– Det är svinkallt, huttrar Inger Savås. Först var vi rädda för att vaccinet skulle ta slut, nu är vi mer rädda för att personalen inte ska hinna.
Väntetiden var två och en halv timmar när DN besökte vårdcentralen på onsdagskvällen. Trots spänningen som byggs upp av skriken inifrån rummen och den växande utmattningen framhärdar de flesta föräldrarna.
– Jag tänker på treåringen som dog förra helgen. Jag vill inte vara den som smittar en sådan liten pojke, säger Camilla Halzius.
Verksamhetschefen Helena Josefsson har planerat massvaccineringen av Tullingeborna i månader, men enligt henne har det varit svårt att ha framförhållning eftersom det inte har gått att få säkra besked om när vaccinet kommer och i vilka kvantiteter.
– Vi har fått gissa. När vaccineringen av riskgrupperna skulle börja stod vi med stora personalkostnader och jättemycket patienter men inget vaccin. Vi gick ut med att det inte fanns något och då kom det helt plötsligt en sändning.
Denna kväll har timanställda sjuksköterskor och tre väktare från ett säkerhetsbolag hyrts in för att det ska gå lugnt till under Tullingebornas kattrakande om de första drygt tusen vaccindoser vårdcentralen har fått för allmänhetens räkning. Personalen vill att vaccineringarna ska flyta på hela tiden.
– Det får inte stanna upp, säger barnsjuksköterskan Ladan Jakobsson.
Men det gör det, för även om det hela är upplagt efter löpandebandprincipen är barn sällan snabbvaccinerade. Hampus Kumlin, 7, gömmer sig först bakom en stol och sedan bakom mamma Cecilia.
– Nej, jag vill inte, gråter han.
Barnen i kön utanför blir allt rödmosigare i ansiktet, de vuxna alltmer sammanbitna. Det äts bananer och spelas Nintendo, snoras, snörvlas och hostas. Monica Marton tar fram en plastflaska och handspritar döttrarna Josephine, 8, och Jennifer, 6.
– Det kanske är här vi får svininfluensan, säger hon.
Takbelysningen slocknar automatiskt med sexminutersintervaller eftersom det är efter stängningstid. Korridoren försätts i mörker och Adam, 3, och Alexander, 5, vänder sig oroligt mot mamma Sevim Strandberg samtidigt som hennes man ringer på mobilen.
– Det är kaos fortfarande, rapporterar hon. Det är inte säkert vi får vaccin. Gud, nu börjar jag få panik.
Klockan kvart över åtta vinkar barnsjuksköterskan Maggan Broman in dem som sista familj. På drygt fyra timmar har Tullinge vårdcentral injicerat 880 doser. Varje dos räcker till en vuxen eller två barn.
Planen var att dela upp första vaccinsändningen till allmänheten på två tillfällen, men av de 500 doser som vårdpersonalen hade räknat med till nästa dag återstår bara hälften. De befarar att dessa kommer att ta slut på någon timme.