en del av befolkningen avstår från sin yttrandefrihet på grund av utländska påtryckningar.
Säkerhetspolisen konstaterar att regimer som bedriver flyktingspionage systematiskt hotar oppositionella, eller deras anhöriga som bor kvar i hemlandet, ”i syfte att få dem att upphöra med alla regimkritiska aktiviteter”.
Det handlar om att neutralisera och kontrollera kritiker i och utanför landet. Och i det spelet får de nationella säkerhetstjänsterna agera fritt.
Vilka är då de länder som bedriver flyktingspionage i Sverige? Oftast nämns Kina, Iran eller andra totalitära stater.
Säkerhetspolisen har sedan 2007 satsat särskilt för att komma åt verksamheten och berättar i en rapport om ett utländskt ambassadråd som utvisades 2008 efter misstänkt flyktingspionage. Mannen hade kartlagt, infiltrerat och utnyttjat exilgrupper med kopplingar till den stat han arbetade för. Det handlade till stor del om utsatta personer. Löften varvades med hot till personer i asylprövningspocesser elle rmänniskor som vistades illegalt i Sverige.
Men ofta är bevisningen ett bekymmer för polis och åklagare.
– Den är sällan särskilt handgriplig. Det ska handla om en verksamhet som är systematisk, organiserad och gälla personliga förhållanden. Det är svåra saker att bevisa, vi har inga mordvapen, fingeravtryck eller DNA-prover. Det ska även ske under längre tid, både hemligen, svikligen, säger Tomas Lindstrand.
Det sistnämnda handlar om att den misstänkte utger sig för att vara någon han inte är. Typexemplet är en person som nästlar sig in på ett flyktingläger under falsk förespegling att han söker skydd.
Tomas Lindstrand lutar sig bland annat på en dom från den 28 december 1993. Då dömdes en man med iransk bakgrund till ett och ett halvt års fängelse för att ha spionerat på iranska regimkritiker i Sverige.
Uppdragsgivarna var ambassadtjänstemän vid Irans ambassad i Stockholm.
Just anställda vid utländska ambassader riskerar vid spionavslöjanden endast utvisning. Den formella vägen är att regeringen – sedan Säpo dragit ärendet för utrikesdepartementet – förklarar personen icke önskvärd – persona non grata.
– Men det kan också göras på en informell väg. Det förekommer inte lika sällan, säger Lindstrand.
Fotnot: Antal personer som förklarats persona non grata av regeringen till följd av olovlig underrättelseverksamhet från 1995-01-01 till 2009-08-20: 1997 – 1, 2002 – 2, 2003 – 2, 2006 – 1, 2008 – 3, 2009 – 1. Källa: Säkerhetspolisen (Säpo)