Britta Hedefalk är kommunikationskoordinator på Cancerfonden, och hon tycker att man inte fullt ut når de grupper man behöver när det kommer till cancerförebyggande kontroller.

- Dessutom är man sämst på att nå dem med störst behov. Det kan till exempel handla om låginkomsttagare och invandrargrupper där språket blir ett problem, säger hon.

En debattartikel i DN i veckan handlade om att mammografitest blir en klassfråga eftersom många av dem som avstår från testet tillhör ekonomiskt svaga grupper. Det mönstret gäller även för hälsokontroller som är kopplade till andra kvinnosjukdomar, som exempelvis livmoderhalscancer.

- Kvinnor kan minska risken att drabbas av sjukdomen med hela 90 procent genom att gå till undersökningarna de kallas till, säger Joakim Dillner som är professor vid Lunds universitet och ansvarig för Regionalt cellprovtagningsregister i Region Skåne. Trots det uteblir mer än var femte kvinna.

Louise, 24 år, sitter i väntrummet på Södermalms mödravårdscentral och väntar på att få göra sitt cellprov hos barnmorskan.

- Det känns jätteviktigt för mig. Om man tar cellprov regelbundet behöver man ju inte oroa sig tiden däremellan, säger hon.

Kvinnor i Sverige blir kallade till gynekologisk cellprovstagning regelbundet mellan åldrarna 23 och 60 år. Kontrollerna är viktiga för att tidigt upptäcka cellförändringar i livmoderhalsen, som kan vara förstadiet till livmoderhalscancer. Genom att man upptäcker förändringarna och behandlar dem kan man motverka att sjukdomen utvecklas. Omkring 30.000 kvinnor behandlas för cellförändringar varje år i Sverige, och omkring 450 kvinnor utvecklar livmoderhalscancer.

I en rapport från Nationellt kvalitetsregister för gynekologisk cellprovskontroll ko nstaterar man att antalet deltagare också skiljer sig mycket mellan olika geografiska regioner. I Uppsala län kommer bara drygt sex av tio kvinnor till kontrollerna, medan siffran i vissa län är fler än nio av tio.

- Det är stor skillnad mellan glesbygd och stad. Ju mindre ort, desto lättare är det att gå när man blir kallad, säger Joakim Dillner.

Han säger att många välbärgade förorter till storstäderna fungerar som glesbygdsorter, där det är tydligt vart man ska gå när man blir kallad och organisationen av testen fungerar bättre. I storstäderna är det svårare och fler ignorerar kallelesen som kommer i brevlådan.

Enligt Britta Hedefalk kan också kulturella skillnader vara ett stort hinder.

- Det är inte bara språket. Traditioner och kulturell bakgrund kan avgöra om man utnyttjar sin kallelse eller inte. För många kan det till exempel vara problematiskt att prata om att man har haft sex, och vissa tror att man inte behöver gå dit om man aldrig haft en sexuell relation.

Hon poängterar att gynekologiska test står inför ännu större hinder än andra kontroller inom sjukvården eftersom många tycker att det kan kännas jobbigt att gå till en gynekolog.

- Därför är det viktigt att man reder ut vilka hinder som finns och vad man kan göra åt dem, säger hon.

Joakim Dillner tycker att en viktig åtgärd är att ta bort avgiften för cellprovskontroller, vilket man har gjort i Stockholms läns landsting. När avgiften infördes 2003 sjönk det totala deltagandet med 17 procent. För kvinnor under 30 år var siffran hela 25 procent.

- Då togs avgiften bort igen. Att säga att man vill att alla ska delta och samtidigt ta betalt ger dubbla budskap, menar Sven Törnberg, chef för avdelningen för hälsoundersökningar vid Onkologiskt centrum i Stockholm.

- Täckningsfrekvensen ökar betydligt utan avgift, och framför allt syns skillnaden hos särskilt angelägna grupper med svag ekonomi, säger Joakim Dillner.

Efter en kort stund i väntrummet får Louise gå in till Malin Björkström, som studerar till barnmorska.

- Det här testet är verkligen en livförsäkring. Ändå struntar vissa i det för att de inte har några symtom, säger Malin.

Louise tror att en avgift kan påverka hur många som kommer, även om hon själv skulle göra undersökningen oavsett.

- Unga som pluggar kan nog prioritera bort en sån här undersökning om den kostar. Det är synd.

I de allra flesta av landets landsting är cellprovskontrollen fortfarande avgiftsbelagd, något som enligt Joakim Dillner är ekonomiskt olönsamt.

- Förutom den viktiga rättvisefaktorn vinner man faktiskt ekonomiskt på att ta bort avgiften, om man räknar med de kostnader för cancerbehandlingar som man kan spara in, säger han.